Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 617
hopplösa och öfvergifna tillstånd. Dagen förflöt i dyster och tryckande
enformighet.
Långt innan Toms sår voro läkta, befallde Legree honom att åter
upptaga det vanliga arbetet på fältet. En förfärlig tid följde nu för
den arme slafven, en tid af ständig trötthet och oafbrutet lidande,
ytterligare förökadt af den ovärdige husbondens alltid påpassliga
kittslighet och grymhet. Hvar och en, som i våra omständigheter
pröfvat på smärtan, känner väl till den retlighet, b vilken, äfven med
all den lindring, som för det mesta står oss till buds, åtföljer densamma.
Tom undrade ej längre på sina olyckskamraters oföränderliga surmu-
lenhet; han kände själf inflytelsen af det ok, hvarunder de suckade,
lägga sig med centnertyngd öfver hans tillförene så jämna och glädtiga
lynne. Han hade gladt sig åt att på lediga stunder få vederkvicka sin
själ med läsning i bibeln ; men det fanns ingenting sådant som lediga
stun ler på detta dystra ställe. Under brådaste skördeanden tvekade ej
Legree att tvinga alla sina slafvar till samma dagslånga släparbete
sål väl söndag som hvardag. Och hvarför skulle han ej det? Han fick
på det sättet in mera bomull och vann sina vad; och ifall några
arbetare därigenom knäcktes, kunde han ju köpa nya.
I början brukade Tom hvarje afton läsa några verser i bibeln,
sittande vid brasans fladdrande sken efter dagsarbetets slut; men efter
den grymma behandling han undergått var han alltid så uttröttad vid
hemkomsten, att det vimlade för hans ögon, då han försökte läsa ; och
det återstod intet annat för honom än att med en suck lägga ihop sin
kära bibel och själf sträcka ut sig på halmen bland de andra trälarne.
Var det månne så underligt, om den religiösa frid och förtröstan,
som hittills uppehållit honom, började gifva vika för själsmarter och
förtviflans mörker? Den dystraste gåtan i detta hemlighetsfulla lif
stod oupphörligt för hans ögon: förkrossade, skändligt förorättade
människosjälar — det ondas triumfer — en osynlig, tigande Gud.
Under veckor och månader pågick en ständig kamp inom Toms sorg¬
tyngda, förmörkade själ. Han tänkte på Miss Ofel ias bref till hans
Kentuckyvänner och bad innerligt till Gud att sända honom befrielse.
Och därefter gick han dag efter dag i det fåfänga hoppet att få se någon
komma för att återköpa honom. När aldrig någon kom, sökte han
hjältemodigt kämpa emot den bittra tanken, som ville smyga sig öfver
hans själ, att det var gagnlöst att frqka Gud att Gud hade förgätit
bouom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
