Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1797
Tyfoidfeber— Tyfus.
1798
i ett uppvärmdt rum och låter den
upptina, innan man åter upphänger den.
Tyfoidfeber (se Nervfeber.)
Tyfus. Vanlig tyfus eller tyfoidfeber
är redan omtalad under rubriken
Nervfeber. Jämte denna förekomma
emellertid äfven ett par andra
tyfussjukdo-mar, fläcktyfus och rekurrent tyfus.
Fläcktyfus, äfven kallad fläckfeber,
förväxlades förr i tiden ofta med vanlig
tyfus, ehuru den är fullständigt skild
från denna och endast liknar den i det
svårt nedsatta, omtöcknade
allmäntillståndet samt vissa komplikationer, som
kunna förekomma vid båda.
Den väsentliga olikheten mellan de
båda sjukdomarna ligger dels i
förloppet, dels i den omständigheten, att
tarmkanalen ej är angripen vid fläcktyfus,
som den däremot alltid är vid vanlig
tyfus.
Äfven fläcktyfusen är en
infektionssjukdom, dock är man ovissare angående
sätten för smittans spridande än
beträffande nervfebern. Den anses emellertid
kunna öfverföras ej blott direkt från
person till person, utan äfven genom
kläder och andra föremål. Smittans
sprid-ning gynnas i hög grad genom dåliga
hygieniska förhållanden, och dessa
omständigheter bidrogo förr i tiden att
särskildt utsätta i fält varande soldater för
sjukdomens härjningar. Den s. k.
landt-värnssjukan, som 1808—09 bortryckte
större delen af de då inkallade svenska
landtvärnsmännen, var ingenting annat
än fläcktyfus, för hvars fruktansvärda
härjniDgar då bland vårt lands manliga
ungdom man i främsta rummet hade att
tacka de styrandes bristfälliga och
hufvudlösa anordningar.
Sjukdomen är numera i vårt land
sällsynt, och som epidemi har den ej här
uppträdt sedan midten af 1870-talet. Den
angriper företrädesvis yngre personer
mellan 20 och 40 år; dock kunna äfven barn
och äldre falla offer för den. Förloppet
är hastigare än i vanlig tyfus, liksom
sjukdomen också börjar mera plötsligt.
Frossbrytningar äro det första
tecknet. Samtidigt stiger febern hastigt;
ofta inställa sig äfven ki åkningar. Inom
få dagar blir den sjuke ytterst kraftlös
och nedstämd med smärtor i ryggen och
lederna och snart inställa sig nervösa
rubbningar i form af hufvudvärk,
svindel, flimmer för ögonen och i svårare fall
omtöckning af medvetandet och yrsel.
Huden är het och torr, andningen svag
och pulsen påskyndad. Ofta angripas
därjämte lungorna af en utbredd katarr.
Efter några dagar — 3 till 7 — visa sig
de för sjukdomen karaktäristiska
röd-aktiga fläckarna, som gifvit sjukdomen
dess namn. Dessa fläckar uppträda på
bålen och lemmarna, aldrig i ansiktet.
I svårare fall stegras symtomen, tills
den sjuke ligger i en dödsliknande dvala
eller i den häftigaste yrsel, då döden
slutligen inträder, ofta påskyndad af en
tillstötande lunginflammation.
I gynnsamma fall åter inträder,
vanligen efter en föregående, särskildt hög
feberstegring och oftast på 17:de
sjukdomsdagen, en hastig förbättring med
stark sänkning af febern, samtidigt som
fläckarna blekna bort och försvinna.
Recidiv förekomma ytterst sällan.
Behandlingen är i hufvudsak
densamma som vid nervfeber.
Rekurrent tyfus (återfallstyfus) bar fått
sitt namn af det egendomliga förloppet,
yttrande sig i upprepade återfall. Den
börjar plötsligt med frossbrytningar och
hastigt inträdande allmän sjukdomskänsla
med häftig hufvudvärk, stor matthet,
frånvaro af aptit och starka smärtor i
ryggen och lemmarna. Äfven febern är
stark. Huden är het och torr och
antager vanligen en karaktäristisk
smutsigt gul färgskiftning. När detta
tillstånd varat 5—7 dagar, inträder under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
