Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1355
Ohyra.
1356
kläda, är ingnidning med gråsalfva, som
dock, sedan den fått verka några
timmar, "bör noga borttvättas till
förekommande af kvicksilfverförgiftning. Ett
annat, oskyldigare medel är ingnidning
med bergamottolja, som emellertid bos
personer med känslig hud framkallar en
duktig, dock snart öfvergående sveda.
En helt annan art är vägglusen, som
äfven till utseendet betydligt skiljer sig
från de nämnda. Vägglössen äro större,
till färgen hrunröda och öfver hela
kroppen försedda med små hår. De äro
nattdjur, som om dagen gömma sig i
springor i sängar, möbler och under
tapeter o. d. oeh först vid mörkrets
inträde komma fram för att söka offer för
sin blodtörst. Påträffas ett sådant,
borrar djuret sin sugapparat in i huden
och pumpar in blod i sin kropp, som
däraf kan svälla upp betydligt. Djurets
obehagliga lukt erinrar frappant om
bär-fisarnas. Vägglusen kan lefva länge
utan föda och är på grund af sitt
lefnadssätt mycket svår att utrota, där den
innästlat sig. Det bästa medlet mot
äfven dessa parasiter är renlighet,
hvarjämte man bör uppsöka deras
gömställen och döda dem. Insprutning af
insektspulver i springor o. d., där de
hålla till, kan stundom vara af god
verkan, under förutsättning att pulvret
icke är gammalt och förlegadt. Möbler
och väggar, där vägglöss innästlat sig,
kunna äfven bestrykas med ättiksprit
eller kolokvintextrakt, hvilket senare
emellertid är ett starkt gift och därför
bör handteras försiktigt.
Lopporna äro ett annat slags
parasiter, som likaledes lifnära sig af
människors eller varmblodiga djurs blod, som
de suga i sig medelst ett sugrör af
ungefär samma skapnad som myggornas
sugredskap. På människans hud
uppstår på det ställe, där sugröret borrats
in, en mörkröd punkt, som omgifves af en
rund röd fläck. Tack vare sina långa
bakben kan loppan göra i förhållande
till sin storlek betydliga hopp, hvarför
hon är svår att fånga. Liksom öfriga
parasiter trifs hon och förökar sig bäst
där det icke är så noga med renligheten,
och lägger sina ägg i golfspringor och
på andra ställen, där damm och smuts
samlas. Noggrant iakttagande af
renlighetens fordringar — detta äfven
beträffande hundar, som äro mycket
besvärade af dessa parasiter och bruka
frikostigt dela med sig af sitt förråd,
då de skubba och klia sig — är det
säkraste medlet att befria sig från detta
snyltdjur. Äfven kan färskt
insektspulver vara bra att strö bland
sängkläderna, om man besväras af de små
blod-sugarna.
Fästingar kallas små, becksvarta, platta
djur, som äro vanliga i skogarna och
som suga sig fast vid och bita sig in i
huden på djur och äfven på människor.
De kunna suga i sig blod, så att de
slutligen antaga formen af en nästan
rund kula. Har en sådan snyltgäst bitit
sig fast, kan man förmå honom att
släppa genom att drypa på honom en
droppe fotogen, bensin eller terpentin.
Kackerlackorna äro så till vida
oskyldigare än de nämnda parasiterna som
de icke angripa människan personligen
eller bereda obehag genom någon
blodtörst. Däremot göra dessa djur sig
besvärliga genom att innästla sig i kök,
skafferier och förrådsrum, fråssa på där
förvarade matvaror och genom sin
närvaro göra dessa oaptitliga. De älska
värme och gömma sig med förkärlek i
murspringor i närheten af eldstäder, för
att komma fram, då allt i närheten är
tyst och lugnt. Ett godt medel
uppgifves vara att strö pulveriserad borax i
deras gömställen eller låta dem förtära
en blandning af mjöl och boraxpulver.
Äfven insektspulver, som man inblåser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
