Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riddarholmshamnen; och ett par pigor på fördäcket hade
viftat den sista afskedshälsningen åt sina respektive
fästmänner, hvilka för krigstjenstens hårda pligter
icke kunde få följa med. Sjelf „stod jag ensam
i lifvet«, såsom det heter i högre stil, men jag tog
en cigarr ur mitt koger, tände den med sakkännedom
och slog filosofiskt det ena benet öfver det
andra på en af akterdäckets soffor. «Si fractus
illabatur orbis ...»
Fjärden vimlade redan af otaliga båtar,
lastade med landtmannaprodukter och sträfvande
att med sina åror eller ett lappigt segel, hvars
bruna hy sminkadas af morgonrodnadens reflexer,
hinna upp till Munkbron eller Riddarholmen, der
det hungriga Stockholm troligen redan efter
gammal vana stod och väntade på sina grönsaker, sina
frukter, sina ägg, sin mjölk, sin fisk, sina kräftor,
sitt elggräs. Bland dessa småseglare och
ökstockar — en idyllisk flotta — rörde sig med
majestätisk hållning vi och våra gelikar, vi
ångbåtar med guds nåde; «ur vägen!» hette det och
allt det der småkrafset vek vördnadsfullt undan åt
båda sidor. Detta är det nobla vid ångbåtar att
de sätta näsan i vädret och förstå att »hålla ifrån
sig»; endast det obehagliga icke var, at de äfven
någongång — pösa öfver !
Man har någongång hört delade meningar
rörande den icke ovigtiga frågan från hvilken sida
Stockholm egentligen tager sig mest fördelaktigt
ut för betraktaren utifrån. Stora auktoriteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
