Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1599
Skadeinsekter.
1600
frisk och hindras från att rulla ihop
sig. Tallkvisten utbytes ofta mot en
frisk. I närheten af en bark
nedgräf-ves här och där i något lutande
ställning en 2 å 3 m lång, armstjock,
obarkad stång af tall eller gran så, att blott
några cm af dess ena ända kommer att
synas ofvan jord. Den öfriga delen
öf-vertäckes belt löst med jord och mossa.
Längs dessa stänger, som utläggas
samtidigt med barkarna och upptagas först
om hösten och då uppbrännas, lägger
snytbaggen med förkärlek sina ägg.
Tallstekeln, äfven kallad sprittmasken,
är ett par gånger större än den vanliga
husflugan. Larven är gulgrönaktig,
mörk-fläckig, tjugotvåfotig och naken. Puppan
inspinner sig i en grågul hylsa, som, då
hon är mogen, öppnar sig medelst ett
lock. Tallstekeln uppehåller sig
uteslutande i tallskog och helst i 15- à 30-årig
sådan. Endast hannarna pläga svärma;
deras lefnadsålder är kort, endast åtta
à fjorton dagar. Äggen, som läggas på
det sätt, att honan med sitt sågliknande
äggläggningsinstrument gör en skåra
längs kanten af barren och däri lägger
en rad ägg, som äro öfversmetade med
ett slemmigt ämne, äro många till
antalet. Larverna, som utkläckas 2 å 3
veckor därefter, uppsöka genast och
förtära friska barr. De hålla sig därvid
alltid i täta flockar och gifva sig genast
tillkänna, när man nalkas dem, genom
att kasta sig hit och dit med
öfverkrop-pen. Detta har gifvit anledning till
namnet sprittmaskar. De yngre
årsskotten lämnas i vanliga fall i fred för dem,
men i stället äro fjolårets skott så
mycket mera utsatta för dem. De förtära
alla barren ända till spetsen af
kvistarna, de gamla larverna hela barren,
medan de unga kvarlämna midtelnerven,
hvilket ger kvisten ett egendomligt
utseende som om den vore bevuxen med
borst. Detta förklarar hvarför träden
99 — Fröléens Rådgifvare.
icke dess mindre kunna fortlefva.
Tillväxten blir dock ganska mycket
nedsatt för de närmaste åren, och barren,
som slå ut året närmast efter
härjningen, få knappt samma längd som
granbarr. Tallstekelns härjningar bruka
dock vara jämförelsevis ringa och af
öfvergående art.
Tallflyet är en liten fjäril, som har
brunröda, med två större, nedtill
sammanflytande, grönhvita fläckar tecknade
framvingar. Larverna äro ljusgröna,
kort- och gleshåriga samt tecknade med
fem hvitaktiga strimmor längs utmed
ryggen och en gulröd på hvardera sidan
öfver fötterna, som äro sexton. Puppan
är brun och glänsande med två
tornutskott i spetsen. På eftersommaren
lägger honan 6—8—20 ägg radvis på
barren af yngre, 20—40-åriga tallar.
Larverna framkomma vanligen i maj året
därpå. Som unga hafva de en stor
förmåga att spinna trådar, på hvilka de
förflytta sig till de unga, nyutslagna
skotten på de undre grenarna, där de
helt eller delvis uppäta skotten. När
de i slutet af juli eller augusti blifvit
fullvuxna, nedstiga de från träden och
förpuppa sig under mossa och
skogsaf-fall. Det verksammaste sättet för deras
utrotande har visat sig vara
insläppande af svin i det angripna beståndet.
Dessa förtära nämligen med stor
begärlighet larverna. När detta
utrotnings-sätt ej ensamt är tillräckligt, har man
att genom insamlande förebygga de
öfverblifna puppornas utveckling. Arbetet
härmed försvåras emellertid ganska
mycket däraf, att förpuppningen sker i hela
trakten, där insekten uppehåller sig och
ej endast invid träden. Dock bör man
företrädesvis uppsöka dem i den lösare
jord, som uppkommit efter
förmultnin-ningen af trädstubbar och rötter. Sedan
larverna vid midten eller slutet af maj
upphört att spinna, kunna de äfven ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
