Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1569
Skabb—Skadeinsekter.
1575
kunna medföra nytta såsom
utrrotnings-medel. Lyckligtvis finnas äfven flera
slags insekter, som följa hvetemyggan
och lägga sina ägg i hennes larver,
hvarigenom dessa i stor mängd utrotas,
hvilket äfven gäller åtskilliga andra
skadeinsekter.
Spannmålsvifveln (fig. 1) är en
ungefär 6 mm. lång insekt, till färgen röd
eller svartbrun, oftast med ljusare hen
och skalvingar, hvilka senare äro
refflade. Ryggen är försedd med
fördjupningar på längden. Larven (fig. 2) är
hvit med gult hufvud. Insekten
öfvervintrat och lägger i maj månad sina
tjocklek och är försedd med sex
bröstfötter och ett fotliknande bihang på
sista kroppsringen. Denna afsmalnar
bakåt och är spetsig samt vid basen
försedd med en liten, oval, mörk punkt på
hvarje sida. Kroppen är hårdskalig och
tämligen styf. Han tillbringar tre år i
jorden, och då han i juli blifvit
fullvuxen, d. v. s. uppnått en längd af vid
pass 20 mm, förvandlas ban till puppa
i en liten håla nära jordytan.
Skalbaggen utkläckes senare på sommaren och
är under någon tid framåt mjuk och
ömtålig, tills huden så småningom
hårdnar. Han ligger kvar i jorden öfver
vintern och uppkommer först nästa vår
för att fortplanta sig.
ägg, ett i hvarje korn (fig. 3 föreställer
ett hvetekorn med hål borradt af honan
för äggets upptagande). Larverna lefva
sedan i sädeskornen, hvilkas kärna de
uppäta, utkomma sedan i juli och lägga
åter ägg.
Insekten fördrifves lättast genom att
man breder mattor öfver säden.
Insekterna uppsöka dessa och bortplockas
därefter. Andra sätt äro att tillsmeta
springor i tak och väggar eller andra
liknande gömställen med kalk och koltjära
och sedan företaga en grundlig
rensop-ning.
Sädesknäpparen (fig. 1) har sitt namn
däraf, att han, då han ligger på rygg,
har förmågan att under ett knäppande
ljud hoppa upp i luften och nedkomma
pä fötterna. Han är omkring 9 mm
lång, mörkbrun, med pannspröt och
gulbruna ben, strimmiga skalvingar med
hvartannat mellanrum bredare och
ljusare. Larven (fig. 2) är af ett bindgarns
Såsom larv är sädesknäpparen
synnerligen skadlig för växtrötterna, i
synnerhet å torr, sandig och myllhaltig
jordmån, i det han afbiter plantorna helt
nära jordytan, så att de nedfalla och
gulna, uräter kärnan i de i jorden svällda
och mjuka kornen samt gräfver hål och
gångar i rotfrukternas inre delar.
Bland utrotningsmedel må följande
anföras: Jordens vältning för att försvåra
larvernas vandringar; utläggning af
rotfruktbitar, som betäckas med ett tunt
lager jord och förses med märken för
att lätt återfinnas, eller af små högar
nyslagen klöfver, som dagligen vittjas,
därvid insekterna dödas. Dessa
lockbeten kunna förgiftas med parisergrönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
