Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Lungsot.
1160
stånd att utfinna ändamålsenliga
åtgärder dels för sjukdomens
förebyggande oeh hindrande af dess spridning, dels
för en verksam behandling af
densamma.
Lungsoten är en mycket lömsk
sjukdom. Den börjar i regel omärkligt och
ofta under en form, som ej alis antyder
sjukdomens natur. Ej sällan tror man
sig ha att göra med en bleksot eller
magkatarr. De utpräglade
lungsymto-men saknas nämligen ofta alldeles, man
känner sig endast trött och olustig, och
de små besvär, som infinna sig i form
af hosta och en känsla af värk eller
smärta i bröstet och sidorna, tar man
för en förkylning. Ofta händer det att
en lungsiktig är fullkomligt omedveten
om sitt tillstånd ända till dess att
förstörelseprocessen fortskridit så långt att
ett blodkärl i lungorna brister och en
s. k. blodstörtning inträffar, som
plötsligt uppenbarar hur det i verkligheten
är fatt.
Då det vid denna sjukdom är af
särskildt stor vikt att den så tidigt som
möjligt tages under behandling, bör
man, så snart allmänbefinnandet är stördt
och man har ringaste anledning att
misstänka lungtuberkulos — t. ex. på grund
af ärftlig disposition — ej dröja att
anlita en erfaren läkare, allra helst en
specialist på lungsjukdomar. Endast
läkaren kan redan i sjukdomens början
upptäcka dess rätta natur, hvarvid en
mikroskopisk undersökning af den sjukes
upphostningar lämnar det viktigaste och
afgörande bevismaterielet.
Som nyss antyddes spelar ärftligheten
en stor roll i denna sjukdom. Detta är
ej att förstå så som om själfva
sjukdomen skulle gå i arf, d. v. s. ligga på
något sätt färdigbildad i kroppen för
att vid tillfälle bryta ut. Det är
dispositionen eller anlaget för sjukdomen,
som går i arf. Personer med sådana
anlag förete i regel vissa typiska yttre
kännetecken: långskranglig kropp, svag
mnskulatur, ringa underhudsfett, ofta
blåaktig genomskinlig hud, på kinderna
ofta en begränsad s. k. hektisk rodnad,
lång och smal hals, smala och magra
händer samt framför allt smal och platt
bröstkorg med breda mellanrum mellan
refbenen, djupa insänkningar under och
öfver nyckelbenen och utstående
skulderblad. Då personer med sådan
kroppsbyggnad angripas af krämpor, som
kunna misstänkas stå i samband med ett
tuberkulöst lidande, är dubbel
vaksamhet och försiktighet af nöden.
Lungblödningen, som är ett viktigt
symtom för sjukdomens igenkännande,
behöfver ej alltid betyda att sjukdomen
redan inträdt i ett svårare skede. Det
kan ju vara så att ett blodkärl anfiätes
i en ännu jämförelsevis liten
tuberkel-härd, beroende på dennas läge inom
lungan, och man bör därför icke inbilla
sig, att hvarje lungblödning betyder
öfverhängande fara för lifvet, helst om
blödningen är relativt ringa. Ymnigare
blödning tyder på att något större
blodkärl är skadadt, hvilket ju alltid ställer
sig något betänkligare. Vid en
lungblödning är blodet ]jnsrödt och
skummande och kommer i början såsom rent
blod, sedermera vanligen såsom en jämn
brun eller rödbrun färgning af det
upphostade. Den skiljes härigenom lätt
från en magblödning, då blodet är svart
eller svartbrunt, nästan liknande
kaffe-sump.
Ehuru, som sagdt, en lungblödning
icke nödvändigt behöfver förutsätta
lifs-fara, får den dock å andra sidan ej
bagatelliseras. Ofta äro nämligen smärre
blodmängder i upphostningen förebud
till en starkare blödning eller s. k.
blodstörtning, hvarför den sjuke bör undvika
alla ansträngningar, iakttaga stillhet och
hvila samt undvika varma och sprithal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
