Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från min tid som teaterrecensent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Robach, som ville så vål, men hvars förmåga
och resurser icke fullt motsvarade den goda viljan,
hade i de musikpjeser, der han sednast uppträdt,
allt mer och mer befästat den öfvertygelsen, att
man i honom icke kunde vänta mer än en ganska
svag ersättning för den förre. Den kungliga
tea-tern hotades alltså med det öde att en vacker dag
se sig så godt som utan någon första tenor,
åtminstone någon, som med fördel kunde användas i den
större operan. Herr Julius GQnther kom i detta
ögonblick, »som från höjden«, och de båda
ofvan-nåmnda artisternas icke långt derefter inträffade,
nästan samtidiga frånfälle bevisade, att det
verkligen var i grefvens tid försynen, som vakar öfver
alla, till och med öfver en herr Backman, dåtidens
kgl. teaterdirektör, täckts förbarma sig öfver det
arma institutet vid Gustaf Adolfs torg.
Herr GQnther skulle kunna säga med den store
fältkaptenen Julius Cæsar: »Jag kom, jag såg, jag
segrade«. I sjelfva verket, om herr Gfinther också
icke precist var någon Cæsar, icke ens någon
kapten, var han imedlertid åtminstone en »Julius«
och hade just nyss lemnat krigsgudens fana, för
att svärja eden under sånggudinnornas. Han
debuterade i »Fra Diav olo« med en säkerhet och
hållning, en sannskyldig »pli«, som skulle gjort
uppseende till och med »på en parad; profvet var
ingalunda bland de lättaste, i synnerhet, som man
ännu hade i färskt minne Sållströms lysande
triumfer i samma roll,, men den unga sångaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
