Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1473
Religionsbrott—Bemonteringsstyrelsen.
1474
Beräknar man hela jordens befolkning
till cirka 1,700 miljoner, komma på de
polyteiska (månggudadyrkande)
religionerna inemot 700 miljoner bekännare.
Största delen af dessa tillhöra den i
östra Asien rådande buddhismen,
därnäst i antal komma bekännarna af den
i Indien förhärskande brahmaismen.
Öfriga religioner, hvilkas bekännare
anslås till omkring 220 miljoner, stå på
ett ännu lägre trappsteg och äro
grundade på s. k. fetischism, tillbedjande af
afgudar, naturföremål o. d., med andra
ord egentlig hedendom.
Religionsbrott. Till egentliga
religionsbrott räknas enligt svensk lag dels
hädelse mot Gud samt lastande och
gäckande af Guds ord och sakramenten,
dels gäekeri med (statskyrkans)
gudstjänst. Dessa handlingar äro dock
straff-baira endast om de åstadkomma allmän
förargelse eller, med andra ord, begåtts
offentligt och under sådana
omständigheter att de väcka anstöt hos närva
rande personer. Straffet är böter eller
fängelse i högst 6 månader.
Förnekelse af en Gud eller ett lif
efter detta eller af den rena evangeliska
läran straffas endast som
tryckfrihetsbrott, med böter eller fängelse i högst
1. år.
(Se äfven Sabbatsbrott.)
Religionsfrihet. Religionsfrihetens
grundsats har i den svenska
statsförfattningen uttryckl gen erkänts genom
stadgandet i § 16 regeringsformen, att
konungen bör »ingens samvete tvinga eller
tvinga låta, utan skydda hvar och en
vid en fri utöfning af sin religion,
såvidt ban därigenom icke störer
samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer »
I fråga om kultusfriheten, d. v. s. rätt
till fri religionsöfning, gälla dock
åtskilliga inskränkningar. Sålunda kunna
endast kristna dissenters (oliktänkande)
samt mosaiska trosbekännare bilda egna,
af staten erkända församlingar med rätt
till offentlig religionsöfning. Andra
trosbekännare, t. ex. muhammedaner, äro
uteslutna från denna förmån.
Främmande trosbekännares församlingar få ej
heller utan k. m.-ts tillstånd förvärfva
och besitta fast egendom i riket. Vidare
är det förbjudet att i riket inrätta
munk-eller nunneordnar eller kloster,
hvaremot enskilda munkar och nunnor kunna
här utöfva sin verksamhet. Förut var
det belagdt med straff att i riket
förkunna främmande lära; detta är numera
borttaget, men i vissa fall kan ansvar
ådömas för proselytmakeri (se detta ord.)
Rörande utträde ur statskyrkan är
följande stadgadt: Om medlem af svenska
kyrkan omfattat främmande kristen lära
och fördenskull vill utträda ur kyrkan,
skall ban gifva sin afsikt tillkänna för
kyrkoherden i den församling han
tillhör samt uppgifva det trossamfund,
hvartill han vill öfvergå. (Han
behöfver ej sedan ovillkorligen öfvergå till
detta.) Framhärdar ban i sin afsikt,
skall ban, sedan minst 2 månader
förflutit, personligen inställa sig hos
kyrkoherden och anmäla sig till utträde
ur kyrkan, hvarom anteckning skall
göras i kyrkoboken. Rätt till utträde på
grund af anmälan medgifves dock icke
person, som ej fyllt 18 år, ej heller får
i främmande församling någon före
nämnda ålder upptagas.
(Se f. ö. Främmande trosbekännare.)
Remonteringsstyrelsen ombesörjer
anskaffningen af arméns kronan
tillhöriga hästar samt förvaltningen af
statens remontdepåer. Dessa äro fyra till
antalet och förlagda vid
Herrevadskloster i Kristianstads län, Dtnäs löt
i Västerås län, Björnö i Kalmar län och
Haby i Älfsborgs län. Styrelsen, som
lyder under inspektören för kavalleriet,
består af en chef och två ledamöter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
