Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIII. Återseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ONKEL TOMS STUGA. 673
ömsesidiga igenkännandet skulle försiggå, och under vägen hade man
uppmanat hvarandra att icke yppa något i förväg utan noga följa det
öfverenskomna programmet.
Huru stor blef icke därför den gode pastorns förbluflelse, då, just
som han gjort ett tecken åt damerna att sätta sig och öppnade munnen
för att börja sitt inledningstal, madame de Thoux omintetgjorde hela
planen genom att slå sina armar omkring Georgs hals och utropa:
“O, Georg, känner du inte igen mig? Jag är din syster Emelie \ ”
Kassy hade bibehållit större fattning och sktflle säkerligen ha spelat
sin roll ganska väl, därest ej lilla Elise plötsligt visat sig för henne —
en fullkomlig afbild af hennes egen dotter på den tid, då Kassy sist såg
henne. Då den lilla flickan nyfiket betraktade henne, kunde Kassy ej
längre uppehålla sin roll; hon tog flickan i sina armar, tryckte henne
till sitt bröst och utbrast under det lifliga uttrycket af tusentals vak¬
nande minnen :
“ Min egen älskling, jag är din mor ! ”
Slutligen lyckades det den gode missionären att få ordet, och han höll
nu sitt inledningstal med den verkan, att alla hans åhörare snyftade af
glädje och rörelse.
Därefter föllo alla på knä, under det att missionären bad, och de åter¬
förenade släktingarne omfamnade hvarandra med hjärtan uppfyllda af
glädje och tacksamhet mot försynen, som så underbart fört dem sam¬
man efter så många faror och svårigheter.
En missionär bland flyktingarne i Kanada kan berätta verkliga hän¬
delser, som äro underbarare än någon dikt. Detta är ju också helt na¬
turligt under ett system, som obarmhärtigt söndersliter familjeband och
sprider de enskilda familjemedlemmarne åt olika håll såsom höststor¬
men skingrar trädens affallna blad.
Kanadas frihetsvänliga strand sammansluter ofta, likasom evighetens
kust, i glad återförening hjärtan, hvilka under långa år sörjt hvarandra
såsom förlorade. Och öfver all beskrifning rörande är den ängsliga
ifver, hvarmed hvarje nyanländande flykting hälsas bland de förut und¬
komna : han medför måhända någon underrättelse om en moder, en
syster, en hustru eller barn, som ännu dväljas i slafveriets mörka natt.
Större hjältedåd omförmälas härifrån än de, hvarom sagorna förtälja.
Det finnes flyktingar, som trotsat tortyr och död för att själfmant åter¬
vända från frihetens land till dessa skräckens och fasans näjder, dem de
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
