Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1169
Lunqutvidffning—Lupus.
1170
större kärlen. Urinmängden är
märkbart förminskad.
Sjukdomsförloppet är i regel långsamt
ocb smygande, dock kan någon gång en
hastig ökning af vätskeutgjutningen
inträffa med svårare symtom. I lättare
fall kan sjukdomen häfvas på några få
veckor, men ofta räcker den mycket
längre. Ej sällan uppträda efter en
långvarigare lungsäcksinflammation nya
sjukdomstecken, mest då af tuberkulos
art. Man bör därför alltid vara mycket
försiktig med en lungsäcksinflammation,
ej låta den sjuke stiga upp för tidigt
och tid efter annan låta honom
undersökas af en läkare.
Behandlingen går ut på dels att lindra
smärtan i sidan, dels att befordra
åter-uppsugningen af den utgjutna vätskan.
Mot hållet anlägger man lämpligast en
neptunigördel eller senapsdeg. I och
med att detta lindras blir andningen
lättare. För minskande af
vätskeutgjutningen användas
acetylsalicylsyre-pulver med god framgång. Är
vätskeansamlingen stor eller går dess
åter-uppsugning långsamt, kan det vara
lämpligt att läkaren tappar ur den genom
en s. k. punktion, en ofarlig och föga
smärtsam operation.
Vätskeutgjutnin-gens afstannande eller förminskande
ger sig tillkänna därigenom att
urinmängden åter ökas, hvarvid urinen är
abnormt ljus och lätt.
Lungutvidgning (lungemfysem) är
en kronisk sjukdom, som är mycket
vanlig, särskildt hos kroppsarbetare och
vid äldre år. Den beror på en förlust
af lungornas normala elasticitet, på
grund hvaraf de ej längre kunna
sammandraga sig som förut efter hvaije
inandning; lungorna befinna sig, med
andra ord, i en ständig
inandningsställning. Orsakerna kunna i allmänhet
hänföras till den slitning af organen i
fråga, som andningsarbetet medför, och
74 — Fröléens Rådgifvare.
då detta arbete är större vid
kroppsarbete, förklaras häraf sjukdomens
förekomst företrädesvis hos den arbetande
klassen. Personer, som mer än vanligt
måste anstränga lungorna, t. ex.
glasblåsare, musikanter som traktera
blåsinstrument m. fl., äro i synnerhet
utsatta för sjukdomen. I många fall kan
denna äfven utvecklas i anslutning till
en annan lungsjukdom, företrädesvis en
kronisk luftrörskatarr, men äfven till
andra sjukdomar, exempelvis långvarig
och svår kikhosta.
Sjukdomen är alltid långvarig och de
egentliga besvären börja först efter
åratal i form af hosta, andnöd och känsla
af beklämning öfver bröstet. I
sjukdomens senare stadier indrages hjärtat i
lidandet, dess verksamhet försvagas och
blir otillräcklig att öfvervinna de
hinder, som den försvårade andningen
ställer för blodomloppet. Har sjukdomen
nått denna grad, duka de sjuka
vanligen rätt snart under, hvarvid ej sällan
slutet påskyndas af en tillstötande
lunginflammation e. d.
Behandlingen, som hvad äldre
personer beträffar ej erbjuder stora utsikter,
är ungefär densamma som vid kronisk
luftrörskatarr.
Lupus eller hudtuberkulos förorsakas
af hudens infektion med tuberkelbaciller.
Sjukdomen börjar småningom såsom
små brunröda knottror, hvilka efter
hand utbreda sig, sammanflyta och
slutligen bilda sår, som i början äro ytliga,
men längre fram fördjupa sig.
Sjukdomens utgångspunkt är vanligen näsan.
Får den ostörd utveckla sig, går den
allt mer på djupet och kan fräta bort
brosk och ben. Flera former af lupus
visa ett svulstartadt, upphöjdt utseende
eller fjälla starkt. Utom näsan, som
ibland alldeles bortfrätes, kunna öronen,
läpparna, tungan, ögonlocken och kind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
