Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ål i
Hästen.
812
kli, krossad majs eller krossade
hästbönor samt morötter. Då hästen har en
jämförelsevis liten måge, bör man, ifall
man håller honom i hårdt arbete, ge
honom kraftigt foder, d. v. s.
hufvudsakligen hafre, helst hel. Majs, hästbönor
och oljekakor blandas med fördel i
hackelse. Hö, enbart är ej lämpligt för en
häst, som går i arbete. Man bör
emellertid ej fodra allt för rikligt, utan hålla
djuret vid medelmåttigt godt hull, enär
fetma minskar arbetsförmågan. Man
bör ej gifva hö eller annat skrymmande
foder omedelbart efter kärnfoder,
emedan detta senare då ej hinner
tillgodogöras i magen utan afgår till stor del
osmält. Lämpligast är att fodra med
hafre eller hackelse två gånger på
förmiddagen och två gånger på
eftermiddagen, hvarjämte hästen på. middagen
får en portion hö samt en andra
portion till nattfoder. Hästen bör vattnas
2—3 gånger om dagen. Är han varm
och svettig, bör man dock blott ge
honom litet vatten och sedermera, när ban
blifvit afkyld, låta honom dricka sig
otörstig. Där ej fodret eller drycken
innehåller salt tillräckligt för djurets
behof, bör man vid krubban fästa ett
stycke stensalt.
Eidhästar böra ryktas ett par tre
gånger om dagen, hvaremot i fråga om
arbetshästar en ryktning om dagen är nog.
För mycken rykt kan i senare fallet till
och med vara skadlig, enär huden
därigenom blir mera ömtålig för
temperaturväxlingar. Ar hästen svettig eller
våt, bör han genast han kommit i stall
gnidas torr med halm för undvikande
af förkylning. Stallet bör vara rymligt,
ljust och väl ventileradt och
temperaturen ej nedgå under + 12 grader. För
öfrigt bör hästen behandlas med
vänlighet och förstånd. Eå behandling kan
lätt förstöra honom, göra honom
folk-ilsken, skygg och lömsk.
När en draghäst stupat, bör man
skynda till hufvudet på honom och fatta
betslet samt genom lugnande ord
försöka få honom att hålla sig i stillhet.
Därefter befriar man djuret från seldon
och skalmar genom att uppspänna
åtkomliga remmar och i nödfall sönderskära
en eller annan sådan samt genom att
uttaga selpinnar o. d. Sedan djuret
sålunda blifvit skildt från fordonet,
drager man detta tillbaka, så att djuret
blir fritt liggande på marken, och nu
först söker man genom lock eller ett
.lindrigt slag få det att resa sig.
Att fatta tag i betslet och draga i
detta och tro sig därigenom hjälpa
djuret är ett stort fel. Det tvärtom
hindrar djuret, som måste hafva hufvud och
hals fria, när det försöker resa sig.
Hästen reser sig nämligen upp genom
att först lyfta hufvud och hals för att
därigenom minska den tyngd, som
hvilar på frambenen. Därefter sätter han
framhofvarna i marken på ringa afstånd
från bålen och håller därvid frambenen
böjda i lederna. Frambenen rätas
därefter hastigt och nu återstår att lyfta
bakdelen. Detta tillgår så, att hästen
drager bakbenen böjda under kroppen
och stöder hofvarna mot marken. Nu
sänkas ånyo hufvud och hals för att
minska tyngden hos bakdelen, och i
samma ögonblick sträckas bakbenen, så
att djuret blir stående med sänkt
hufvud och hals. Allt detta kan försiggå
mycket snabbt, men sker alltid i nu
angifven ordning, och det är lätt att finna,
att hästen därvid, som vi nyss sagt,
hindras i sina rörelser, när hans hufvud
hålles orörligt, när han vill höja det
vid resandet af frambenen och sänka det
vid resandet af bakbenen.
Det enda sätt att hjälpa hästen,
när han skall resa sig efter ett fall,
är att omfatta svansen omedelbart
invid kroppen och i samma ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
