Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
Bukvattensot—Burfåglar.
232
dig förstoppning är alltid för handen,
enär tarmarnas verksamhet är förlamad.
Till dessa lokala symtom kommer en
allmän nedsättning af lifsverksamheten,
yttrande sig i slappt ansiktsuttryck,
glanslösa ögon, snabb, svag puls och
fullständig frånvaro af aptit.
Mestadels åtföljes sjukdomen af mycket hög
feber, dock kan denna vara ganska
växlande och till och med vara rätt
obetydlig äfven i svårartade fall.
Medvetandet brukar sällan försvinna förr än
slutet är förestående, och understundom
händer det, tvifvelsutan till följd af en
förlamning af känselnerverna, att kort
före döden smärtorna upphöra och den
sjuke känner sig helt kry samt tror sig
vara afgjordt på bättringsvägen.
En svår allmän bukhinneinflammation,
särskildt om den är föranledd af
blodförgiftning, ändas med döden på några
få dagar; i andra fall kan slutet komma
först efter ett par veckor. Blott i de
fall, då inflammationen är begränsad,
t. ex. i början af en öfvergripande
blindtarmsinflammation, kan man rädda lifvet
genom en operation, eljes står
läkarevetenskapen maktlös och kan endast söka
lindra den sjukes plågor.
I de fall, då en
bukhinneinflammation blifvit häfd på grund af att
orsakerna kunnat undanrödjas eller den
varit mindre svårartad, repar den sjuke
sig i regeln ganska lätt, dock kvarstår
ofta för hela lifvet benägenhet för
förstoppning och återkommande kolikanfall.
Bukvattensot (se Vattensot).
Burfåglar. Sedan urminnes tider ha
människor brukat hålla fåglar i
fångenskap för sitt nöjes skull på grund af
antingen fåglarnas välljudande sång eller
för den vackra fjäderklädnadens skull.
Detta bruk har i våra dagar utbredt
sig allt mera och gifvit upphof åt en
liflig internationell handel med burfåglar
af alla slag, dock hufvudsakligen exo-
tiska sådana, af hvilka under de senare
årtiondena en hel mängd nya arter
kommit i marknaden, tack vare de allt mer
fullkomnade kommunikationerna. Man
anslår antalet af de fågelarter, som f. n.
representeras i burfåglarnas kategori, till
omkring 800.
I allmänhet äro de burfåglar, som
föras i handeln, födda i fångenskap, och
flerestädes har uppfödandet af burfåglar
blifvit en ganska stor och lönande
industri, så t. ex. i Harz i Tyskland,
därifrån årligen flera tusen kanariefåglar
exporteras till olika trakter af världen.
Till burfåglar ägna sig också bäst i
fångenskap uppfödda individer, hvaremot
fåglar, som förut lefvat i frihet, ha svårt
att förlika sig med fångenskapen och
äfven äro kinkigare i fråga om vård och
föda, om de skola kunna trifvas. Fångade
fåglar äro också mindre villiga att
fortplanta sig i fångenskapen än sådana,
som blifvit uppfödda i bur. Beträffande
de inhemska fåglar, hvilka kunna
ifrågakomma såsom burfåglar, är för öfrigt
att märka, att genom k. kungörelsen af
den 27 mars 1907 angående skydd åt
för landtbruket nyttiga fåglar det är
förbjudet att med snaror, burar, nät,
fällor, limspön eller liknande medel
fånga dylika fåglar.
Af inhemska fåglar är det
företrädesvis grönsiskan, steglitsen, hämplingen,
bofinken, domherren, rödhakesångaren,
korsnäbben, sångtrasten, rörsångaren,
trädgårdssångaren och staren, som bruka
hållas i bur i deras egenskap af
sångfåglar. Mera undantagsvis träffar man
bland burfåglar näktergalen och lärkan.
Bland utländska burfåglar är
kanariefågeln (se d. o.) den allmännast
förekommande dels med anledning af hans
förträffliga sång och dels på grund af den
lätthet, hvarmed han finner sig i
fångenskapen. Af tropiska och subtropiska
fåglar, som bruka hållas i bur, märkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
