Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. Ändtligen fria!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 607
“ Ja, jag skall låta bli, om jag kan,” brummar Tom; “ men här är så
stekande hett, att det väl kan komma en stackare att svära.”
Dorkas tog bort ett täcke från sängen och stoppade därefter de öfriga
sängkläderna så väl om Tom, att han såg ut ungefär som en puppa.
“ Det skulle mycket glädja mig, vän Tomas,” återtog tant Dorkas,
“ om du ville alldeles låta bli att svärja och förbanna och i stället tänka
på din själ.”
“Hvad sjutton skulle jag tänka på den för?” utbrast Tom. “Det
vore väl det sista jag skulle tänka på. Anamma den hettan ! ” Och
om igen sparkade Tom vildt omkring sig, så att sängen företedde en
bild af den förskräckligaste oreda.
“ Den där karlen är väl kvar här med sin hustru, kan jag tro,” sade
han buttert efter en stunds tystnad.
“ Ja, det är han,” svarade Dorkas.
“ Det vore bäst för dem att ge sig af uppåt sjön med det snaraste,”
återtog Tom.
“ Förmodligen ämna de göra det,” genmälte Dorkas.
“ Hör på,” fortfor Tom ; “jag bryr mig inte om att hålla inne med
det nu. Vi ha medhjälpare i Sandusky, som hålla utkik vid båtarneåt
oss. Må de akta sig för dem ! Jag önskar, min själ, att de måtte
komma undan för att draga Marks, den ohängde kanaljen, vid näsan.
Må den lede ta honom ! ”
“ Tomas ! ” manade tant Dorkas.
“Jag säger er, moster lilla, att om ni håller för strängt efter mig,
så exploderar jag,” förklarade Tom. “ Men hvad flickan anbelangar,
så måste hon förkläda sig på något sätt, så att de inte känna igen henne.
De ha beskrifning på henne i Sandusky.”
“Vi skola tänka på den saken,” svarade Dorkas med orubbligt lugn
Eftersom vi nu för alltid taga afsked af Tom Loker, vilja vi här
säga några ord om hans vidare öden. Sedan han under tre veckor legat
sjuk i kväkarnybygget, steg han upp från sin sjuksäng såsom en i någon
mån allvarligare och klokare man än förut. Han öfvergaf följaktligen
slafjägarens föraktliga yrke och slog sig ned i ett af nybyggena, där han
sysselsatte sig med jakt på björnar, vargar och andra skogens invånare,
med tiden förvärfvande sig på långa håll omkring icke så liten rykt¬
barhet som väldig jägare. Tom talade alltid med stor aktning om
kväkarne. “ Förträffligt folk,” brukade han säga; “ ville omvända
mig, men lyckades inte riktigt. I alla fall skall jag säga er, främling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
