Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
Gikt
586
länge i leden, som fortfarande kännes
styf och öm. Under anfallet är urinen
mörkfärgad och ovanligt rik på urinsyra.
Anfallen komma företrädesvis under
våren och upprepas med längre eller
kortare mellantider. Får sjukdomen
ostörd fortfara, bli anfallen allt tätare,
af längre varaktighet och sprida sig till
allt flera leder. I 80 fall af hundra
angripes stortån, mest den vänstra, först,
hvarför man också stundom kallar
sjukdomen podager. Därefter kommer turen
vanligen till knäleden och yttre
fotranden, vidare fingerlederna och handen,
skulderleden, nyckelbens- och
kotleder-na, däremot högst sällan höftlederna.
I mån som anfallen blifva tätare,
bruka de bli mindre häftiga, men
efterlämna däremot stadigvarande
förtjock-ningar i lederna, s. k. giktknölar,
samtidigt med att lederna bli styfva och
ofta förlora rörelseförmågan. Detta
förlopp af sjukdomen betecknas såsom kro
nisk gikt. Giktknölarna äro i början
mjuka, liksom degiga, men bli med
tiden stenhårda och kunna växla i
storlek från en ärta till ett gåsägg. De
innehålla en kritliknande massa,
bestående af kristalliserade urinsyrade salter.
Den kroniska gikten medför vanligen
allvarsamma rubbningar i
allmäntillståndet. Ej sällan inställa sig som en
följd rubbningar i
matsmältningsapparaten, kroniska katarrer i struphufvudet
och luftvägarna, förändringar i
blodkärlsväggarna (arterioskleros) och i
hjärt-väfnaden (myokardit), kroniska ekzem.
Mycket ofta orsakar gikten äfven den
sjukdom i njurarna, som kallas
skrump-njure, och som gör den särskildt allvarsam.
Under det akuta anfallet bör den
sjuke gå till sängs. Den angripna leden
bör läggas högt, inlindas i vadd eller
flanell, eller också anbringar man om
densamma ett våtvärmande omslag,
hvaremot kalla omslag o. d. böra undvikas,
liksom massage är olämplig under
själfva anfallet, hvaremot sådan efteråt
lämnar goda resultat, särskildt om den
föregås af omväxlande varm och kall dusch.
De ofta outhärdliga smärtorna stillas
bäst med morfin. Mot törsten
gifves bäst vanligt friskt källvatten eller
kolsyrade vatten utan salter i, såsom
selters och apollinaris. För regelbunden
afföring sörjes med lavemang eller milda
laxermedel ocb den sjuke bör endast
förtära litet mjölk, hafresoppa o. d.
Sjukdomens allmänna behandling är
hufvudsakligen dietisk. Af största vikt
är ett strängt måttligt lefnadssätt, som
jämte bad och lämpliga brunnskurer
verkar mycket bättre än några
medikament. Bäst är att af läkare erhålla
anvisning på någon lämplig kurort. Har
man råd därtill, är det skäl i att
uppsöka någon af de utländska brunns- eller
bad-orterna, där man särskildt lagt an
på behandlingen af gikt och bland
hvilka må nämnas Wiesbaden, Neuenahr,
Baden-Baden, Aix-lesBains, Aachen.
Dieten bör ordnas så, att födan ej är
för riklig, dock ej så knapp att
patienten ställes på svältkur. Mjölk, ost och
ägg kunna förtäras i större mängd,
likaså grönsaker och frukt, hvaremot
man måste vara mera sparsam i fråga
om bröd och potatis. Af kött bör man
äta högst ett fjärdedels kilo dagligen.
Spritdrycker böra bannlysas. Vissa
animaliska födoämnen, såsom lefver, njure,
hjärna och kalfbräss, ha egenskapen att
verka förökande på urinsyreafsöndringen
och böra på den grund undvikas. Man
har äfven trott sig finna att allt slags
fågelkött är mindre lämpligt för
giktsjuka på grund af dess relativt höga
halt af urinsyra.
Klädseln bör vara varm och ylle
bäras närmast kroppen. Plötsliga
afkyl-ningar äro nämligen i denna sjukdom
ganska riskabla. Äfven klimatet spelar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
