Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordens skatter - Grubedrift - Berg- og malmbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordens skatter. Grubedrift.
125
Ladning og sprengning foregikk den gangen ved å fylle det rensede
og tørrede borehull omtrent halvveis med krutt, som var anbragt
i patroner, hetter av sterkt grått papir, eller beket lerret hvis hullet
var fuktig. Ned i kruttladningen blev det satt en spiss stang,
rømmenålen, av kobber, tre eller tinn-blylegering, som skulde tjene til å
danne en åpen tendkanal gjennem proppen eller forladningen.
Rømmenålen var vel smurt med talg eller olje og blev holdt inn mot
en av hullets vegger for å gi plass for forladningen. Denne bestod
av en propp av tre eller papir innerst, utenom den lere, boremel,
knust mursten eller lignende formet som patroner i tilsvarende
tykkelse om hullet. De blev puttet forsiktig ned i hullet og
så stampet mest mulig fast, mens rømmenålen stadig blev dreiet
rundt. Til slutt blev rømmenålen trukket ut, og i den kanal som
derved opstod, blev det anbragt en tender, bestående av halmstrå
fylt med krutt, papirruller smurt inn med gummi og påstrødd
krutt, eller lignende. Til tenderen blev festet svoveltråden, som var
en bomullsveke dyppet i smeltet svovel, og som brente langsomt.
Den tendtes av arbeideren, ilden åt sig inn til kruttenderen, og straks
efter vilde skuddet — som oftest — gå av.
Ja, som oftest. For det var en usikker metode dette, farlig kunde
den også være. Det var derfor et meget stort fremskritt da man
fikk lunter av bomull eller jute, spunnet om en „sjel” av finmalt
krutt, og tjæret utenpå for å holde sig mot fuktighet. Luntene
fremstilles omhyggelig av meget jevn kvalitet, så de har en jevn
brenn-hastighet av ca. 1 m. i minuttet i fri luft, forholdsvis langsommere
når de er under trykk, som i den stampete forladning. Hele
ladningen blev enklere, selv om lunten må behandles med forsiktighet
under stampningen. Senere fikk man lunter som kunde brenne
under vann, med ett eller flere lag av kautsjuk omkring
„krutt-sjelen”.
Ved alle sprengstoffer skjelnes mellem forbrenning og
deton-nasjon. Tender man på en dynamittpatron, vil den forbrenne like
rolig som vanlig celluloid, og likedan opfører de fleste moderne
sprengstoffer sig. Krutt som er innstengt i et trangt rum, detonnerer
derimot når det antendes, og selv i fri luft forbrenner krutt så voldsomt
at det nærmer sig detonnasjon. Dynamitt og lignende
sprengstoffer bringes til å detonnere ved støt, som må være meget intenst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
