- Project Runeberg -  Onkel Toms stuga : En skildring af de förtrycktes lif /
596

(1902) [MARC] Author: Harriet Beecher Stowe With: Jenny Nyström-Stoopendaal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Emmeline och Kassy

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

596 ONKEL TOMS STUGA.
barn,” svarade Kassy. “ Men du skulle inte länge få stanna i morasen ;
hundarne skulle snoka reda på dig, och du skulle släpas tillbaka hit,
och sedan . . . sedan . . .”
“ Hvad skulle han sedan göra?” sporde Emmeline och betraktade
Kassy i andlös spänning.
“ Det är bättre att fråga, hvad han inte skulle göra,” genmälte Kassy.
“Han har lärt sitt yrke grundligt bland sjöröfvarne i Västindien.
Du skulle inte kunna sofva mycket om nätterna hädanefter, ifall jag
talade om för dig åtskilliga saker, som jag sett — saker, hvilka han
stundom på skämt talar om. Jag har hört nödrop och skrik här, dem
jag på flere veckor inte kunnat få ur mina öron. Det finnes ett ställe
därnere bortom barackerna, hvarest du kan se ett svart, förkoladt träd
och marken rundt omkring betäckt af svart aska. Fråga någon, hvad
som skett där, så får du se, om han vågar svara dig.”
“ O, h vad menar ni ? ”
“Jag vill inte säga dig det. Jag fasar vid blotta tanken därpå. Och
Gud allena vet, livad som kommer att ske i morgon, om den där arme
karlen håller ut, som han börjat.”
“Det är förfärligt!” sade Emmeline rysande, och hvarje blod¬
droppe vek ifrån hennes kinder. “ O, säg mig, Kassy, hvad jag skall
göra!”
“ Detsamma som jag har gjort. Gör så godt du kan — gör hvad du
måste — och gör det under hat och förbannelser.”
“ Han ville tvinga mig att dricka af hans otäcka konjak,” fortfor
Emmeline, “ och jag afskyr sådant . . .”
“ Du gör bäst i att dricka,” rådde Kassy. “Jag afskydde det, jag
också; men nu kan jag inte lefva utan det. Man måste hafva någon¬
ting att trösta sig med ; det förfärliga synes en mindre förfärligt, om
man dricker.”
“ Min mor förmanade mig att aldrig smaka något sådant,” invände
Emmeline.
“ Din mor förmanade dig!” upprepade Kassy med bitter betoning på
ordet mor. “ Hvartill tjäna väl en mors förmaningar? Barnen skola
i alla fall säljas för pängar, och deras själ tillhör den, som köpt dem.
Så går det till. Mitt råd är, att du dricker konjak; drick så mycket
du kan, det gör lifvet lättare att uthärda för dig.”
“ O, Kassy, haf medlidande med mig ! ”
“ Kära barn, har jag inte medlidande med dig ? Har jag inte själf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:30:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/onkeltoms/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free