Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII. En verklig spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666 ONKEL TOMS STUGA.
beslöt till sist att helt och hållet anförtro sig åt honom. Följaktligen
berättade hon honom en dag hela sin historia.
Georg lyssnade med uppriktigt deltagande och uttryckte slutligen sin
glädje öfver, att det lyckats henne och hennes unga väninna undkomma
Legrees plantage. Han lofvade desslikes att göra allt som stod i hans
förmåga, för att hjälpa dem till frihetens land — Kanada.
Hytten intill Kassys innehades af en fransk dam vid namn de Thoux
samt hennes dotter, en vacker flicka om tolf vårar.
Detta fruntimmer, som af Georgs yttranden hört, att han var från
Kentucky, tycktes gärna vilja bli bekant med honom och blef det lätt
nog genom sin lilla dotters intagande lekfullhet.
Sedan bekantskapen väl var inledd, satte Georg ofta sin stol utanför
madame de Thoux’ hyttdörr, och Kassy kunde från sin hytt åhöra de¬
ras samtal.
Madame de Thoux utfrågade Georg mycket noga om Kentucky, där
hon sade sig ha vistats under ett tidigare skede af sitt lif. Georg fann
till sin förvåning, att hennes forna vistelseort måste ha varit belägen i
grannskapet af hans egen hembyggd, och hennes frågor röjde en bekant¬
skap med människor och förhållanden därstädes, som riktigt öfver-
raskade honom.
“ Känner ni någon i er hemtrakt,” frågade hon honom en dag, “ som
heter Harris?”
“Det bor en gammal plantageägare med det namnet icke långt från
mitt hem,” svarade Georg. “Vi ha emellertid aldrig haft mycken be¬
röring med honom.”
“ Han är visst stor slafägare, tror jag,” återtog madame de Thoux
med illa doldt intresse.
“ Ja, det är han,” genmälte Georg, förvånad öfver hennes ifriga ton.
“Vet ni . . . har ni någonsin hört talas om, huruvida han ägt en
mulattgosse vid namn Georg?”
“ Ja visst; Georg Harris — honom känner jag väl ! Han blef gift
med min mors kammarjungfru och rymde sedermera från sin husbonde
till Kanada.”
“Nej, verkligen!” utropade madame de Thoux ifrigt. “Gud vare
lof!”
Georg Shelby såg ut som ett lefvande frågetecken men yttrade ingen¬
ting.
Madame de Thoux lutade hufvudet mot handen och brast i tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
