Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När skall man i dessa nejder hinna så långt,
att man icke längre faller i förvåning öfver en
porte-monnaie och att man lugnt betraktar en
kemisk svafvelsticka! ...
Apropå om kemiska svafvelstickor, så är det
en sanning att jag under mina vandringar i denna
del af Götaland verkligen vid ett tillfälle återsett,
och detta ändå i en halft om halft herremans hand,
det gamla eldstålet med tillhörande fnöske och
flinta, sådant som våra förfäder betjenade sig af!
Det var med egna känslor jag åter gjorde bekantskap
med denna antiqvitet; eldstålet är numera
snart endast en tradition, en dunkelblå saga, åt
hvilken ett nyare, mera bildadt menniskoslägte
drar på munnen med en rörande medömkan.
Imedlertid förbjöd mig en vis pietet, om jag så får
säga, att här med minsta åtbörd visa denna min
öfverlägsenhet i egenskap af en modern menniska,
jag tvärtom betraktade den kuriösa inrättningen
med intresse, och den allvarliga handling,
hvarigenom den gamla hedersmannen, eldstålets egare,
försökte, ehuru länge förgäfves, åt sig åstadkomma
en lifgifvande gnista för sin slocknade snugga,
uppfyllde mig med nästan filosofiska betraktelser.
Jag erbjöd den främmande en utsökt Jönköpingssticka;
han endast skakade på hufvudet och blickade
på mig med en blick från en annan verld.
Vestervik är en nätt, väl hållen stad, som
efter allt utseende tar upp sig; den bar kanske till
och med redan en viss pretention på att gälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
