Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1151
Lungblödnin g—Lunginflammation.
1152
loppet. Sjukdomen förekommer oftare
hos män än hos kvinnor.
Katarrens förnämsta symtom äro hosta
och en viss svårighet att andas. Hostan
är i regel starkare morgnar och aftnar
samt nattetid. Upphostningarnas mängd
varierar högst betydligt och utgöres af
ett mer eller mindre segt slem, ofta
liknande var. Sjukdomens förlopp är
alltid mycket långvarigt med i regeln
någon förbättring under den blidare
årstiden. Öfverlämnad åt sig själf,
förvärras den med åren och kan leda till
allvarsamma följder, såsom luftsamlingar
och varhärdar i lungorna, lungsot och
hjärtfel.
Sjukdomens behandling fordrar i hög
grad tålamod och ihärdighet. Ett
hufvudvillkor är att den sjuke ej utsätter
sig för några skadliga inflytelser, t. ex.
vistande i af rök, damm o. d. förorenad
luft, förkylningar o. s. v. Frisk luft
har en gynnsam inverkan, hvarför vistelse
å landet eller vid hafvet under
sommartiden är att särskildt tillråda.
Näringen bör vara lättsmält och för personer
med böjelse för fetma sparsam.
Regelbundna kalla afritningar öfver bröst och
rygg verka härdande och stärkande. Då
sjukdomen, som ofvan antydts, kan vara
föranledd af eller stå i förbindelse med
något annat lidande, är det alltid
säkrast att i tid låta undersöka sig af
läkare.
En form af kronisk luftrörskatarr
kännetecknas därigenom att de rikliga
uppliostningarna antaga en obehaglig,
stinkande lukt, medan vanligen
samtidigt allmänbefinnandet försämras. Faran
vid denna form är att varbildningen
kan gripa öfver på lungorna. Eljest
kan sjukdomen räcka i åratal liksom en
vanlig kronisk bronkit och behandlas
äfven . som en sådan.
lungblödning (se Blodstörtning och
Lungsot.)
Lunginflammation. Denna allmänt
bekanta sjukdom ställes vanligen i
samband med en förkylning, hvilket dock
så till vida är oriktigt som sjukdomen
otvifvelaktigt beror på infektion och
förkylningen endast bidrager till dess
utbrott. Liksom vid alla
infektionssjukdomar är mottagligheten äfven för
denna sjukdom större eller mindre hos olika
individer. Det finns personer, som,
oaktadt de äro i hög grad utsatta för risken
att förkyla sig, aldrig angripas af
sjukdomen, medan å andra sidan personer
finnas, som genomgå den ena
lunginflammationen efter den andra. Supare
synas ha en särskild benägenhet för
sjukdomen, som också hos sådana
personer är farligare än eljest. Mest
förekommer sjukdomen hos unga och
medelåldriga personer och i allmänhet mera
bland män än kvinnor.
En lunginflammation börjar i flertalet
fall plötsligt, i regeln med starka
frossbrytningar, som inställa sig utan något
förebud och kunna räcka en half till en
timme. Snart tillstöta äfven
karaktäristiska symtom i bröstet i form af
s. k. håll, som i synnerhet kännas vid
hvarje djupare inandning. Andningen
blir ytligare och påskyndad, ofta äfven
oregelbunden. I svårare fall inställer
sig andnöd och starkt påskyndad
andhämtning. En smärtsam, kort hosta,
»hackhosta», förekommer alltid. Den
sjuke börjar snart upphosta gulbruna
massor, hvilka äro kännetecknande för
sjukdomen. Ett annat för densamma
karaktäristiskt tecken är, att i
sjukdomens början mycket ofta blåsor visa
sig på läpparna eller näsvingarna. Aptit
saknas, kräkningar förekomma ej sällan
i sjukdomens början, och afföringen är
vanligen trög eller förstoppad. Febern
är äfven oftast hög och pulsen hastig.
I svåra fall plågas den sjuke äfven af
hufvudvärk, sömnlöshet och yrsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
