Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
God
ton.
607
kringsända mindre bjudningskort af
ungefär följande innehåll: »Herr och Fru
X. X. hafva äran inbjuda till» etc. Till
bröllop och större fester utfärdas större
bjudningskort med något varierande
ordalag, vanligen ungefär sålunda:
»In-bjudes att med sin närvaro hedra» etc.,
hvarjämte den eller de personer, som
gifva festen, sätta sina namn under
bjudningen.
Den som mottagit en bjudning pr kort
åligger att så snart som möjligt
framföra sitt tack antingen genom ett
personligt besök eller skriftligen samt
därvid meddela huruvida han är i tillfälle
att efterkomma bjudningen eller icke.
Att uraktlåta att svara på en
inbjudning, äfven om ej den bjudande
anhållit om svar, är synnerligen taktlöst.
Beträffande baler och
danstillställningar i. allmänhet gälla följande regler.
Värdinnan, som anordnat balen, bör
vara enkelt klädd och ej anlägga en
utmanande toalett, som ger anledning tro
att hon vill ställa sina kvinnliga gäster
i skuggan. Hon bör vidare iakttaga en
viss tillbakadragenhet, ifall hon själf
dansar, och söka laga att i främsta
rummet hennes kvinnliga gäster blifva
försedda med kavaljerer.
Värdinnan och värden ha till
skyldighet att presentera alla de gäster,
som ej förut äro bekanta, för hvarandra
omedelbart efter det de välkomnat dem.
Uppbjudningar böra göras i god tid.
Det- anses ej passande att bjuda upp
först i det ögonblick musiken spelar
upp.
Har en dam afböjt att dansa under
förebärande af trötthet, får hon ej
genast därpå dansa med en annan herre.
Sådant måste nämligen anses som en
förolämpning mot den refuserade. Har
en herre fått afslag på en uppbjudning,
får han ej direkt bjuda upp en bredvid
sittande dam, såvida han ej står denna
så nära, att något missförstånd ej kan
uppstå.
Om en dam under dansen önskar
sluta, är det kavaljerens plikt att genast
tillmötesgå denna önskan och föra henne
till sin plats. Att söka truga henne till
att fortsätta är högst påfiuget och
taktlöst. Det är äfven kavaljerens
skyldighet att så snart musiken tystnar släppa
sin dam och ledsaga henne till sin
plats.
Klädedräkt. Äfven i fråga om
klädedräkten uppställer goda tonen vissa
regler för särskilda tillfällen.
I allmänhet taget bör man äfven i
hemmet vara så klädd, att man när som
helst kan mottaga en besökande. Att
gå till långt fram på dagen i negligé,
d. v. s. halfklädd och okammad, såsom
ej få damer för sed hafva, är mera
själfs-våld än god ton. I hemmet bör man dock
ej uppträda i eleganta toaletter.
Att anlägga en uppseendeväckande
toalett för en promenad är taktlöst.
Hvad som passar för salongen passar
icke alltid för gatan. För en
vagnpromenad kan man däremot begagna en
mera extravagant toalett.
Klänningar med släp lämpa sig endast
för salongen — på gatan äro de ej blott
opassande utan också högst opraktiska.
Otadliga skodon och handskar äro
delar af toaletten, som man bör lägga stor
vikt vid. En kvinna får aldrig uppträda
med »nedgångna klackar eller söndriga
handskar.
Man bör undvika grella
färgmotsättningar i toaletten och ali öfverlastning
med smycken och grannlåter. Framför
allt passa sådana icke i hvardagslag.
Många personer ha en nästan sjuklig
svaghet för att bära en mängd ringar
på fingrarna, hvilket ingalunda är
förenligt med god ton, äfven om ringarna
äro äkta. Allt öfverdrifvet bruk af
smycken verkar brackigt och betecknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
