Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1229
Medicinaldoser—Medicinalstaten.
1230
bör aldrig intagas annat än när det är
verkligen af behofvet påkalladt. Tyvärr
har allmänheten sedan gammalt en
ledsam benägenhet att synda härutinnan.
Under’ det att läkarevetenskapen allt
mer och mer frigör sig från gångna
tiders föreställningar om läkemedlens
vikt och betydelse för
sjukdomsbehandlingen och i stället riktar sin sträfvan
på att understödja naturens eget arbete
för sjukdomarnas öfvervinnande genom
att föreskrifva ett förståndigt lefnadssätt,
hygieniska oeh dietiska åtgärder,
sjukgymnastik, massage, bad o. s. v.,
kvar-lefver hos en stor del af allmänheten
inbillningen att läkemedlen äga någon
hemlighetsfull, inneboende trollkraft och
att de på den grund äro oumbärliga.
Särskildt äro hypokondriska och nervösa
personer benägna att skatta åt denna
villfarelse och försöka kurera sig genom
att förtära massor af medicin, vanligen
öfvergående från det ena medlet till det
andra i snabb växling, hvaraf följden
endast blir att deras tillstånd förvärras
genom den oupphörliga retningen af
kroppens organ, särskildt nervsystemet.
Faran af denna öfverdrifna tro på
läkemedel är så mycket större som det i
allmänna handeln utbjudes en mängd
s. k. humbugsmedicin, till hvilken de
lättrogna gärna taga sin tillflykt. Med
humbugsmedicin menar man sådana
preparat eller sammansättningar, som
före-gifvas äga förmåga att böta sjukdomar,
mot hvilka de i själfva verket äro
fullkomligt overksamma, där de icke rent af
äro skadliga. Det finns knappast någon
sjukdom, som icke fabrikanterna af
humbugsmedicin föregifva sig kunna böta,
och i regel är det så, att ju värdelösare
medlet är desto mera lofprisas dess
underbara verkningar i svassande cirkulär
och annonser. Den godtrogne, som
nappar på kroken, blir ej blott af med sina
pengar — humbugsmedicinen är nämli-
gen i regel orimligt dyr — han riskerar
också hälsa och lif, ty i många fall kan
det föregifna läkemedlet vara direkt
skadligt, i andra fall invaggar det en
sjuk i säkerhet, så att han går till
läkaren först när det är för sent att med
utsikt till framgång behandla hans
sjukdom. Talrika fall ha förekommit och
förekomma ännu dagligdags, då
personer genom anlitande af
humbugsläkemedel ådragit sig en förtidig död eller
lifslång ohälsa.
Det finns ett gammalt visdomsord,
som säger, att naturen själf är den bästa
läkaren. Och det är ett ord, som hvarje
; människa bör allvarligt beakta och lägga
på minnet. I de flesta fall hjälper
naturen sig själf att öfvervinna en
sjukdom, allenast dess sträfvanden
underlättas genom ett försiktigt och
ändamålsenligt lefnadssätt, och i de fall, där
läkemedel kunna vara erforderliga, bör man
öfverlämna åt en läkares erfarenhet och
omdöme att föreskrifva dem. Att
medicinera på egen hand är, särskildt i
alla allvarliga fall, lika oförståndigt som
riskabelt.
Medicinaldoser (se Dosering af
läkemedel.)
Medicinalstaten. I hvarje läns
residensstad skall en förste provinsialläkare
vara stationerad. Länen äro indelade i
provinsialläkaredistrikt, af hvilka hvarje
har sin provinsialläkare eller för vissa
år förordnad extra provinsialläkare.
Distrikten omfatta äfven de inom dem
belägna städer, där stadsläkare icke har
förste provinsialläkares befogenhet (se
nedan). Såsom biträde åt förste
provinsialläkaren är i vissa länsresidensstäder
förordnad en biträdande provinsialläkare.
Hela riket är indeladt i 187
provinsialläkaredistrikt, hvarjämte å landsbygden
äro anställda f. n. 144 extra
provinsialläkare.
Förste provinsialläkaren utöfvar till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
