- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
39

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Afputsa ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AFP

A FR

39

AFPUTSA, v. a. 4. 4) Från en yta borttaga
något, som skräpar. A. dunet af rocken. — 2)
Putsa något så, att det blir fullkomligt städadt
och snyggt. A. ell bord, ell rum. — „Syn. Se
Putsa. — A. sig, v. r. Hyfsa sig. — Äfv.
Putsa åf. — Afputsande, n. 4. o.
Afpuls-ning, f. 2.

ÄFPÅLA, v. a. 4. Afdela, eller afskilja,
af-stänga genom pålar. — Afpålande, n. 4.

AFPÅLNING, f. 2. 4) Afdelandc eller
afstän-gande genom pålar. — 2) Ställe, som genom pålar
blifvit afstängdt för sig.

AFQVISTA, v. a. 4. Borttaga (med yxa, knif
eller sax) öfverflödiga qvistar ifrån träd eller
buske. A. ungträden i en skog.,, Mindre väl säges
A. qvistarna af ell träd. — Äfv. Qvisla åf. —
Afqvislande, n. 4.

AFQVISTA, v. n. 4. (skämtv., fam., föga brukl.)
Lätt, vigt och hastigt skynda bort. — Vanligare
Qvista af.

AFQVISTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afqvistar. — 2) Det, som dervid aflages.

AFQVITTA, v. a. 4. Afbetala en skuld
genom utbyte mot en fordran. — Äfv. Qvilla åf.
— Afqvillande, n. 4.

AFQVITTNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afqvittar. — 2) Beloppet af hvad som blifvit
af-qvittadt.

AFRAD. m. 3. sing. Ränta, som betalas in
natura. — Syn. Se Afgift.

AFRADA, v. a. 4. Äftaga föremål, som äro
uppradade (t. ex. på ett band). A. perlorna af
ell halsband, kulorna af en rosenkrans.

AFRADSSPANNMAL, m. 3. sing. (kameral.)
Spannmål, som utgöres af åtskilliga räntetitlar i
jordeboks- och manlalsräntorna, hvilka i
spannmål böra utgå.

AFRAFSA, v. a. 4. Rafsa bort någonting
ifrån ytan af ett föremål. — Äfv. Rafsa åf. —
Afrafsandc, n. 4. o. Afrafsning, f. 2.

AFRAGLA, v. n. 4. (fam.) Raglande aflägsna
sig. — Brukligare Ragla åf.

AFRAKA, v. a. 4. 4) Raka bort. A. allt
skägget af, från hakan. — 2),. Raka helt och
hållet. A. hakan, hjessan. — Afv. Raka af. —
Afrakande, n. 4. o. Afrakning, f. 2.

AFRAPPA, v. a. 4. 4) Rappa, beslå med
kalkbruk helt och hållet. — 2) (skämtv. o. fam.)
Afstraffa, uppiska. — Rappa af kan sägas i bem. 4.
— Afrappande, n. 4. o. Afrappning, f. 2.

AFRASPA, v. a. 4. 4) Raspa bort något ifrån
pn yta. — 2) Genom raspning göra jemn, slät. —
Äfv. Raspa åf. — Afraspande, n. 4. o.
Af-raspning. f. 2.

AFREDA, v. a. 2. 4) (kok.) Genom tillsats af
hvarjehanda ämnen gifva stadga, simmighet, åt våt
mat (soppor, såser, 2- s. v.) — 2) (skämtv. o. fam.)
Afvisa, afsnäsa. — Äfv. Reda af. — A fr
edande, n. 4.

AFREDNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afreder mat. — 2) Det eller dc ämnen, som
der-till användas.

AFREPA, v. a. 4. Genom repning skilja en
mängd smärre föremål ifrån en sak. A. bär af,
ifrån en bärklase. A. löfven af en lö frus ka.
Har äfven sjelfva saken, hvarifrån något repas, till
objekt, t. ex.: A. en bärklase, en löfruska. —
Äfv. Repa åf. — Afrepande, n. 4. o.
Afrep-ning, f. 2.

AFRESA. v. n. 2. Begifva sig på väg till
någon (aflägsnare) ort. Brukas både om sjö- och
landresor. A. från Paris till London. — I

lägre språk säges stundom: Resa af. —
Afre-sande, n. 4.

AFRESA, f. 4. 4) Handlingen att afresa från
en ort. — Syn. Affärd, Affart. — 2) Tiden,
stunden, då det sker. Vid, före, efter a-n.

AFRIDA, v. n. 3. (böjes som Rida) Se
Bort-rida. — Afv. (i lägre språk) Rida åf. — A
fridande, n. 4.

AFRIFNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afrifver (se följ. ord). — 2) Färdigrifven färg.

AFRIFVA. v. a. 3. (böjes som Rifva) 4)
Genom rifning ituskilja. Han afref papperet på
midlen. — 2) Bortrifva en del ifrån ett helt.
A. en bit af papperet. — 3) Bortrifva något
ifrån ytan af en sak. A. en plåsterlapp från,
af hakan. A. skorpan på ett sår. — Syn.
Af-rycka, Afslita, Bortslita, Bortrifva, Bortrycka...—
4) (mål.) Rifva färdig en viss mängd färg. — Äfv.
Rifva åf (utom i bem. 4). — Afrifvande, n. 4.

AFRINNA, v. n. 3. (böjes som Rinna) 4)
Rinna bort, ut, ifrån ett visst ställe eller ämne.
Vattnet a-nner snart af, ifrån ängen. Låta
bloden väl a. af ell slagtadt kreatur. — 2)
Blifva fri från en vätska derigenom, att den
småningom rinner bort. Sälla ost all a. Sälla
diskkärl all a. Låta en garfvarhud a. —
Äfv. Rinna åf. — Af rinnande, n. 4.

AFRISTA, v. a. 4. Med häftighet afskaka. —
Afv. Rista åf. — Afristande, n. 4. o.
Af-rislning, f. 2.

AFRITÄ, v. a. 4. Medelst penna eller
ritstift, med black, blyerts, kritor eller dylikt
afbil-da. A. ell porträtt, ell mönster, en lafta, en
gravur. — Afv. Rita åf. — Syn. Se Aftrilda. —
Afrilande, n. 4.

AFRITNING, f. 2. 4) Handlingen, då man
afritar. — 2) Sjelfva det afritadc.

AFRODIT, afrådit, m. (mineral.) Se Sjöskum.

AFROFFA, v. a. 4. Se Frånroffa. — Äfv.
Ro/fa åf.

AFROSTA, v. n. 4. Genom verkan af rost
gä af, falla bort ifrån något. — Äfv. Rosta af.
— V. a. Rosta färdig en viss myckenhet (t. ex.
malm). — Afroslandc, n. 4. o.
Afrosl-ning, f. 2.

ÄFRULLA, v. a. 4. 4) Rulla ned någonting
ifrån en högre yta. A. brännvins fal ifrån
däcket på ett fartyg. — 2) Rulla bort på jemn yta.
Han a-de klotet helt sakta på banan. — 3)
Rulla upp något, som blifvit rulladt omkring
något annat. A. en matta, hvari en varupacka
varit inrullad. — 4) Befria en sak ifrån något,
hvarmcd den varit omrullad. A. en mangclslock.
— V. n. 4) Nedrulla. — 2) Rulla bort. — Äfv.
Rulla åf. — Af rullande, n. 4. o.
Afrull-ning, f. 2.

AFRUNDA, v. a. 4. 4) Göra ett föremål
rundt utikring, i ena eller begge ändarna, medelst
borttagande af hörn, kanter och ojemnheter. A.
ett bord i hörnen. A. en bjelkc vid ändarna.
— Syn. Runda. — 2) (fig.) A. en period, en
mening, så ordna ordställningen i en p„ en m.,
att nummern och slutfallen blifva naturliga och
behagliga för örat. — Äfv. Runda åf. —
Af-rundande, n. 4.

AFRUNDNING, f. 2. 1) Handlingen, då man
afrundar. — 2) Afrundad yta. — Syn.
Rund-ning.

AFRUNKA, v. a. 4. Genom runkande verka,
att någonting faller ned eller lossnar ifrån en sak.
— Äfv. Runka åf. — Afrunkande, n. 4. o.
Afrunkning, f. 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free