Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1515
Råg.
1516
sådd betes vall. I andra fall bör jorden
väl redas och rensas, den styfvare göres
något finare än för hvete, den lösa
hålles så fast som möjligt och gödslas vid
själfva sådden. Såningstid är i mellersta
Sverige för gammal råg början af
augusti, för ny råg midten eller senare
delen af samma månad; senråg kan sås
ända in i oktober. I södra Sverige sås
rågen ända till en månad senare, i norra
Sverige sås den redan från midten af
juli och till början af augusti. Efter
kalla och våta somrar sås rågen så
tidigt som möjligt. På väl gödslad jord
samt af riad råg sås tunnare än på
mager jord och af oriad råg; likaså sås
naturligtvis tunnare vid tidig sådd än vid
sen. Utsädesrågen bör vara grofkornig
och gråblå; råg, som innehåller mycket
gula korn, duger ej härtill. Sådden kan
ske på slätharfvad jord eller i öppen
fåra, och rågen bör nedharfvas grundare
än hvete, endast omkring lx/2—2 tum.
Eågen är ytterst ömtålig för syra i
jorden och vattensamlingar på åkern,
hvarför alla teg- och vattenfåror genast efter
sådden böra upplöjas. Stundom är det
nödvändigt att på hösten afslå eller låta
afbeta råggräset, om det skjuter för
starkt och vill skjuta strå. I samma
fall som hos hvetet måste man också
ibland tidigt på våren välta rågen. Äro
rågfälten, när snön om våren går af,
täckta af en gul hinna, måste den
aflägsnas. Den uppstår, när rågen skjuter
för mycket på hösten och täckes af snö,
innan marken är underfrusen;
rågbrod-den ruttnar då och en mögelsvamp
bildar sig. Eågen skördas, när halmen
gulnar samt kornen äro fasta och lätt
kunna skjutas ur axet.
Vårråg odlas på en del orter i
Sverige, vanligen på sådan jord, som är för
mager för korn eller vårhvete. Den
trifves bäst på myllrik sandjord eller på
lermylla och odlas efter samma cirkula-
tionssystem som korn (efter gödslade
rotfrukter etc.). Den sås så fort jorden
uttorkat på våren och tjockare än höstrågen
samt mognar också något senare. Om
jordens beredning och behandling efter
sådden gälla samma regler som för korn
(se d. o.). Vårrågen lämnar mindre
afkastning än höstrågen, men ett hvitare
mjöl.
God råg bör först och främst vara fri
från andra fröslag och mjöldrygor samt
hafva en frisk, icke unken lukt.
Kornen böra vara trinda, något aflånga,
hårda och tämligen spröda, till färgen
ljust gulbruna och på ytan släta. Ju
tyngre kornen äro, dess bättre.
Eågen är icke mindre än hvetet
utsatt för härjningar af parasitsvampar
och skadedjur, De vanligaste äro
följande:’
1) Rost (se hvetets sjukdomar).
2) Mjöldrygor. När det regnar
mycket medan rågen står i blom, utväxer
ofta en del af rågkornen till gråhvita
eller svartvioletta, hornartade bildningar,
hvilka kallas mjöldrygor eller mjölökor.
Fore mjöldrygornas bildande afsöndras
vanligen från axen en klibbig, sötaktig
vätska, s. k. bonungsdagg (axen »flyta»),
Mjöldrygorna utgöras af en svamp,
hvars groddkornsslem honungsdaggen
är. Eåg, som växer ytterst vid
väg-eller dikeskanter äfvensom i
dalsänkningar eller på andra af dimma besvärade
ställen, äro mest utsatta för
mjöldrygorna. För att förekomma mjöldrygor
bör man noga tillse, att till utsäde ej
begagnas med mjöldrygor blandad råg,
vidare ej för sent företaga rågskörden
samt dessutom de år, då mjöldrygor visa
sig i gräsfälten, tidigt afslå dessa samt
renarna omkring rågåkrarna.
Mjöldrygorna förekomma nämligen mycket ofta
hos en del gräsarter, från hvilka de lätt
sprida sig till rågen. Då mjöldrygorna
äro mycket giftiga och med dylika blan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
