Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Fackföreningar—Fallandesot.
376
satta arbetspersonalen gälla vissa
stadganden, angående hvilka hänvisas till
rubrikerna Kvinnoarbete, Minderåriga
och Yrkesinspektion.
Fackföreningar, eller
sammanslutningar af arbetare inom en yrkesgren
eller flera besläktade sådana, ha sedan
medlet af 1880-talet uppstått i vårt land
i stort- antal, de allra flesta ledda af och
anslutna till den socialdemokratiska
rörelsen. Fackföreningarnas öfverstyrelse
utgöres af landssekretariatet samt
landsorganisationens med vissa mellantider
inkallade ombudsmöten.
Fallandesot (epilepsi) är en
egendomlig sjukdom, hvars hufvudsakliga
symtom består i anfallsvis uppträdande
rubbningar i medvetandet, vanligen
åtföljda af konvulsioner. Om sjukdomens
orsaker känner man föga, men att
ärftligheten spelar en stor roll är
konstateradt. Fallandesot uppträder nämligen
mycket ofta hos personer, inom hvilkas
familj samma sjukdom eller andra
nervsjukdomar förekommit. Af denna
anledning äro med fullt utbildad
fallandesot behäftade personer förbjudna att
ingå äktenskap (se Äktenskapshinder).
Dryckenskap hos föräldrarna slår i många
fall i samband med sjukdomens
uppträdande. Vidare kan sjukdomens utbrott
gynnas af sorger, starka sinnesrörelser,
kroppsliga och andliga ansträngningar,
blodbrist och allmän svaghet, äfvensom
af akuta febersjukdomar, såsom
skarlakansfeber, mässling o. s. v. Skador å
hjärnan genom stötar, slag, hugg e. d.
kunna också leda till epileptiska anfall.
Det egentliga anfallet föregås i
allmänhet, dock visst icke alltid, af
förebud, en s. k. aura, som yttrar sig
mycket olika, än med egendomliga
förnimmelser af domning och förlamning,
börjande i en arm eller ett ben, stundom
äfven i hjärt- eller magtrakten och
därifrån liksom stigande åt hufvudet, mången
gång förenade med en stark känsla af
tryck och ångest samt ofta med
kväljningar och kräkning, än åter i form af
besynnerliga lukt-, ljus- och
hörselförnimmelser, ryckningar i hufvudet,
ansiktet och lemmarna, frosskakning,
svettning, hjärtklappning, svindel. Oftast
föregås det epileptiska anfallet af tydlig
själslig oro och upphetsning. Stundom
uppträda dessa förebud kort före
anfallet, i andra fall åter kan förebudstadiet
räcka så länge att den sjuke, om han
förut haft ett anfall och således vet
hvad som förestår, kan hinna gå till
sängs eller vidtaga andra lämpliga
åtgärder.
Själfva anfallet kommer nästan alltid
plötsligt. Den sjuke faller omkull,
vanligen framstupa, däraf namnet
»fallandesot», i det medvetandet fullständigt
utslocknar. Hufvudet är vanligen böjdt
bakåt och tänderna hårdt
sammanpressade, bålen krökes, medan lemmarna
sträckas och fingrarna böjas in öfver den
inåtböjda tummen. Då krampen
sträcker sig äfven till andningsmusklerna,
af-stannar andhämtningen och den sjuke,
förut blek, blir blå i ansiktet. Detta
är krampanfallets första del, som räcker
en fjärdedels till en half minut och
efterföljes af konvulsionsstadiet, under
hvilket ansiktet rycker och förvrides i
utomordentlig grad, ögonen rulla fram
och åter eller vändas åt ena sidan,
tungan sträckes omväxlande ut och in,
medan hufvudet slår häftigt mot
underlaget och såväl bålen som lemmarna
genomfaras af oupphörliga, stötvisa
ryckningar.
Krampanfallet varar vanligen flera
minuter och efterföljes af en djup,
medvetslös dvala, under hvilken andningen
åter blir regelbunden. Detta tillstånd
öfvergår småningom i vanlig sömn, som
kan räcka i flera timmar. I somliga
fall är detta sista stadium mycket kort,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
