Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Kvarteronkvinnans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 579
Jag tyckte, att om han älskade mig så högt, som han sade, skulle han
gärna vilja frigifva mig och göra mig till sin lagliga maka. Men han
öfvertygade mig, att det var omöjligt, och förklarade, att därest vi en¬
dast blefve hvarandra trogna, vore vårt förbund ett äktenskap inför
Gud.
“Om nu detta är sant — var jag inte då den mannens maka? Var
jag inte trogen? Sökte jag inte under sju års tid läsa hans önskningar
i hvarje hans blick och åtbörd ; lefde jag inte och andades allenast för
att vara honom till behag ? Han fick gula febern, och under tjugu dygn
vakade jag vid hans läger —jag ensam. Jag gaf honom in alla hans
läkemedel och gjorde allt för honom, och när han vardt återställd,
kallade han mig sin goda ängel och sade, att jag räddat hans lif . . .
“ Vi hade två vackra barn. Det första var en gosse, och han fick
sin fars namn. Henry var också faderns lefvande afbild : samma vackra
ögon, samma panna samma sinnelag och samma rika begåfning. Lilla
Elise åter var så lik mig, påstod Henry. Han brukade säga, att jag
var den skönaste kvinna i hela Louisiana, och han var så stolt öfver mig
och barnen. Han fann nöje i att taga dem och mig med sig ut i öppen
vagn och uppsnappa de anmärkningar folk gjorde om oss, och ständigt
upprepade han för mig alla de vackra saker, som sades till mitt och
barnens beröm. O, denna lyckliga tid ! Jag tyckte mig vara den
lyckligaste bland dödlige; men ack! de onda dagarne voro icke långt
borta.
“ Henry hade en kusin vid namn Butler, hvilken var hans synnerligt
gode vän och som utöfvade stort inflytande öfver honom. Denne kusin
kom på besök till vårt hem i New Orleans, och allt ifrån första stunden
jag såg honom erfor jag en oförklarlig fruktan för honom. Jag kände
liksom på mig, att han skulle bringa olycka öfver oss. Han lockade
Henry med sig ut, och ofta kommo de ej hem förrän klockan två eller
tre om morgnarne. Jag vågade inte säga ett ord, ty Henry var så stolt
och så häftig och skulle inte ha tålt förebråelser. Han följde sin kusin
till spelhusen och behärskades snart af spelets dämon.
“ Vid samma tid förälskade sig Henry i en annan kvinna, och jag
fann snart, att hans hjärta vänd t sig ifrån mig. Han sade mig det al¬
drig, men jag märkte det allt tydligare för hvarje dag, och mitt hjärta
var nära att brista, men jag kunde inte säga ett ord!
“ Och så hände det sig slutligen, att den uslingen, Henrys kusin,
erbjöd sig att köpa mig och barnen, på det att Henry måtte bli i till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
