Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Alltfort ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALL
ALL
59
efter förmåga. A. ef ler omständigheterna. —
A. efter som, A. efter, A. som, konj. 1 den mån
som, t. ex.: A. efter som morgonen gryr, blir
det ljusare. A. efter han blef mera van, gick
det bättre. — Se f. ö. AUlsom. — A. för ell, A.
i ett fam., se Alltjemt. — A. framgent,
framdeles för beständigt. — A. stadigt, ulan afbrott,
oupphörligt, beständigt. — A. under, prcp. A.
under denna lid, under hela denna tid. — A.
under del, konj. (föraldr.) Under del beständigt.
Så talade hon, a. under del hon smålog ål
honom, d. v. s. under det hon hela tiden &c. —
A. öfver, t. ex. a. öfver berg och dal, öfver alla
berg och dalar. [Alt.]
ALLTFORT, adv. Se Alltjemt. [Altfort.]
ALLTFÖR ell. ALLT FÖR, adv. 1) För
myckel, nog mycket, nog. En a. tidig död. —
2) Ganska mycket, i hög grad. A. söl, vacker.
Ni är a. god. [A It för.]
ALLTID, adv. 1) Ulan uppehör, beständigt.
Denna källa rinner a. Månen går a. kring
jorden. För a., för beständigt, t. ex.: vi logo
afsked för a. — 2) Vid alla tillfällen, i alla
händelser. Del är icke a. rätt alt utsäga, hvad
man tänker. — 3) Ganska ofta, vanligtvis. Man
finner honom a. sysselsatt. — 4) Brukas i
hvardagsspråket såsom elt fyllnadsord, för att gifva
mer eftertryck åt meningen. Nog är det sant a.
— 5) (fam.) Nog, ändock. Tag, lag, du; a. får
jag. [AltidJ
ALLTIFRÅN, ALLTIGENOM, se Allt, 5. ’
ALLTIHOP, ALLT1H0PA, se Allihop.
ALLTING, n. 5. sing. (sammandraget af alla
ting) Allt. A. målar sig för ungdomen i
ro-senrödl. A. i verlden ger orsak all dricka.
För a. i verlden, d. v. s. om man än finge hela
verlden, t. ex.: jag ville icke för a. i verlden
göra det. För a., för a. i verlden betyder
äfven: for Guds skull! vid allt i verlden! t. ex.: För
a. i verlden, hjelp mig! Jag ber, för a., gör
icke det. [Alting. |
ALLTJEMT, adv. Se Alllid, i. o. 3. [-[All-jcmt.]-] {+[All-
jcmt.]+}
ALLTMER, ALLTMERA, adv. Se Allt, 6.
[ Alt mer. i
ALLTOMFATTANDE, a. 1. Som omfattar
allt. En a. kunskap, beläsenhet. [Alto-]
ALLTSAMMAN, ALLTSAMMANS, a. n. Se
Allesamman. [Alls - -]
ALLTSOM ell. ALLT SOM, konj. 1) I den
mån som, allt efter sorn. A. de kommo,
cmol-togos de af värden och invisades. A.
omständigheterna fordra. Del är, a. man lar det. —
2, Emedan. [Altsom.]
ALLTSÅ, adv. På detta sätt. A. föll
hjel-len, som trotsat döden i så många fältslag.
Ske dig a.! — A., konj. 1) Således, fördenskull.
A. slöt jag, att ... . Ni vägrar a. Emedan
ögonblicken voro räknade, a. skyndade jag af
cilla krafter. — 2) Likaså, så (i början af
efler-^alsen vid liknelser). Allt såsom solen skingrar
fiimmelens moln, a. skingrar ock sanningen
okunnighetens töcken. — Detta användande af
ordet är numera något föråldrad!. [Altså.]
ALLTVÄL. adv. 4) Brukades i äldre poesien
orh brukas ännu stundom i den nyare såsom
fyll-oingsord, för alt gifva mer eftertryck ål meningen.
— InL 4) Nåväl! Välan! A., min herre, bevisa
nu också, hvad ni sagt. — 2) (sjöt.) Utrop för
en manöver eller vid vaktallösning, all allt är,
det bör vara. I denna bem. skrifves äfven
.Ml väl! (A It väl.)
ALLUDERA, v. n. 1. A. på, anspela,
hän-syfta på.
ALLUSION, –schön, f. 3. Anspelning,
hänsyftning.
ALLUVIALJORD, f. 2. sing. Upplandningsjord.
ALLUVION,––––-6n, f. 3. Upplandning af ur
vattnet afsatt jord.
ALLUVIUM, -lü–, n. (latin; gcol.)
Aflagrin-garne öfverst på jordytan.
ALLVAR, n. 5. sing. 4) Full och verklig
mening med hvad som säges eller göres (i motsats
till skämt), verklighet. Hvad jag säger, är rena
a-el. Ilan gjorde del på a., på fullt a. Af
lek blir ofta. a. Han log del för a., men dit
var bara skämt. Jag skall nu göra a. af ell.
med min lillämnade resa. Hafva a. med hvad
man säger, med ett förslag, ell tillbud, o. s. v.
— 2) Lugn värdighet i karakter, lynne, skick och
hållning. A. höfves domare, presler
ochcmbels-män. Del låg mycket a. i hans väsende. —
Syn. Allvarlighet, Allvarsamhet. — 3) Lugn och
sansad stränghet. A. är nödvändigt, eljest växer
sjelfsvåldet oss öfver hufvudct. Man måste
bruka a., när intet annat hjelper. — 4) God
vilja, ifver, eftertryck. Han vaktade med a., gaf
ock på hornet akt. [Alvar. Alfvar.]
ALLVARLIG, a. 2. 4) Som säges eller göres
med fullt allvar, i afsigt att göra verkan, med nit
och eftertryck. A-a ord, förmaningar,
föreställningar, bemödanden. — 2) Som uttrycker
en lugn värdighet. A. min, blick. — Syn.
Allvarsam. — [Alv–, Alfv–.]
ALLVARLIGEN, ALLVARLIGT, adv. Med
allvar, nit och eftertryck. A. föreställa någon
dess ovärdiga uppförande. [Alv–-, Alfv–.]
ALLVARLIG HET, f. 3. Egenskapen att vara
allvarlig. [Alv-, Alfv–-.]
ALLVARSAM, a. 2. 4) Lugn, jemn och
stadig;, ej böjd för, ej uttryckande eller innefattande
lek, skämt eller munterhet. En a. man,
karak-tcr. A-t sinne, lynne, väsende. A. min,
hållning. A-t ansigtc. A-t samtal. En a.
tealcr-pjes. — 2) Som säges eller göres med fullt allvar,
ej på skämt. Göra a-ma förslag. — 3) Viglig.
En a. affär. Hafva en a. förklaring med
nd-gon. — 4) Som kan hafva svåra följder. A. tvist,
sjukdom. — 5) Sträng, eftertrycklig. A.
tillrättavisning, bestraffning. — 6) Som göres med
ifver, nit och eftertrvck. A-ma bemödanden.
[Alv–, Alfv–.]
ALLVARSAMHET. f. 3. sing. Egenskapen
alt vara allvarsam. Hans a. är alltför stor.
Visa mycken a. Han sade med mycken a.,
att .... A-en af en bestraffning. [Alv–-,
Alfv - - -.]
ALLVARSAMMELIGEN, adv. Med stränghet,
med eftertryck. A. förehålla någon dess
ovärdiga uppförande. A. bestraffa någon. [Alv—,
Alfv - - -.]
ALLVARSAMT, adv. 4) Mod allvar, på
allvar, för allvar, utan skämt. Tala a. För all
tala a. A. laladl, sagdl. Svara a. pä ett
skämtsamt bref. Han blef a. ond. * Han log
saken helt a., d. v. s. blef ond deröfvcr. — 2)
Strängt, eftertryckligt. A. tillsäga någon alt
göra något. A. bestraffa, tillrättavisa. — 3)
Med ifver, nit och eftertryck, A. arbeta på sin
lycka. [Alv–. Alfv–.]
ALLVETANDE, a. 4. Som vet allt. —
Brukas i egentlig mening endast om Gud, men säges
uti inskränkt betydelse äfven om menniskor. —
Dcfinitet Den A. begagnas ofta i st. f. Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
