- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska språket / Förra delen. A-K /
56

(1850-1853) [MARC] Author: Anders Fredrik Dalin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Alfabet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

56

ALF

ALL

ALFABET, allfabä’t, n. 5. o. 5. Den i en
viss antagen ordning uppställda samlingen af alla
bokstäfverna i ett språk. — Syn. Bokstafsföljd,
Bokstafsrede, Abc. [Alphabet.]

ALFABETISK, allfabä’tissk, a. 2. Gående i
bokstafsföljd. A. ordning. A-l register.

ALFKORS, ållvkårrs, n. 5.
Figur, äfven kallad Druidenfot
eller Trollfot, hvilken i fordna
tider ansågs som ett medel emot
trollskap.

AL FRESCO (italienska). Måla a. f., d. v. s.
med vattenfärg på våt kalk.

ALFRESCOMÄLNING, se Frescomålning.

ALFVAR, m. fl., se Allvar, m. fl.

ALFVARSTEN, m. 2. Ett slags vacker
sandsten, som brytes på landhöjden Alfvaren på Öland.

ALFÅGÉL, m. 2. pl. — fåglar. Simfågel, som
vistas om sommaren vid träsk och sjöar i
polartrakterna. Fuligula glacialis.

ALG, allj, f. 3. Benämning på en klass af
växter, som för det mesta lefva i vatten och
fortplanta sig genom groddkorn.

ALGEBRA, ålljebra, f. 4. sing. Den del af
räknekonsten, hvarigenom man med tillhjelp af
equationer finner obekanta storheter.
Bokstafs-räkning.

ALGEBRAISK, alljcbrajssk, a. 2. Som tillhör
eller har afseende på algebra. A. term, storhet.

ALGEBRIST, alljebrisst, m. 3. (mindre brukl.)
Säges om den, som är väl hemmastadd i algebra.

ALID AD, –åd, m. 3. Del af en sextant,
utgörande en rörlig messingsradius från bågens
centrum till limbus.

ALIDADSPEGEL, m. 2. pl. — speglar. Dej
af en sextant, utgörande en spegel, som står på
alidaden, midt Öfver bågens centrum.

ALIQUOT, –kvöt, m. 3. (räkn.) Del af ett
helt tal, hvilken, multiplicerad med ett annat tal,
går jemnt upp i det hela, t. ex.: 3 är en aliquot
af 27, ty 3 x 9 = 27.

ALKA, f. 4. Se Torda.

ALKALD, allkålld, cll. ALKAD, allkåd. m. 3.
Domare i Spanien.

ALKALI, ållkali, n. 3. pl. Alkalier. (kem.)
Benämning på sådana syrsatta kroppar, som äro
de starkaste baserna, d. v. s. äga största
frändska-pen till syror och utmärka sig genom löslighet i
vatten, stark lutsmak jemte egenskapen att
förändra vissa växtfärger, samt gifva med kolsyra
lältlösla salter, och med feta oljor såpa eller tvål,
som löses i vatten. Kallas äfv. Lutsalt.

ALKALISK, a. 2. kem. 4) Som har egenskap
af alkali. Lutsaltaktig. A-t sall, ämne. — 2) Som
tillhör eller har afseende på alkali. A. egenskap.

ALKANNAROT, allkånnaröt, f. 3. pl. — röller.
(bot.) Apoteksväxt, hvarmed äfven färgas purpurrödt.

ALKEMI, alltjemt, f. 3. sing. Den föregifna
konsten att göra guld. Guldmakeri,
Guldmakar-konst.

ALKEMIST, alltjemlsst, m. 3. En, som
sysselsätter sig med konsten att göra guld.
Guid-makare.

ALKEMISTISK, allljemisstissk, a. 2. Som
tillhör eller har afseende på alkemien.

ALKOHOL, ållkohål, m. 3. sing. Vattenfri
vinspiritus.

ALKORAN, allkorån, m. 3. sing.
Mohamme-danemes heliga bok, som utgör grunden för deras
troslära, samt är författad af Mohammed.

ALKOV, allkå’v, m. 3. Hvälfd plats för
sängen i eller vid väggen i ett rum.

ALKUFVA, ALKUSSA, ALKUTTA, f. 4. En
taggfenig, fiskart. Se Mudd.

ALKÄRR, n. 3. Kärr, hvari alar växa.

ALL, a. 2. 4) Uttrycker något samfällt,
sam-teliga delarna af ett helt: Hel, Hel och hållen.
A. verlden fröjdas Herran. A-t folkel ropade
Amen A. säden är skämd. A-t drickal är
slut. Af a-l milt hjerta. Med a. sin makt
förmår han det ej. Brukas i denna bem. ej i plur.
— 2) Innefattar samteliga enheterna hvar för sig
af ett antal: Hvarje, Hvar och en. Bort med a.
tanke derpå! A-a menniskor, djur, växter.
A. handling, som icke är god, är ond. Skrika
af a-a krafter. — 3) Brukas ofta i samma mening
som: förtärd, åtgången, till ända, slut; helst om
penningar och hvarjehanda förnödenheter. Mina
penningar äro a-a. Maten är a. — 4) A.
brukas i åtskilliga talesätt, t. ex.: För a. del,
gör iekc det. Del säger jag dig, a-l hvad du
gör, så slöt dig icke med honom. På a-l sätt.
På a-a sätt och vis. Alle man på däck!
kommandoord till sjös, då den under däck varande
delen af besättningen uppkallas på däck. Med
a-o (gammal böjningsform för abl.), med ens,
fullkomligt. / a-o, i alla afseenden, i det hela, i
summa, helt och hållet. — Del gamla dat. och
abl. plur. Allom qvarstår ännu i flera talesätt,
t. ex.: Allom kunnigt, allom veterligl. Allt i
allom brukas såsom substantiv och betyder: en
som gör, uträttar, biträder i allting, t. ex.: Jag
kan ej umbära honom: han är mitt allt i
allom. — Neutret Allt antar ofta adwrbial natur:
se Allt, adv. — [Några fa skrifva ännu i neutrum All.]

ALLA, f. 1. Uttryck i tärningspel, då man
på begge tärningarna får upp samma nummer.
Den, som slår tre gånger a-or. vinner.

ALLAHANDA eller ALLEHANDA, a. oböjligt.
Af alla slag, af många olika slag, af flera slag.
I arken funnos a. djur. A. nöjen. Står ofta
tillsammans med ordet Slag, i genit., l. ex.: A.
slags folk. — Syn. Alla slags, Hvarjehanda.
Allsköns. — S. n. Ett helt, som beslår af flera olika
slags ämnen. Nyttjas stundom som titel på
böcker, skrifter, tidningar, musikalier, eller såsom
rubrik på afdelningar i tidningar. Politiskt,
litterärt, musikaliskt a. A. har i dag flera goda
artiklar. — Ingår såsom subst. i hvarjehanda
sammansättningar, t. ex.: A.-redaklionen,
A.-ar-tikel, o. s. v.

ALLAREDAN, adv. Innefattar en förstärkt
betydelse af ordet Redan. Sammandrages
stundom i vers till Allre’n.

ALLARM, se Alarm.

ALLDAGLIG, a. 2. 4) Som hvar dag eller
nästan hvar dag förekommer. A-a göromål,
bestyr, ledsamheter. — Syn. Hvardaglig. — 2) (fig.)
Enformig, ledsam, tråkig. A-a qvickheler.

ALLDAGS, se Hvardags.

ALLDELES, adv. 4) Helt och hållet,
fullkomligt. A. förlorad. Det är a. ogrundadt.
A. motsatsen. A. tvärtom. Icke a. så rik,
vacker, som ... — Syn. Till alla delar. Med allo,
I allo, Absolut. — 2) (helst i svar på frågor)
Visserligen. Har jag förstått dig rätt? A. Är du
slött? A. icke. [Aldeles.]

ALLDENSTUND, konj. Emedan. Jag kan
ej göra det, a. jag fåll förhinder. [Aldenstund.]

ALLÉ. m. 3. Väg emellan planterade rader
af träd. Det går en a. upp Ull herrgården.
Del finnes flera a-er i parken. [Allée.J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:37:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordboksv/1/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free