Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
861
Isskåp—Isupptagning.
862
lan tar den mindre än några veckor i
anspråk, och ofta kan det dröja i
månader, innan den är fullständigt hotad.
Om ej någon allvarsam kronisk
sjukdom, såsom sockersjuka, gikt,
åderförkalkning, ligger till grund, äro dock
utsikterna till fullständig hälsa goda;
emellertid har sjukdomen stor
benägenhet att återkomma, hvarför den, som
en gång haft ischias, bör noga akta sig
för allt, som kan framkalla ett recidiv.
Ischias behandlas ungefär som
reumatism: med hvila och värme. Varma
omslag, inpackningar af hela benet,
in-gnidningar med liniment och framför
allt massage äro af synnerligen
fördelaktig verkan. Äfven bad och
elektricitetsbehandling bruka medföra goda
resultat. I särskildt svåra fall kan
operativt ingripande vara nödvändigt. Då
sjukdomen ej är att leka med, i
synnerhet om den blir vanskött, är
rådli-gast att redan i början anlita läkare.
Isskåp föras numera i handeln i en
mängd olika konstruktioner och
storlekar. För att ett isskåp skall fullt
motsvara sitt ändamål bör det ej blott äga
tjocka och väl isolerade väggar och
dörrar och lock vara fullkomligt
tättslu-tande, det bör också vara så inredt att
den i skåpet inlagda isen kan utöfva
tillbörlig afkylande effekt. Detta är,
åtminstone teoretiskt, icke fallet med
de isskåp, i hvilka isen placeras på
skåpets botten. Allmänt bekant är ju att
kall luft är tyngre än varmare;
följaktligen bör i ett isskåp, där isen placeras
öfverst och afkyler det närmaste
luftlagret, som på grund däraf sjunker mot
botten, en mera likformig temperatur
kunna åstadkommas och isens verkan
således bättre tillgodogöras. Något
tekniskt hinder att anbringa isbehållaren
öfverst finnes naturligtvis icke, då det
ju är en småsak att längs skåpets
innervägg anbringa en ränna för smält-
vattnet. Isbehållaren bör emellertid ej
ha så stort omfång som skåpets inre
dimensioner, utan vara på alla sidor
omgifven af öppningar, så att luften kan
fritt cirkulera. Hela skåpets inre bör
vara öfverklädt med zinkplåt,
omsorgsfullt pålagd, så att ej vatten eller
fuktighet kan uttränga i träbeklädnaden
och orsaka röta.
Af stor vikt, särskildt under den
varma årstiden, är att litet emellanåt
grundligt rengöra isskåpets inre. Dels brukar
nästan alltid någon orenlighet medfölja
den inlagda isen och dels införas under
begagnandet vanligen hvarjehanda
organiska partiklar, som, om de få
kvarligga, slutligen öfvergå i förruttnelse och
åstadkomma elak eller unken lukt samt
bilda mer eller mindre hälsofarliga
bakteriehärdar. Man bör därför tid efter
annan skura skåpet inuti med sodalut
och efteråt spola det grundligt med en
lösning af öfvermangansyradt kali, som
äfven borttager möjligen förefintlig elak
lukt.
Isupptagning. Is upptages så snart
den uppnått en tjocklek af 30 cm eller
obetydligt däröfver. Den är då lagom
tjock för att utan allt för stor möda
kunna handteras och har vanligen ej
varit utsatt för att skadas af starkare
töväder. Isen sågas med vanlig
stock-såg i banor, hvilka sedan med isbill
eller spett lätt delas i aflångt fyrkantiga
bitar. Att gräfva grop till isupplag är
vida sämre än att lägga den i hög ofvan
jord, hvartill väljes en lugn och helst
torr plats. Om platsen är utsatt för
solen eller icke, är utan betydelse. På ett
tunt underlag af dy eller sågspån
lägges isen i lager, hvilka hophuggas så,
att de ligga alldeles tätt, och hvaraf de
3 eller 4 första läggas så, att väggarna
på högen blifva nära lodräta; sedan
indrages hvarje hvarf lika mycket som
isens tjocklek. Att hälla vatten på is-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
