Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIV. Befriaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
680 ONKEL TOMS STUGA.
igen gossarne och flickan. Hon är ju stora tösen nu, och så snäll och
rask min Pollyär! Hon står nu nere i stugan och ser efter majskakan.
Jag har bakat den just sådan, som gubben min brukade tycka om den
likadan som den där morgonen, då de togo honom ifrån mig. Bevara
mig, hur jag kände det den morgonen !”
Mrs. Shelby suckade och kände sig beklämd vid denna antydan.
Hon hade varit orolig allt sedan sonens bref anlände, fruktande, att
någonting ledsamt kunde dölja sig bakom hans tystnad.
“ Missis har ju sedlarne?” frågade Kloe ängsligt.
“ Ja, Kloe; jag har lagt fram dem på bordet där borta.”
“ Si, jag vill visa gubben min just de sedlar, som sockerbagaren gaf
mig. ‘ Kloe/ sade han, ‘ jag önskar, att du ville stanna här längre/
sade han. ‘Tack, master/ sade jag, ‘det skulle jag nog vilja, men min
gubbe kommer hem nu, och missis kan inte undvara mig längre/ sade
jag. Det var just, hvad jag sade honom. En mycket hygglig karl,
den där master Jones, det var just hvad han var.”
Kloe hade ifrigt begärt, att just samma sedlar, med hvilka Mr.
Jones betalt hennes aflöning, skulle fa gömmas och visas för hennes
man såsom ett bevis på hennes duktighet. Mrs. Shelby hade gärna
villfarit denna begäran.
“ Han känner inte igen Polly — nej, han gör det inte! ” fortfor tant
Kloe. “Bevara mig väl, det är ju fem år se*n de togo honom! Hon
var så liten då, att hon knappt kunde stå på benen. Jag minns så
väl . . .”
Bullret af en vagn kom henne att spritta till.
“Det är master Georg !” shrek tant Kloe, rusande till fönstret.
Mrs. Shelby skyndade till dörren och låg i nästa ögonblick i sin sons
armar. Tant Kloe stirrade ängsligt ut i höstaftonens mörker.
“O, min stackars tant Kloe!” utropade Georg, i det han medlidsamt
betraktade henne och slöt hennes hand mellan båda sina. “ Jag skulle
gärna ha gifvit allt, livad jag äger, för att nu ha kunnat återskänka
honom åt dig, men han har gått till ett bättre land.”
Mrs. Shelby uppgaf ett rop af smärta, men tant Kloe teg.
Pängarne, hvilka gjort Kloe så stolt och som lågo framme på bordet,
tilldrogo sig nu hennes blickar.
“ Där,” sade hon, hopsamlande dem och räckande dem med darrande
hand till Mrs. Shelby; “vill aldrig se eller höra talas om dem mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
