Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
God ton—Godt lmmör.
612
mande persons närvaro, att ntfråga dem
om deras herrskap eller om personer,
hos hvilka de förut tjänat, och i
allmänhet att skvallra med dem.
I ett hus, där barnen tillåtas
uppträda befallande och tyranniskt mot
tjänarna, råder ej någon god ton.
Familjeangelägenheter afhandlas aldrig
i tjänarnas närvaro. Ej heller böra de
få bevittna några husliga tvister.
Godt humör. Det är en absolut plikt
för oss alla att sträfva efter att vara
glada och vid godt humör, om ej för
annat, så för att ej förbittra lifvet för
vår omgifning. Det ges människor,
hvilkas blotta person, leende och röst föra
solsken med sig, hvart de komma. Å
andra sidan komma personer med
surmulna ansikten och mörka miner alltid
att kännas som en tyngd på sin
omgifning. Det är förfärligt tryckande att
ständigt lefva tillsammans med
människor, som alltid äro oförnöjda, alltid
klaga och sucka, se allt från den
mörkaste sidan och skrufva upp lifvets
dagliga små vedervärdigheter till stora
pröfningar.
Om vi veta med oss själfva, att vi i
någon grad ha tendenser i den
riktningen, skola vi blott ej inbilla oss, att vi
ej kunna göra något däråt. Man kan
göra mycket, om man blott är villig att
underkasta sig tillräcklig
själfbehärsk-ning och daglig uppmärksamhet på sig
själf. Genom att steg för steg öfva sig,
kan man så småningom mer och mer
förvärfva sig sinnets harmoni och
jämnvikt, som ej låta påverka sig af hvar
småsak, och genom ihärdig
själfbeherskning kan man ock nå långt i konsten
att bekämpa sitt dåliga humör och sina
egoistiska infall mot sin omgifning.
Men det kommer ej utan strid. Det
är lika nödvändigt att dagligen anstränga
sig för att vara älskvärd och vid godt
humör, som det är att dagligen öfva sig,
om man vill vinna färdighet på piano
eller violin.
För de flesta af oss är det ej så
mycket lifvets stora sorger, utan fastmer
dess dagliga småplågor, som fördunkla
lifvets solsken för oss. Det är därför
dessa, det särskildt gäller att lära sig
taga med fattning, så att ej en liten,
föga betydande bagatell kanske kan
komma oss att för oss själfva och andra
göra lifvet surt i dagar och veckor.
För att själf kunna vara lycklig och
göra andra lyckliga är det ock
nödvändigt att ej försumma att göra sig
mottaglig för de flöden af glädje och
tillfredsställelse, som lifvet erbjuder. Vi
lefva i en värld af blommor och gräs,
älfvar och sjöar, berg och solsken, konst
och litteratur, stora tankar och varma
hjärtan — vi ha knappast begrepp om,
huru många tillfällen vi äga att för oss
själfva och andra göra lifvet rikt och
lyckligt, om vi blott vilja använda dem.
Men — här kommer det förut sagda
åter fram igen — vi lära oss ej detta
utan att göra oss besvär. Endast
genom dagligt, ihärdigt och energiskt
arbete på oss själfva utvecklas efter hand
vår förmåga att tillgodogöra oss de
resurser, som lifvet lagt inom vårt
område. Vi måste öfva oss i att vara
älskvärda mot vår omgifning för att kunna
njuta den rätta glädjen af samlifvet med
våra medmänniskor, vi måste uppodla
vår känsla för konst och natur för att
kunna mottaga de mångfaldiga
njutningar, som dessa hafva att bjuda en hvar,
som förstår att tillägna sig dem, vi
måste lära oss att vara fördragsamma
mot oliktänkande och att icke
skoningslöst döma dem, som fela. Och så vidare
i det oändliga. De flesta af oss ha ej
en aning om, huru ofantligt många
tillfällen till glädje och njutning vi gå
miste om här i lifvet, enär vi ej förstå
dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
