Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Andedrägtsrör ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AND
AND
67
ANDEDRÄGTSRÖR, n. 5. (nal. hist.)
Benämning på insekternas andedrägtsorganer.
ANDEFATTIG, a. 2. Som lider brist på
tankar, idéer. A. bok, skrift. A-l tal. A-a verser.
— Syn. Andelös, Andetom, Innehållslös, Själlös.
ANDEFATTIGHET, f. 3. Brist på tankar,
idéer.
ANDEL, m. 2. i) Del af ett helt, hvilket
tillhör flera delägare. A. i bruk, i bolag, i ett
handelsföretag, en affär. Huru stor a. fick
hvar och en af hela arfvel? — 2) Del af nägol
helt, som skall betalas, erläggas eller utgöras.
Här är min a. af belalningssumman. A. i
utlagor, i omkostnaderna för ett allmänt
arbete. — 3) Delaktighet, del. Han har haft
mycken a. i min olycka.
ANDELIF, n. 3. Lefnad, då själens
verksamhet företrädesvis är riktad på det andeliga och
eviga.
ANDELIG, m. fl., se Andlig, m. fl.
ANDELAR A, f. t. Läran om andeverlden.
ANDELÖS, a. 2. Som är i saknad af all högre
tanka, af snille, idéer. — Ordet bör icke förvexlas
med Andlös.
ANDEMENING, f. 2. 4) En i den yttre
bok-stafsmeningen inhöljd högre, fördold mening. A-en
af ell bibelspråk. — 2) (fig.) Afsigt, plan. A-en
af hans förslag är lätt all inse.
ANDEPUST, m. 2. (mindre hrukl.) Sista
andedraget.
ANDERIK, a. 2. Full af högre tankar, idéer,
snille, uppbyggelse. — Syn. Se Uppbygglig,
Snillrik. — An der i kl, adv.
ANDERSMESSA, f. 4. 4) Fest, som i
katolska tiden firades till åminnelse af apostelen
Andreas. — 2) (nu) Den dag, som i almanackan är
betecknad med namnet Anders.
ANDESIARE, m. 3. Se Andeskådare.
ANDESINNE, n. 4. 4) Ett särskilt sinne hos
menniskan. hvarigenom hon anses vara eller kunna
komma i förbindelse med andeverlden, utan all
tillhjelp af de kroppsliga sinnena. — 2) Det
själens sinne, hvarigenom den står i förbindelse med
de kroppsliga sinnena och sålunda beberrskar
kroppen eller emottager intryck ifrån den yttre
sinneverlden.
ANDESKÅDARE. m. 3. och
ANDESKADERSKA, f. 4. En, som har
andesyner.
ANDESYN, f. 3. Uppenbarelse af en eller
flera andar för det kroppsliga ögat. — Syn.
Vision. Syn.
ANDETAG, n. 3. Se Andedrag.
ANDEVERLD. f. 2. Andarnés verld eller
samtligheten af de okroppsliga, med tankeförmåga,
vilja, känsla och högre krafter utrustade väsenden,
som existera utom sinneverlden.
ANDFÅDD, a. 2. Se Andtruten.
ANDGRÄS, n. 3. Ett slugs vattenväxt. Kallas
äfven Braxengräs. •
ANDHAGEL. n. 3. (mest i plur.) Hage), som
isy nnerhet begagnas vid andjagt.
ANDHAFRA. f. 4. sing. Ett slags gräs i små
kärr och pölar, mycket omtyckt af änder, som äta
dess frön.
ANDHUND, m. 2. Hund, som är särskilt
dresserad till andjagt.
ANDHYTTA, f. 4., Se Andkoja.
ANDHÅL, n. 3. Öppning att andas igenom.
ANDJAGT. f. 3. Jagl på änder.
ANDJÄGARE, m. 3. t) En. som jagar änder.
— 2,i Jägare, «om är mycket öhad i andjagt.
ANDKOJA, f. 4. Liten koja, som andjågare
understundom uppföra på passande ställen, för att
deruti lura pä änder.
’ ANDELIG eller ANDLIG, a. 2. 4) Som har
en andes natur och egenskaper. A. varelse. A-t
väsende. Motsats: Kroppslig. — 2) Som tillhör
eller har afseende på menniskans ande, själ.
Motsats: Jordisk. Menniskans a-a förmögen heter,
a-a natur. A. njutning, verksamhet, förening.
A-t lif. — 3) Som har afseende på religionen:
religiös, gudlig. Motsats: Verldslig. En a.
menniska. A-a böcker, lankar. — 4) Säges med
afseende på det stånd i samhället, hvars
medlemmar antingen undervisa i religionen (prester) eller
afsöndrat sig ifrån verlden och sysselsätta sig med
andaktsöfningar, o. s. v. (munkar, nunnor,
eremiter). Motsats: Verldslig. A-a ståndet. Ingå i
a-a ståndet, i en a. orden.. A. man, drägl,
domstol. A-a gods, tillhöriga preslerskapet eller
kloster. De a-a och verldsliga furstarne. —
S. m. Person, tillhörig det andeliga ståndet. De
a-c lefva icke alltid ett andeligt lif.
ANDELIGEN eller ANDLIGEN, ANDLIGT,
adv. På andligt sätt; i andligt afseende; i andlig
mening.
ANDLIGHET, f. 3. Andlig natur, andligt
väsende.
ANDLÖS, a. 2. 1) Som blifvit skild ifrån
anden, själen. Skåda der hans a-a lekamen. —
Syn. Se Liflös. — 2) Som mistal andedrägten:
ytterst andtruten. Jag sprang, så alt jag kom
fram alldeles a. — 3) Afsvimmad, vanmäktig.
Der ligger hon a.
ANDMAT, m. 2. sing. Ett slags sjöväxt,
äfven kallad Vattenlins.
ANDORN, m. 2. sing. Växt af slägtet Ballota,
hvaraf finnes Hvit och Svart Andorn samt
Vatten-andorn.
ANDPIPA, f. 4. (jäg.) Pipa, hvarmed
andhonans läte härmas.
ANDQVAF, n. 3. (föga brukl.) Stark andläppa.
ANDRA, se Andre,
ANDRAGA, v. a. 3. (böjes som Draga)
Framställa, anföra muntligen eller skriftligen. Brukas
mest i embetsmannastil. A. skäl, bevis. Hvad
har du alt a. till dill försvar, lill din ursäkt?
ANDRAGANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
andrager. — 2) Hvad som dervid framställes eller
blifvit framstäldt. — Syn. Anförande.
ANDRAKE, se Anddrake.
ANDRE, ANDRA, a. 2. Bestämda formen af
Annan; se d. o.
ANDREASKORS, n. 5. Kors, bestående af
två öfver hvarandra lagda tvärbalkar.
ANDREASORDEN, m. 2. En af Peter den
Store stiftad rysk orden till apostelcn
Andreas’ ära.
ANDRUM, n. 5. 4) Tillfälle att hämta andan.
— 2) (fig.) TillflUle att samla sina tankar:
rådrum, besinningstid.
ANDRYG, a. 2. Dryg, uppblåst öfver sina
anor, sin börd.
ANDRYGHET, f. 3. Egenskapen att vara
an-dryg. — Syn. Adelshögfärd.
ANDRÖR, n. 3. (nat. hist.) Hos vissa
snäck-slägten ett organ, hvarigenom de andas.
ANDTID, m. 3. Slåttertid, bergningstid. Äfv.
Höand.
ANDTRUTEN, a. 2. neutr. — et. Som har
kort, flämtande, liksom trytande andedrägt, till
följe af någon häftig kroppsrörelse, isynnerhet
springande. — Syn. Åndfådd, Andlös, Flämtande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
