Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1020
Korsett—Kramp.
1024
äfven rik sandmylla eller »svartmylla»
är lämplig.
Färsk gödning är olämplig för kornet,
som trifves bäst i jord, hvilken förut
varit besådd med något säde, för
hvilket gödslats. Lämpligast odlas korn
efter gödslade rotfrukter samt äfven efter
grönskördad klöfver och vicker. Eåg är
ett godt försäde till korn, hvete
däremot ett dåligt. Jorden luckras väl och
rensas omsorgsfullt från ogräs. Kornet sås
så fort kälen gått ur jorden och denna
på ytan ej är sur och klibbig. Om man
om våren sticker en käpp i jorden, och
denna ej klibbar sig därvid, anses tiden
för kornsådden vara inne. Korn sås
tätare än höstråg och hösthvete, och
utsädet bör vara friskt och fritt från ogräs.
Under torra vårar är det lämpligt att
före sådden stöpa utsädet i vatten (helst
gödselvatten) och därefter torka det
genom omskofling med aska. Sådd och
myllning kunna ske med maskin eller
för hand och med myllharf, men i båda
fallen på slätharfvad åker. Kornet
ned-myllas till omkring 8 cm:s djup. På
lös jord vältas strax efter sådden, på
styfvare först när kornet är 5 à 6 cm
högt. Uppstår på styf jord skorpa,
harf-vas eller vältas. Ogräs bortrensas i tid.
Skörden sker, då strået och axet fått en
rödaktig färg.
Godt korn bör hafva glänsande, ljust
halmgula och tunnskaliga korn samt
icke vara förorenadt af damm eller
dylikt. Till formen skola kornen vara
aflångt trinda samt tillspetsade mot båda
ändar.
För att frambringa ett godt maltkorn
har man att iakttaga följande:
1. Kornet måste erhålla en nöjaktig
fosforsyregödsling, ty det upptager
jämförelsevis med svårighet denna syra.
Man bör använda minst 30 kg
citratlös-lig fosforsyra i thomasmjöl eller
måhända något mera pr hektar.
2. Kiklig gödsling med kali i form af
kainit; minst 600 kg kainit pr hektar
måste användas för kornet. Denna
gödsling lönar sig ej allenast därigenom, att
man får ett på stärkelse rikare korn,
utan äfven emedan kornets färg blir
ljusare och det alltid lönar sig att
förskaffa kornet en färg, som gör det mera
begärligt.
3. Hufvudsaken är, att man är
försiktig med kväfvegödslingen, ty stark
sådan gör kornet glasigt, mera platt och
tjockskaligt, så att det ej är tjänligt för
bryggerierna. De menliga följderna af
en för stark kväfvegödsling kunna ej
förebyggas genom en starkare gödsling
med fosforsyra och kali. Någon
föreskrift om, huru mycket kTäfve som får
användas kan svårligen gifvas, utan
måste denna rättas efter jordens behof
däraf. Hvad formen beträffar, synes
peruguano vara af god inverkan på
kornets kvalitet, men chilesalpeter bör
endast med försiktighet användas.
4. Endast af det tvåradiga kornet och
särskildt af chevalierkorn kan ett godt
bryggerikorn erhållas. Det sexradiga
kornet kan lämna ett för brännerierna
och dricksbryggerierna lämpligt malt,
men för ölbryggerierna är det ej fullt
användbart.
5. Badsådd med hackrensning, så att
ogräset aflägsnas, är nödvändig för att
erhålla bästa maltkorn. Ett alltför tunt
utsäde skadar lätt kornets godhet.
6. Att kornet skördas i lämplig tid
har stort inflytande på dess kvalitet.
Det bör få blifva så moget, som man
möjligen vågar utan fara för förlust
genom affallning. Bästa korn fås för öfrigt, då
kornet vid skärningen uppsättes o. bindes.
Kornets sjukdomar och fiender äro i
hufvudsak de samma som hafrens och
de öfriga sädesslagens. (Se
Skadeinsekter.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
