Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
630 ONKEL TOMS STUGA.
vara rätt; ja, jag känner, att det är rätt, men då jag försöker att bedja,
kan jag endast hata och förbanna. Jag han inte bedja ! ”
“ Arma själ ! ” sade Tom medlidsamt. “ Jag skall bedja för er. O,
missis Kassy, vänd er till den dyre Herren Jesus ! Han kom i världen
för att läka de i hjärtat förkrossade och för att hugsvala de be-
dröfvade.”
Kassy stod tyst, och stora tårar pärlade från hennes nedslagna ögon
“ Missis Kassy,” återtog Tom i tveksam ton, sedan han några ögon¬
blick tyst betraktat henne, “ om det bara vore möjligt för er att komma
härifrån, skulle jag råda er och Emmeline att fly. Men endast under
förbehåll, att ni inte befläckar edra händer och er dyrbara själ med blod,
kan jag ge er det rådet.”
aVill ni i sådant fall följa med oss, fader Tom?”
“Nej,” svarade Tom ; “det fanns en tid, då jag skulle velat det, men
Herren har gifvit mig ett värf bland dessa arma själar, och jag vill
stanna hos dem och bära mitt kors med dem intill änden. Men helt
annorlunda är förhållandet med er — ni kunna inte uthärda, och där¬
för är är det bättre att ni fly, om ni kunna det.”
“ Jag vet ingen annan utväg än grafven,” genmälte Kassy. “ Him¬
melens fåglar och djuren på marken hafva en fristad; till och med
ormar och krokodiler ha en plats, där de tryggt kunna hvila, men för
oss finnes ingen tillflykt. Anda ut i de mörkaste morasen skola deras
O v
hundar förfölja och uppleta oss. Allt och alla äro emot oss; själfva
djuren ställa sig på våra fienders sida — hvart skulle väl vi fly?”
Tom stod en stund tyst; omsider yttrade han :
“ Han som frälste Daniel i läjonkulan och de tre männen i den brin¬
nande ungen; han, som gick på vattnet och näpste vädren — han lefver
ännu och kan för visso rädda äfven er. Försök, och jag skall af allt
mitt hjärta bedja för er.”
Det händer stundom, att en idé, hvilken man länge sedan förkastat
såsom outförbar, plötsligt framstår i ett nytt ljus, hvarigenom den ter
sig såsom den i själfva verket enda utförbara.
Ofta hade Kassy under timmar öfvervägt alla möjliga planer till flykt,
men förkastat dem alla såsom overkställbara, tills i detta ögonblick för
hennes sinne å nyo framställde sig en gammal plan, hvilken nu syntes
henne så enkel och så lätt att utföra i alla dess detaljer, att den plötsligt
tände nytt hopp hos henne.
“ Fader Tom, jag skall försöka! ” utbrast hon ifrigt.
“Amen !” bekräftade Tom. “ Måtte Herren bistå er! ”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
