Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
975
Kolik—Kolning.
981
Fig. 3. Resmila i genomskärning.
något högre; sedan uppreses den delen
af milan, som skall tjäna till utgång,
axel och tändgata, den s. k. kvandeln.
Den göres vanligen af tre (någon gång
af fyra) stänger af c:a en arms tjocklek
och 3 till 5 meters längd, som resas
på ett afstånd af vid pass 15 à 30 cm
från medelpunkten (fig. 3).
Stängerna sammanbindas med vidjor
och omlindas med ris, så att däraf
uppstår ett schakt, »kvandelschaktet». Detta
fylles med lätt antändbara ämnen
(spå-nor, kol o. d.). Med kvandelschaktet
som stöd uppreses nu veden, därvid
noga måste iakttagas, att mellan träden
lämnas så litet mellanrum som möjligt;
att klufven ved sättes med gröfre
ändan mot marken och med smalaste
kanten och kärnsidan inåt och barken utåt.
Veden gifves vid uppresandet en viss
lutning (40—60°) mot kvandeln för att
betäckningen sedermera må kvarligga;
vidare bör man laga så, att i hvarje
skift, d. v. s. ring af ved omkring
kvandeln, sättes ved af samma storlek och
att den gröfsta veden kommer nederst
och närmast kvandeln. Mindre milor
erhålla sålunda ett skift ved, större två,
det ena på det andra (se fig. 3).
Uppresningen bör ske samtidigt.
Längs marken och på den för vinden
mest skyddade sidan anlägges en några
cm vid gata, den s. k. tändgatan, genom
hvilken elden ledes till kvandeln.
Ofvanpå milan tillredes den s. k.
kall-ningen, som består af mindre, fin ved,
som lägges strålformigt omkring
kvandeln, så att den till slut bildar
ringformig öppning.
Sedan i milans yttre befintliga
mellanrum igenfyllts med mindre och
smalare ved, företages milans
täckning-Först anlägges då det s. k. rustverket,
som utgöres af en rundt omkring milans
fot löpande rad med stenar och
träkubbar och däröfver lagda stoekar. Detta
rustverk hindrar den öfriga
betäckningen, bestående innerst af ris, rötter och
torf och ytterst af med kolstybb
blandad leraktig jord, att falla ända ned till
milans fot och där hindra luftens
inträngande i milan, något som är alldeles
nödvändigt, enär elden vid antändandet
eljest skulle sakna tillräcklig luft att
gripa omkring sig.
För antändningen väljes en tidig
morgonstund med lugnt väder, och tillgår
därvid så, att med en lång, i ändan
klufven stång genom tändgatan införes
brinnande torrved till kvandeln, hvarpå
man, när man finner, att elden fäst sig
i kvandeln, fyller tändgatan med ved
och täpper öppningen med jord.
En tjock, grå rök af mycket vatten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
