Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1741
Tandsjukdomar.
1742
delas, samt bakterier, som fortsätta
förstörelsen. Då rötan hunnit till pnlpan
med dess känsliga nerver, börjar
tandvärken, som kan vara oerhördt
smärtsam. Tanden är nu, om intet åtgöres,
räddningslöst förlorad, oeh oftast
fortsätter tandvärken sedan i den
kvarvarande roten oeh i rotspetsens omgifning,
där tanden sitter fast i käken, på grund
af här inträdd inflammation.
Det radikalaste sättet att befria sig
från tandvärk, som orsakas af en
an-frätt tand, är att låta draga ut den.
Men man bör ej glömma, att detta
äfven medför olägenheter, i det att den
lucka, som uppstår efter den aflägsnade
tanden, rubbar de andra tändernas
lägeförhållanden och gör dem ömtåligare.
Har rötan ej gått för långt, kan äfven
en ganska illa angripen tand göras
tjänstbar för lång tid framåt genom
plombering, naturligtvis efter föregående
rengöring och desinfektion af tandens
inre. Plomberingen, som afser att
tilltäppa det hål, genom hvilket
bakterierna intränga, göres bäst med guld. Har
en anfrätt tand fallit ut och roten ännu
är frisk, brukar det vara en
jämförelsevis lätt sak att ersätta den förlorade
tanden med en konstgjord, som
fastsättes i den kvarvarande roten.
Understundom händer det, att
tandvärk kan uppstå utan att den tand,
från hvilken smärtan synes utgå,
äran-gripen af röta. Orsaken är då vanligen
en inflammation i den tandroten
omgifvande benhinnan. Detta kan man
vanligen förvissa sig om på det sätt, att
man med fingernageln eller något
annat föremål knackar på tandkronan.
Om denna därvid starkt ömmar, sitter
det onda i kronan, hvarom icke, sitter
det i rotspetsen eller dess omgifning,
och ömhet förefinnes då vanligen
på tandköttet, motsvarande rotspetsens
plats.
Denna inflammation i rotspetsens
omgifning benämnes af allmänheten
vanligen »reumatisk tandvärk», och i många
fall kan benämningen så till vida ha
skäl för sig, som inflammationen kan
vara föranledd af samma orsaker, som
framkalla reumatiska symtom i andra
kroppsdelar, t. ex. drag. Då
inflammationen öfvergår till varbildning, uppstår
en s. k. tandböld, och kan varet ej söka
sig annat utlopp, genombryter det
slutligen tandköttet och en tandfistel är
färdig. Den varbildningen åtföljande
värken kan ibland vara ganska häftig,
men skiljes från den tandvärk, som har
silt säte i kronan, genom en mera
bultande i stället för skärande eller
»mo-lande» karaktär. En tandböld bör tidigt
öppnas af tandläkare eller läkare, ty
med varets uttömmande kan det onda
snart vara häfdt. Har däremot en
tandfistel uppstått, kan den bli mycket
långvarig och besvärlig och, ifall varet
banar sig väg genom själfva kinden, gifva
upphof till vanställande ärr.
Som af det sagda framgår, är
tandvärk endast ett symtom af en pågående
förstörelseprocess i själfva tanden eller
af en inflammation i tandrotens
omgifning. Det är därför ej mycket
vunnet med att söka lindra värken, om ej
de egentliga orsakerna aflägsnas, i förra
fallet genom tandens rengöring och
plombering, i fall den ej måste utdragas, i
senare fallet genom inflammationens
häfvande eller eventuellt varets
uttömmande. Man bör aldrig vid s. k.
reumatisk tandvärk draga ut den värkande
tanden utan efter grundlig undersökning
af en tandläkare, ty det händer mycket
ofta att tanden är frisk, fastän roten är
tillfälligt angripen. Det kan till och
med hända att tandvärken helt
enkelt är föranledd af en från
ansikts-nerverna i grannskapet utstrålande
smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
