Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
621
Giäsot—Gurgeivatten.
622
af oordningar i magen: förlust af
aptiten, illamående, kräkningar, svindel och
matthet, ibland öfvergående feber.
Småningom inträder en tilltagande
gulfärgning, hvarjämte urinen blir Ijock och
färgad starkt gulbrun eller med
dragning i grönt. Pulsen blir påfallande
långsam och afföringarna ljusa och
gråaktiga. Detta tillstånd kan med
obetydliga växlingar fortfara två eller tre
veckor, hvarefter sjukdomen går
tillbaka, hvilket kännetecknas af att urinen
och afföringen åter börja antaga mera
normal färg. Gulfärgningen af huden
och ögonhvitorna försvinner däremot
mera långsamt, och den känsla af
matthet och kraftlöshet, som beledsagar
sjukdomen, fortfar ganska länge. Lätta fall
af sjukdomen kunna gå öfver på några
få dagar. Sjukdomens förlopp är i
allmänhet godartadt.
Behandlingen inledes med ett
afförande medel (ricinolja eller
karlsbader-salt) och skötes för öfrigt medels diet.
Fet mat bör undvikas och
ägghvitehal-tig föda inskränkas; däremot är
kolhydrat i lättsmält form (mjölk, bröd och
växtämnen i öfrigt) lämplig och
framför allt bör den sjuke förtära mycket
vatten. Alla slags soppor, som ej
innehålla fett, äro således nyttiga; för öfrigt
rekommenderas utom naturligt vatten
alkaliska och kolsyrehaltiga
mineralvatten med eller utan tillsats af saft.
Särskildt god verkan brukar en kur med
karlsbadervatten göra. Vattnet
uppvärmes på den ouppslagna flaskan till 37—40
grader och drickes 1 till 3 dricksglas
under loppet af 10—30 minuter en half
eller en timme före frukosten.
Naturligt karlsbadervatten gör bättre verkan
än konstgjordt.
Under sjukdomen bör sörjas för
regelbunden afföring genom afförande medel
eller lavemang. Alla slags sprithaltiga
drycker böra undvikas.
Gurgeivatten. Det medel, som mest
användes till gurgeivatten vid halsfluss
och dylika åkommor, är klorsyradt kali.
För detta ändamål användes det i fem
till tioprocentig lösning. Lämpligast är
att ha saltet i beredskap och själf vid
behof tillblanda lösningen. Saltet bör
vara tillsatt med 2 till 4 procent alun.
Vid beredningen tar man en tesked salt
till ett glas vatten. Aluntillsatsen
förlänar gurgelvattnet en sammandragande
smak och verkar ofta välgörande vid
svullnad i halsen. Klorsyradt kali bör
köpas pulveriseradt och kostar omkring
10 ore för 10 gram.
Emellertid bör ihågkommas, att
klorsyradt kali kan åstadkomma förgiftning,
om det nedsväljes. I ringa mängd brukar
det väl ej medföra någon menlig
verkan på de flesta personer; dock har man
trott sig finna, att vissa individer äro
betydligt känsligare än andra för
medlets giftiga verkan. Af denna anledning
är det skäl i att iakttaga försiktighet
och att särskildt för små barn välja ett
mera ofarligt medel.
Borax lämpar sig äfven till
gurgeivatten och verkar svagt antiseptiskt. Det
användes i en styrka af 5 procent löst
i vatten eller i en dekokt på salvia.
Ett godt gurgeivatten beredes af 15 gr
borax samt lika mycket glycerin och
myrrhatinktur på 300 gr vatten.
Öfvermangansyradt kali låter också
använda sig till gurgeivatten. Af en
rosafärgad (cirka 1-procentig)
förrådslösning tar man en tesked till ett glas vatten.
I handeln förekommer en hel mängd
munvatten, som också i allmänhet
lämpa sig till gurgeivatten. Man kan
äfven själf bereda goda sådana vatten,
hvartill här nedan följa några recept.
Tymolmunvatten beredes af 25
centigram tymol (löses i sprit), 3 gr.
ben-soësyra, 12 gr eucalyptustinktur och 750 gr
vatten. Som munvatten har det en uppfris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
