Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Anapestisk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANA
AND
65
ANAPESTISK, a. 2. (prosod.)^ Säges om ett
versslag, som för det mesta beslår af anapesler.
—I—l—l—l—l—l-,
ANARKI, –narrki, f. 3. (pol.) Laglöst
tillstånd i ett samhälle, laglöshet. [- - chie.]
ANARKISK, a. 2. (pol.) Laglös, tygcllös.
- chisk.]
ANATHÉM, –tä’m, n. 3. Bannlysning.
ANATOM, –å’m, m. 3. En, som studerat
anatomien och sysselsätter sig med att
anatomi-scra organiska kroppar.
ANATOMI, –mi. f. 3. Den del af
naturläran, som sysselsätter sig med organiska kroppars
söndcrdelning och beskrifningen af deras delar.
ANATOMIKAMMARE,–––––mikåm—, m. 5. och
"ANATOMISAL,–––-misål, m. 2. Rum, der
man anatomiserar.
ANATOMISERA, v. a. 4. 4) Med skärande
verktyg, i och för vetenskapliga ändamål,
sönderdela organiska kroppar, isynnerhet lik. — 2) (fig.)
Med sträng noggrannhet sönderdela och undersöka
(skrifter, perioder, meningar, satser, idéer, känslor,
o. s. v.). — Analomiserande, n. 4. o.
Ana-lomisering, f. 2.
ANATOMISK, a. 2. Som tillhör eller har
afseende på anatomi. A. apparat, plastik. A-a
preparaler.
ANATOMISKT, adv. På anatomiskt sätt.
ANATOMIST,––––misst, m. 3. (föga brukl.)
Se An al om.
ANBEFALLA, v. a. 2. 4) Anmana någon att
göra ellen iakttaga något, ålägga. Säges
isynnerhet om den, som äger rätt att ulöfva något slags
myndighet. Drottningen a-llde sina
fruntimmer tystnad. Man har a-llt mig all vaka
öfver honom. — Syn. Se Befalla. — 2)
Öfverlemna någon eller något åt ens beskydd, åtanka,
omsorg, vård. A. någon ål sina vänner. A. en
dömd person åt konungens nåd. A. sig, sin
själ i Guds hand, i Guds beskydd. A. någon
i församlingens förböner. A. sig i ens godhet,
åtanka, o. s. v. Jag a-ller detta arbete åt din
synnerliga omsorg. — Syn. Se Bekommendera.
— Anbefallande, n. 4.
ANBELANGA, v. impers. 4. Angå,
vidkomma. — Häraf brukas blott 3 pers, sing., i
orda-sättet: Hvad det a-r, hvad den saken a-r,
samt participct Anbelangande, helst i början
af en mening, t. ex.: A. (angående) den saken,
så . . .
ANBETRAFFA, v. a. 4. Se Beträffa.
ANBJUDA, v. a. 3. (böjes som Bjuda; föga
brukl.) Se Erbjuda.
ANBLICK, m. 2. Det tyska Anblick, i) Blick,
ögonkast, på ett visst, gifvet föremål. Vid förslå
a-en såg jag del. — 2) Det eller de föremål,
som möta ens blick: åsyn, syn, skådespel. Denna
a. genomborrade milt hjerla. Hvilken ryslig
a.!— 3) Ögonens uttryck hos en menniska: äfv.
hela ansiglels uttryck, uppsyn. Han hade en
mild, behaglig a., som genast drog alla till
honom. — 4) Utseende i allmänhet. Denna
traktens a. är högst förtjusande.
ANBLASÄ, v. a. 3. (tenngj.) Fastgöra genom
lödning med snällod.
ANBOREN, ånnbå’ren, a. 2. neutr. — et (Det
tyska angcbohren). 4) Medfödd. Måttlighet är
en hos honom a. dygd. — 2) I kraft af börd
tillhörig. Vårt a-orna signet. — Ordet brukas
endast i poetisk och retorisk stil.
ANBRINGA, v. a. 4. o. 2. (böjes som Bringa)
4) Tillsätta, tillpassa, tillfoga något på, vid, uti
något annat, till förbättring, prydnad eller slöd.
Brukas mest som konst- och handtverksterm. samt
i fråga om tal och skrift, företrädesvis med
böjning efter 2 konj. A. en sirat pä en dörr. A.
en trappa i en utbyggnad. A. en liknelse i
sin predikan. Väl anbragl ord, citation,
bibelspråk, o. s. v. — Anbringande, n. 4.
ANBUD, n. 5. 4) Handlingen, då man
antingen muntligen eller skriftligen bjuder något
visst i penningar för en vara, eller erbjuder
leverans af varor till visst pris, o. s. v. Göra
muntligt, skriftligt a. Göra a. å leverans.
Göra högsta a-et vid en auktion. — Syn. Se
Tillbud. — 2) Sjelfva innehållet af hvad som
anbjudcs, it afseende på vilkor och beskaffenhet.
Delta goda a. bör antagas. A-et var för lågt.
ANCIENNITET, angsiännitét, f. 3.
Embets-eller tjenstemans företrädesrätt vid ansökningar, i
mån af tjensteårens antal. Brukas i den
administrativa stilen. [–––té.]
ANCIENNITETSRULLA, angsiännitètsrulla.
f. 4. Förteckning på officerare vid en korps,
embels- och tjCnstemän vid ett verk, med utsatt
tjensleålder för hvar och en, för att tjena till
efterrättelse vid befordringar.
AND, f. 3. pl. Änder. Slägte af simfåglar,
hvaraf flera artej hos oss förekomma, såsom
Gräsand, Krickand, Arta m. fl. Den tama anden
kallas Anka. —’ Ss. And äg g.
AND, f. 2. sing. 4) Inbergning af hö, slåttcr.
— 2) Slåttertid. Heter i denna bem. egentligen
Andtid.
ANDA, f. 2. sing. Samma ord som Ande,
men med annan slutform, flera skiljaktigheter i
bemärkelsen, och ulan plur. 4) (fysiskt) a) Den
luft, som utsläppes genom andedrägten. Hafva
en god, frisk, elak a. — b) Andedrägt. Draga
a-n. göra ett djupt andetag. Hämta a-n, när
man är andtruten, hålla sig stilla och låta
andedrägten oafbrutet fortgå, tills den återfått sin
vanliga gång, så att man kan andas utan svårighet.
Hålla a-n, göra uppehåll i andedrägten.
Betaga a-n, förorsaka uppehåll i andedrägten, t. ex.:
svafvelångan har betagit honom a-n. Uppgifva
a-n, dö. Ordet har i dessa bemärkelser icke sing..
och brukas ömsom med formen Ande. — 2) Själ.
Allt hvad lif och a. har. Så länge jag har
lif och a. i behåll. Så länge a-n siller i mig.
Så ock med tinom anda. I andanom, se Ande.
Till denna bem. skulle äfven uttrycket: Uppgifva
a-n kunna hänföras. Jfr. 4. b. — 3) (i religiös
mening) Högre andlig makt, som verkar på själen.
Låta regera sig af Guds a. Det är icke Guds
a., som verkar i honom, utan djefvulens. Elias’
a. hvilade öfver Elisa. Profetisk a. — 4) (fig.)
a) (bibi. o. relig.) Gudlig hänförelse genom
inverkan af Guds anda. A-n föll på honom. A-ns
gåfva, a-ns nåd. — b) Andlig lyftning, hög och
ädel hänförelse. Hvilken slor a. lefver ej hos
delta folk! Poetisk a. — c) Kraftigt själslif.
stora själsförmögenheter, stor andlig verksamhet,
snille. Del finnes a. i hög grad hos den gossen.
(Från denna bem. Andefattig, Anderik). — d)
Lynne, sinnelag, stämning, tänkesätt, moralisk
riktning. Oregerlig, orolig a. Allmänna a-n.
Tidens, kristendomens, fridens, kärlekens a. Hvad
a-s barn är han? Jag kan ej gilla a-n hos
denne författare. — e) Böjelse, fallenhet.
Förekommer i denna bem. helst uti sammansättningar,
t. ex.: Ordningsanda, Frihetsanda, Forskningsanda.
Eljest brukas hellre Sinne, t. ex.: sinne
förordning, o. s. v. — f) (i litteratur och skön konst)
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
