Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869.
Jakt.
879
på en lämplig plats i närheten af
häckar eller busksnår af taggiga växter
utköra ett par lass hästspillning, hvarpå
sedan utkastas några kärfvar otröskad
säd. Foderplatsen hålles ständigt fri
från snö. Ännu ett sätt är att på öppna
fältet kringstänga en mindre fyrkant
med gran- eller enbuskar, nedstuckna i
marken, och innanför utlägga säd och
andra födoämnen för rapphönsen, sedan
man fyllt större delen af platsen med
grenar och ris och däröfver strött halm.
Till en god jaktvård hör äfven att
hålla fyrfotade villebrådstjnfvar borta
från jaktområdet. De värsta af dessa äro,
utom räfven, hermelinen och mården.
Den förstnämnde är en svår
ville-brådsröfvare. Hvarken tjädern eller den
fullvuxna haren är säker för honom, hur
stora de än äro i förhållande till honom.
Äfven rapphönsen äro, när de om
vintern söka sig till riornas och ladornas
strösamlingar, lätta byten för honom.
Hermelinen är egentligen icke föremål
för jakt, utan fälles blott tillfälligtvis.
Om vintern kan han dock någon gång
åtkommas, om man med ledning af
spåren efterletar hans gömställe.
Allmännast fångas ban medelst små trampsaxar
eller t. o. m. vanliga råttfällor.
En ännu farligare fiende har det
matnyttiga villebrådet i mården. Han är
just icke talrik, men man gör orätt, om
man tror, att han icke finnes, därför att
han så sällan låter se sig. Mården är
nämligen ett litet och högst flinkt djur,
som med stor lätthet förstår att dölja
sig, så snart en fara synes hota. Gifver
man noga akt på spåren i snön djupt
inne i skogarna, skall man finna, att
denna djärfva fribrytare nog håller sig
framme, där något kan vara att få. Den,
som vill vårda sin jakt, får därför icke
se detta lilla djur öfver axeln och tycka,
att det är för obetydligt för att blifva
föremål för jakt; så litet det är, gör det
enorm skada, där det får obehindradt
hålla till, smidigt och vigt som det är
att tränga fram öfver allt, så väl till
alla gömslen på marken, som till trädens
yttersta grenar. Utom med särskilda
fångstredskap kan man fälla mården för
skällande fågelhund, men det gäller
därvid att hafva flinka ben, emedan
mården far undan med stor hastighet. Äfven
stöfvare, som äro öfvade på räfjakt,
drifva mård med ifver, när de träffa på
färska slag, men jakten räcker ej länge,
emedan mården snart träar och
därigenom undandrager sig stöfvarens
väderkorn. För vanligt dref med en eller två
skickliga drefvare kan mården jämväl
åtkommas, förutsatt att han blir
ordentligt ringad.
Å nyttigt villebråd är jakt, hvari
äfven inbegripes fångst, i allmänhet
förbjuden vissa tider af året. Dessa
fridlys-ningstider framgå af efterstående
Jakttabell.
Älg är fridlyst större delen af året.
På detta djur är jakt tillåten å
Halle-och Hunneberg, Norra och Södra
Eds-mären samt Mösseberg under hela
september månad, i Norrbottens,
Västerbottens, Västernorrlands (utom Bremön),
Jämtlands, Gäfleborgs, Jönköpings,
Kronobergs, Blekinge, Kalmar (norra
landstingsområdet), Älfsborgs samt Göteborgs
och Bohus län fr. o. m. 9 t. o. m. 15
september och i det öfriga riket samt å
Bremön från den 1 t. o. m. den 15
september. Fångande och dödande af
års-kalfvar efter älg är dessutom förbjudet
i de norrländska länen samt
Västmanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar norra oeh Älfsborgs län (utom
Halle- och Hunneberg samt Edsmären).
Kanadahjort och bäfver äro fridlysta
året om i hela riket.
Kronhjort får endast jagas under tiden
1 okt.—31 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
