Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1643
Sockersjuka.
1644
och agnar samt lägges med dessa ämnen
i hög, tills det tagit värme.
Sockersjuka (diabetes) är en
sjukdom, som har sin grund i en kronisk
rubbning i ämnesomsättningen, i det att
kroppens förmåga att tillgodogöra sig
och förbruka det i organismen bildade
sockret nedsättes, hvaraf följden blir att
sockeröfverskottet ingår i blodet och
därifrån afgår med urinen, hvilken
under normala förhållanden icke
innehåller något socker annat än rent
undantagsvis och af tillfälliga orsaker,
t. ex. efter förtärande af större mängder
socker eller söta drycker.
Vid lättare form af sockersjuka
uppträder socker i urinen blott efter
förtärande af stärkelsehaltiga födoämnen
(kolhydrat). Denna form kan räcka
decennier och angriper mest korpulenta
personer, som ej sällan först genom en
tillfällighet blifva underkunniga om
sjukdomen. "Vid sjukdomens svårare form
är blodet oafbrutet sockerhaltigt,
oafsedt om sockerbildande ämnen tillföras
kroppen genom näringen eller icke,
hvilket tyder på att organismens förmåga
att förbruka sockret är i hög grad störd.
Då sockret spelar en stor roll för
bildandet af fett i kroppen, är det helt
naturligt, att personer behäftade med
sockersjuka i den svårare formen magra
i hög grad, hvarmed följer en snabbt
fortskridande kraftförlust under starkt
ökad hunger och törst. Dylika fall pläga
ej räcka mer än 1—3 år och ända ofta
med en s. k. diabetisk coma, hvarvid
den sjuke öfverfalles af häftig
hufvudvärk och stark oro och yrsel, som
efterträdes af djup sömnighet och slutligen
fullständig medvetslöshet, som vanligen
efter några timmar eller högst ett par
dagar slutar med döden.
Sockersjukan förekommer mest i
lef-nadsåldern 40—60 år. I fråga om dess
egentliga väsen och orsaker famlar man
ännu till stor del i mörkret; dock håller
man före, att i måDga fall anledningen
bör sökas i en affektion af
bukspottkörteln, hvars saft fyller en viktig
uppgift vid stärkelseämnenas omvandling
till drufsocker.
Det viktigaste kännetecknet på
sjukdomen är den sockerhaltiga urinen.
Sockermängden kan variera högst
betydligt, från några gram ända till ett helt
kilogram pr dygn. Urinmängden är
samtidigt i regel ovanligt stor: under
det att den normala urinafsöndringen pr
dygn utgör ungefär l1/* liter, är den
nästan alltid vid sockersjuka
mångdubblad och kan uppgå ända till 10 liter
pr dygn och mera. Urinen är vanligen
klar och blek och har ej sällan en
egendomlig, fruktartad lukt. En liknande
om äpplen erinrande, sötsur lukt
vidlåder ofta äfven den sjukes andedräkt.
Törsten är betydligt stegrad, likaså
hungern, en följd af bristfälligt
tillgodogörande af den intagna födan. Tungan
är ofta torr och sprickig, rodnad och
försedd med en grå beläggning,
tandköttet blir uppluckradt, tänderna lossna
och angripas af röta. Mycket ofta är
sjukdomen förenad med en plågsam hud
kläda och envisa hudåkommor, såsom
finnar och karbunklar, eksem o. d.,
särskildt omkring könsorganen. Vid
svårare fall kunna äfven rubbningar i
synförmågan inträda, och nästan alltid är
äfven nervsystemet mer eller mindre
angripet, yttrande sig i hufvudvärk,
svindel och neuralgiska smärtor. Ett tidigt
symtom är könsdriftens aftagande.
Den som misstänker sig vara behäftad
med sockersjuka, bör gifvetvis snarast
möjligt vända sig till en läkare för att
få visshet, ty ju tidigare sjukdomen kan
komma under lämplig behandling desto
mindre blir risken för ett förvärrande
med olycklig utgång. Det enda säkra
sättet att konstatera sjukdomen är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
