Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
953
Kaninafvel.
94.8
för öfrigt gifva små
portioner af persilja,
timjan, krasse samt
torra pulveriserade
enbär inblandade i
fodret. Cirka 8
dagar fore slakten bör
man upphöra med
utfodring med rot- ___________________
frukter och gifva
mera mjölk, som gör
köttet hvitt och godt.
Vid utfodring med grönt eiter
rotfrukter behöfver man ej gifva djuren
vatten, med undantag af dräktiga eller
digifvande honor, om man ej har råd
att ge dem mjölk.
Afvelsdjur skola vara minst 8
månader, innan de användas till afvel, och
få, såsom redan är nämndt, ej vara
besläktade med hvarandra. Särskildt bör
man lägga vikt på att få en liflig och
kraftig hanne, emedan det i allmänhet
är dennes egenskaper som gå i arf till
ungarna. Honan går dräktig omkring
30 dagar. Ungarna födas nakna och
blinda och böra liksom modren lämnas
i fred under de två första dagarna.
Man utväljer af hvarje kull de
kraftigaste till ett antal af 6, högst 7, de
öfriga dödas, så framt de ej kunna läggas
till en fostermor. Tre veckor gamla kunna
ungarna lämna redet och börja äta af
modrens mat, men ej förrän tidigast vid
6 veckors ålder böra de tagas från
modren, som då ånyo kan paras. När
ungarna blifvit 3 månader gamla,
skiljas hannarna från honorna och hållas
hvar för sig.
De raser, som företrädesvis lämpa sig
för våra förhållanden, äro silfverkaniner
— af hvilka förekomme två varieteter,
stora silfverkaninen och lilla
silfverkaninen — blå bäfverkaniner samt hvit
dansk landtkanin. Af dessa raser äro
lilla silfverkaninen och den danska ka-
Lilla silfverkaninen.
ninen härdigast och följaktligen
lämpligast för trakter med hårdt klimat,
hvaremot de två andra sorterna ha ett
företräde i sin större kroppsbyggnad.
Dessutom finnes en inhemsk ras, svensk
landtkanin, svart- och hvitbrokig till
färgen, hvilken är synnerligen härdig
ocb förnöjsam samt lämpar sig särskildt
väl för korsning med andra, större
raser.
Utbryter sjukdom bland kaninerna,
böra de sjuka djuren afskiljas från de
öfriga. Den vanligaste sjukdomen är
snufva och kan med tidigt ingripande
lätt botas genom att tvätta näsborrarna
med ljumt vatten, hvari något alun
upplösts, samt därefter inspruta
borsyrepul-ver eller pulveriserad svafvelblomma.
För att förebygga sjukdomen tillrådes
att ständigt förse djuren med friska
furukvistar. Har sjukdomen fått gå så
långt att tjockt, gult slem flyter ur
näsan, är bäst att aflifva djuret. Diarré .
kan också angripa kaninerna vid för tvär
öfvergång från ett foderslag till ett
annat, för riklig utfodring med grönt eller
till följd af att fodret varit skämdt. Det
brukar snart kunna kureras med att ge
djuret uteslutande torrfoder.
Slakt af kaniner tillgår så, att man
med vänstra handen fattar djuret om
bakbenen nära kroppen och med en grof
käpp eller klubba ger det ett kraftigt
slag alldeles bakom öronen, hvarvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
