Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhet i skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. . . jag konde icke misstaga mig, det var den
liflige gamle spelmannen från „la grande
Chaumière.“ Bériot märkte honom och skyndade
honom till mötes. Hela publiken åsåg med
nyfikenhet denna scen. Den lilla gubben fattade Bériots
hand och skakade den varmt under synbart högst
smickrande komplimanger, hvilka den andre
besvarade med vördnad och blygsamhet. Bériot
ledde härefter den gamle fram till en af de, om jag
så får säga, intimare platserna uppe vid det aldra
heligaste, der han sedan en lång stund underhöll
sig med honom.
„Men hvem är då denne gamle monsieur?“
frågade jag en af mina grannar.
„Mais monsieur! det är Paër!“
Det var Paër, författaren till „Sargine“ och
så många andra på sin tid firade och omtyckta
operor, Carl den Tiondes kapellmästare i verlden.
Några få veckor derefter lade den gamla treflige
mannen sig att afsomna, oeh jag läste just då i
någon af de parisiska musiktidningarne bland
annat, att den ryktbare maestron ofta haft för sed
att gå ut på landet och spela dansmusik för
ungdomen, den han till sina sista dagar älskat framför
allt och i hvars muntra lekar han njöt ett ljuft minne
af sina egna glada ynglingsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
