Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
Dödsstraff—,
■Dödstecken.
328
särskildt tillkallade vittnen få närvara.
Straffet verkställes numera med fallbila
(s. k. guillotin), hvilket redskap infördes
genom k. förordningen d. 29 juni 1906.
Den första brottsling, som i vårt land
afrättades med fallbila, var rånmördaren
Ander å Långholmen den 23 november
1910.
Dödstecken. Då lifvet utslocknat
hos en människa, tillkännagifver sig
detta genom vissa tecken, som mer eller
mindre tydligt känneteckna lifvets
upphörande. Det första tecknet är, att
andhämtningen afstannar, liksom äfven
hjärtats verksamhet. Andningens
upphörande kan man bl. a. konstatera
genom att hålla en fjäder framför näsan
eller munnen och gifva akt på, om den
visar någon rörelse, eller genom att se
efter, om en framför munnen eller
näsan hållen spegel belägges med imma.
Hjärtverksamhetens afstannande
undersökes bäst genom att lägga örat till
bröstet; så länge hjärtat är i gång,
förnimmes ett karaktäristiskt ljud, som
dock understundom kan vara ganska
svagt.
Ett annat tecken är dödskylan.
Redan kort efter dödens inträdande
sjunker temperaturen, hvilken sjunkning
fortgår ända till dess kroppen uppnått
samma temperatur som den omgifvande
luftens.
Emellertid har erfarenheten visat, att
här anförda dödstecken icke äro absolut
ofelbara. Det har händt, att personer,
hos hvilka både andning och
hjärtverksamhet upphört, kunnat återkallas till
lifvet genom konstgjord andning, och
dödskylan kan hos en genom drunkning
eller förfrysning förolyckad person vara
lika utpräglad som hos en verkligen död,
ehuru lifvet icke är fullständigt
ut-slocknadt.
Ett mera säkert dödstecken är
likstelheten, som i vanliga fall uppträder 6—12
timmar efter döden och börjar i
underkäkens muskler samt småningom sprider sig
till kroppens öfriga muskler, så att den
blir styf och hård. Det är att märka, att
denna stelhet efter ett par, tre dygn
löser sig, så att kroppen åter blir mjuk
och slapp. Likstelheten inträder fortare
hos personer, som före döden ansträngt
sina muskler, t. ex. omkommit under
utförandet af något arbete eller annan
kroppsansträngning. Emellertid är icke
heller dödsstelheten alltid absolut
tillförlitlig, enär den kan förväxlas med ett
kataleptiskt tillstånd, ett slags stelkramp,
som stundom förekommer i svåra
nervsjukdomar och på hvars räkning man
torde kunna skrifva de allra flesta fall
af skendöd i egentlig mening, d. v. s.
då den förment döde af sig själf
kommit till lif igen (se Skendöd.)
Ett mera tydligt och säkert
dödstecken erbjuda ögonen. De få efter döden
ett brustet, insjunket utseende, med en
egendomlig, stel och glanslös blick.
Endast i det fall att ögonen redan under
lifvet varit grumliga, kan en ovan
iakttagare misstaga sig.
Ett’ annat sätt att utröna dödens
inträdande är att hålla den dödes hand
mot ett brinnande ljus med fingrarna
lagda intill hvarandra. Hos en lefvande
människa te sig springorna mellan
fingrarna rosenfärgade på grund af det i
dem cirkulerande blodet, medan hos en
död person redan snart efter döden
fingrarna bli helt hvita eller ogenomskinliga.
Man kan ock ombinda ett finger stadigt,
men ej hårdt, då hos en lefvande
person fingret ofvanför
ombindnings-stället snart visar en rödfärgning, som
öfvergår till blått, medan en smal hvit
ring uppstår på det ombundna stället.
Hos en död uteblifver ali dylik
färgförändring belt och hållet. Ett gammalt
prof är vidare att drypa en droppe
smält lack på huden. På en lefvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
