Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man af gammal vana alltid tänker sig någonting
sammangyttradt, osmakligt, af kojor och lador,
kåltäppor och svinstior om hvarandra, och genom
hvilket man färdas fram på en antingen sumpig och
gyttjig eller ock med oformliga klapperstenar påfylld
hålväg. Här deremot rullar man på en den
präktigaste landsväg i verlden mellan rader af nätta,
väl „pyntade“ corps-de-logis’er, omgifna med
brokiga trädgårder, skuggade af de ståtligaste
„herrskaps-ekar“, såsom min skjutsbonde naivt
uttryckte sig.
Jag har här för första gången fått fägna mina
ögon åt dessa verkligen magnifika stockrosor af
alla färger, hvilka utgöra den stående
praktblomman i alla blekingska trädgårdar och till och
med vagga sina granna stänglar utmed väggen på
de flesta bondstugor i denna blomsterälskande
provins. Man måste hålla blekingarne räkning
härför.
Det är sällsamt nog att, genast efter den
verkligen så utsökt täcka Lyckebytrakten, finna en
annan trakt, så utsökt ful, som de nakna klippor,
hvilka på alla håll omgifva Carlskrona. Men det är
med naturen, som med menniskokarakteren, äfven
den gladaste har sina buttra momanger.
Carlskrona sjelf är annars, såsom stad betraktadt,
långt ifrån fult, och jag måste med skyldig
aktning omnämna dess breda gator, dess städade
hus, dess ansenliga torg, dess ståtliga kyrkor, och
framför allt dess angenäma promenadplats,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
