Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Bostäder.
207
lastadt med möbler, så att det gör
intryck af möbelmagasin. Man skall akta
sig att plocka ihop möbler af olika
stilar, som svära mot hvarandra, eller som
i fråga om beskaffenheten i öfrigt göra
allt för stor kontrast. En i form och
färg enhetlig möbel, om än aldrig så
enkel, gör ett solidare och förnämare
intryck än en hopplockad sådan, där den
ena pjäsen verkar vräkig och pösande,
den andra tarflig och arm. Vid
anskaffandet af det öfriga bohaget bör man
ledas af samma principer: hellre enkla
saker, som gå ihop med hvarandra i stil,
än dyrbara, som svära mot hvarandra.
Detta gäller också och kanske i än högre
grad om de föremål, som äro afsedda
till prydnad. Ali grannlåt och allt skräp
bör bannlysas. I detta afseende syndas
mycket äfven af personer, af hvilka man
kunde vänta bättre. Särskildt borde
allt det eländiga kram i form af
färg-skrikande oljetryck, kolorerade
gipsgubbar o. d., som i synnerhet landsbygden
öfversvämmas med, i den goda smakens
namn förjagas från hvarje svenskt hem
och kastas på skräphögen, där det
rätteligen hör hemma.
Det återstår att nämna några ord om
bostäder i allmänhet ur hygienisk
synpunkt.
Första villkoret för att en bostad skall
kunna betraktas såsom sund är, att den
erbjuder tillräckligt utrymme, så att de,
som bebo densamma, icke löpa fara att
inandas förskämd och hälsofarlig luft.
I detta hänseende är det mångenstädes
illa beställdt, framför allt i större städer,
där på grund af bostädernas dyrhet de
fattigare klasserna ej blott tvingas att
bebo i och för sig otidsenliga
bostäder, utan äfven att packa hop sig i en
grad, som är betänklig äfven i bostäder
af bättre beskaffenhet. Då den luft
människan utandas innehåller något
öfver 4 proc. kolsyra och då man vet, att
denna gas verkar som ett gift, säger
det sig själft att luften i ett rum, som
bebos af flera personer, måste bli
högst otjänlig att inandas, helst som de
organiska utdunstningarna från
människokroppen ytterligare försämra den.
Visserligen kan luften förnyas genom
vädring, men i vårt kalla och råa
klimat är man vintertiden mycket rädd om
värmen och vill därför ej gärna släppa
in den kalla, men friska luften, och
äfven där man vädrar, sker det i regeln
på dagarna, medan rummen däremot på
nätterna, då trångboddheten egentligen
är störst och luftväxling vore mest af
nöden, äro mer eller mindre hermetiskt
stängda. Detta ständiga inandande af
skämd och hälsofarlig luft medför i
längden sjukliga förändringar i
organismen och framför allt ett försvagande af
dess motståndskraft, som kan bli
ödesdigert, när en sjukdom tillstöter. Särskildt
göra de smittosamma sjukdomarna, i ali
synnerhet lungsoten, sina rikaste
skördar bland trångbeboddhetens offer.
I någon mån har man sökt råda bot
på detta onda genom införande af
offentlig inspektion af bostäderna,
hvarigenom allt för trånga och illa
ventilerade sådana vid vite förbjudas att
upplåtas till begagnande. Men i många fall
gäckas dessa åtgärder genom
inneboendesystemet, i det att ett rum, som är
lagom för 2, högst 3 människor, får
hysa två till tre gånger detta
antal, ett missförhållande, som är svårt,
om ej omöjligt att kontrollera. Genom
vetenskapliga undersökningar har det
ådagalagts, att om luften i ett rum skall
kunna vara tjänlig att inandas, måste
rummet erbjuda ett kubikutrymme af
minst 20 kubikmeter för hvarje i
rummet sofvande person. Men detta är väl
ytterst sällan fallet i de bostäder, som
den fattiga stadsbefolkningen får nöja
sig med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
