Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1607
Skarlakansfeber.
1608
Utslaget börjar vanligen à halsen eller
bröstet. Därpå visar det sig å
buken, ryggen, armarna och ansiktet, Å
ryggen är den röda färgen vanligen
starkast och i ansiktet å kinderna,
som bilda en påfallande kontrast mot
pannan, läpparna och hakan, hvilka
partier äro bleka. Härpå kan man i
synnerhet skilja skarlakansfeber från
mässling. Utslaget kvarstår 3 à 4
dagar under hög feber, hufvudvärk,
svårighet att svälja o. s. v. Med utslagets
afbleknande minskas febern och ett
långsamt tillfrisknande inträder, hvarunder
huden börjar affjälla i stora skifvor, till
dess den helt och hållet förnyat sig.
Detta är det gynnsamma förloppet.
Skarlakansfebern är emellertid en
mycket lömsk sjukdom, som kan bereda
ödesdigra öfverraskningar. Ibland kan
en skenbart lindrig eller godartad
skarlakansfeber helt oväntadt och plötsligt
blifva elakartad. Af denna anledning
kan man ej nog starkt betona
nödvändigheten af att hvarje fall af
skarlä-kansfeber ställes redan från början
under en läkares observation för att söka
förebygga farliga följder. I
ogynnsamma fall kan sjukdomen leda till döden,
detta i synnerhet beträffande mindre och
klena barn, men äfven om lifvet kan
räddas, händer ej sällan att svåra
följdsjukdomar uppstå, hvilka kunna
grundlägga lifslång ohälsa och andra obehag.
Bätt vanligt är att lomhördhet eller
partiell döfhet kan uppkomma till följd
af en skarlakansfeber, i det att den
alltid nämnda sjukdom åtföljande
svalginflammationen sprider sig till
hörselapparatens inre delar. Skötseln af den
sjukes svalg och munhåla är därför en
mycket viktig sak, helst som fara kan
föreligga att en till innerörat
öfvergri-pande inflammationsprocess kan därifrån
fortplanta sig till hjärnan och medföra
döden eller obotlig döfstumhet o. s. v.
En mycket farlig följdsjukdom är det
smygande njurlidande, som ej sällan
uppträder under tredje veckan eller ändå
senare. Denna komplikation kan
inträffa äfven efter de skenbarast lättaste
fall af skarlakansfeber. Det är
naturligtvis af vikt att lidandet upptäckes
så snart som möjligt genom
undersökning af urinen.
Skarlakansfebern behandlas i främsta
rummet med hygieniska och dietiska
åtgärder. Den sjuke skall genast gå
till sängs i ett isoleradt rum, som ej
bör hållas varmare än högst 18 grader.
Födan skall vara lätt, kött och tung
mat undvikas. Mjölk, litet hafresoppa,
kanske också litet buljong med ägg är
den lämpligaste kosten. Är matlusten
borta eller svårigheten att svälja
särskildt stor, bör den sjuke ej pinas att
äta, utan nöjer man sig med att då och
då ge honom en klunk varm mjölk.
Munnen och svalget böra flitigt gurglas
med en tvåprocentig lösning af
klorsyradt kali. För mindre barn eller sådana,
som ej vilja gurgla sig, äro
nässpolnin-gar med s. k. näsdusch två gånger om
dagen att tillråda. Till spolningsvätska
kan användas en svagt rosafärgad
lösning af öfvermangansyradt kali.
Våt-värmande omslag (se Omslag) kunna
med fördel användas omkring halsen.
Mot febern rekommenderas 5 minuters
helbad med en värmegrad af omkr. 32
gr., hvarefter patienten omedelbart får
några matskedar tunt, varmt te med
några droppar konjak i och väl
öfver-täckes. Man kan äfven tvätta kroppen
med en svamp doppad i vatten af
samma värmegrad.
Den sjuke bör ej, äfven vid normalt
tillfrisknande, tillåtas lämna sängen
förrän efter 3—4 veckor. Allt, som
varit i beröring med den sjuke, bör
desinficeras eller oskadliggöras och
sjukrummet grundligt rengöras, helst nyta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
