Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A - Ansluta sig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANS
ANS
77
ANSLUTA SIG, v. r. 4. o. 3. (böjes som Sluta)
A. sig till, förena sig med. A. sig Ull ett parti,
ell System, en mening, o. s. v. Ordet har på
sednare tiden upptagits ifrån tyskan, och brukas
isynnerhet i vetenskapliga, litterära och politiska
skrifter.
ANSLÅ, v. a. 3. (böjes som Slå) 1) På
husknut. dörr eller anslagstafla med nubbar uppfästa
något offentligt tillkännagifvande. A. en
kungörelse, en förordning, en affisch. A. rällens
dom. — 2) Genom anslag offentligt kungöra.
A. ett hus Ull salu. A. en tjenst såsom ledig.
— 3, Anvisa, förordna, bestämma medel till något
visst bebof eller ändamål, så väl enskilt, som
offentligt. Rikets Ständer hafva anslagit en stor
summa Ull landlbrukels upphjelpande. Han
har anslagit inkomsterna af delta hemman ät
stora Barnhuset. Jag a-r 100 R:dr Ull lön
ål min rallare. A. viss fond Ull en offentlig
inrättning, till ell samfund. — 4) Uppskatta,
värdera. Man har anslagit huset Ull 10,000
R:dr. A. sina varor för högt. — 3) (i musik)
Angifva ackord på ett musikinstrument med
klaviatur. Hon a-r ackordcrna rent. Man säger
äfven A. en tangent, en sträng A. en tonart,
taga de bestämmande ackorderna för en tonart.
— 6) (fig.) Göra behagligt intryck på, väcka
deltagande, medlidande, beundran. En uppmaning,
som a-r allas sinnen. Brukas i denna bem.
äfv. neutralt, t. ex.: Hans predikningar a.
alltid på känslan. Denna roman a-r på
mängden af läsare. — I denna mening användes Slå
an lika väl, stundom äfven absolut, t. ex.: Den
der tidningsartikeln slog an, d. v. s. blef
allmänt omtyckt.
ANSLÅENDE, n. 4. 1) Handlingen, då man
anslår. — 2) (mindre brukl.) Se Anslag, 4, 3 o. 4.
ANSNING, f. 2. 4) Se Ansande. 2) Sättet i
allmänhet, huru någon eller något ansas. Hans
a. af blommor förljcnar särskilt
uppmärksamhet.
ANSOLS, adv. (prov.) Se Motsols.
ANSPANN, n. 3. Visst antal för åk- eller
kördon förspända hästar eller andra dragare.
Täckvagn med sex hästars a. Dubbelt a., fyra
hästar. — Ordet bör icke förvexlas med Spann.
ANSPELA, v. n. 4. o. 2. Med förtäckta ord
hänsyfta på något. Under samtalets lopp a-de
han en gång på sina olyckliga ekonomiska
omständigheter. — Syn. Alludera.
ANSPELNING, f. 2. Förtäckt hänsyftning pä
något. Hon gjorde a. pä en nyligen passerad
händelse vid hofvet. — Syn. Allusion.
ANSPRÅK, n. 3. 4) Påslående om
äganderätten, om rättighet till något. Göra a. pä en
egendom, pä hälften i ell bolag, på en
skogslott. Äga, väcka, hafva a. pä något. Taga i
a., göra a. på: brukas i städad stil i st. f. begära,
fordra, utbedja sig, t. ex.: taga allmänhetens
hela uppmärksamhet i a.; taga läsarens
tålamod för mycket i a. — 2) (fig.) Hemlig
öfver-tygelse eller öppet uttaladt påstående om rättighet
att anses aga några vissa naturens eller lyckans
förmåner, om rättighet till åtnjutande af
vördnads- eller aktningsbetygelscr, af synnerlig
uppmärksamhet i bemötandet, af större fördelar, än
i allmänhet andra. Hon gör a. pä skönhet.
Han gör a. på all kallas hofråd. Han trädde
ut i verlden med stora a. på lycka. Taga sig
stora a.
ANSPRÅKA, v. a. 4. (fam.) Tilltala, gifva sig
i tal med någon. Hellre Språka ån.
ANSPRÅKSFULL, a. 2. Som, af sann eller
falsk öfvcrlygelse om eget värde, egen
öfverläg-senhet, af andra fordrar my cken vördnad, aktning,
uppmärksamhet eller stora förmåner. — Syn. Se
Högmodig. — An språks ful ll, adv.
ÄNSPRÅKSFULLHET, f. 2. Egenskapen att
vara anspråksfull.
ANSPRÅKSLÖS, a. 2. Som icke har hög
tanke om sin person och är blygsam i sina
fordringar emot andra. — Syn. Se Blygsam. —
Anspråkslöst, ..adv,
ANSPRÅKSLÖSHET, f. 2. Egenskapen att
vara anspråkslös. — Syn. Se Blygsamhet.
ANSPRÅNG, n. 3. (mindre brukl.) Ansats, då
inan vill springa fort.
ANSPÅNNA, v. a. 2. (löga brukl.) 4) Spänna
(hästar eller andra dragare) för åk- eller kördon.
— 2) Anstränga. A. alla sina krafter. I denna
bem. kan äfven sägas Spänna ån. — An
spännande, n. 4. o. An spännin g, f. 2.
ANSTALT, c. 3. 4) Förberedelse, anordning,
åtgärd. Foga a. om skjuts, om ell lån. Foga
a. om alt betala sina skulder. Göra a-er Ull
en fest, Ull en belägring. Göra stora a-er.
Han har träffat sina a-er, d. v. s. tagit sina
mått och steg. — Syn. Anordning, Förberedelse,
Tillredelse, Anstaltning, Tillrustning, Tillställning,
Åtgärd. — 2) Inrättning till allmänhetens nytta.
I denna stad finnas flera offentliga a-er,
såsom lärdomsskolor, en navigationsskola,
barnhus, fattighus, allmänna bad, m. m. Brukas
oftast så i sammansättningar med andra ord, t. ex.:
Kreditanstalt, Undervisningsanstalt, Badanstalt, o.
s. v. — Anstalter, pL (fam.) Samteliga redskap
för konst, yrke eller något visst arbele.
Skomakaren kom inflyttande med alla sina a-er.
Han har sina kemiska a-er i ell särskilt rum.
Här har jag alla a-erna för mitt arbete.
ANSTALT A, v. a. 4. J. om något, foga,
göra, träffa anstalt om något; jfr. Anstalt. —
Syn. Bestyra, Beställa, Besörja, Föranstalta,
Tillställa, Vidtaga åtgärd.
ANSTALTANDE, n. 4. 4) Handlingen, då man
anstaltar. — Syn. Föranstaltande, Bedrifvande,
Begående. — 2) (mindre brukl.) Anstalt (bem. 4).
ANSTICKA, v. a. 3. (böjes som Slicka, men
brukas endast i perf., plusquamperf., part. pass,
o. infin.) 4) Antända. — 2) (fig.) Smitta, skämma,
förderfva. Säges om smittsamma sjukdomar, om
förskämning af kött, samt, i fig. mening, om laster
och förderfliga lärosatser. Pesten hade innan
kort an stuckit hela staden. Köttet hade blifvit
något an stucket. Lasten kan lätt a. ett ungt,
obevakadi sinne. Många hafva blifvit
an-sluckne af Erik Jansons för der/liga
villomeningar.
ANSTIFTA, v. a. 4. Genom elaka råd,
stämp-lingar, ränker, förtal o. d. vara orsak till något
ondt. A. en olycka, en träta, ctl krig. Del är
han, som a-r allt ondl der i huset. A.
oenighet emellan vänner. — Syn. Stifta, Stämpla,
Tillställa.
ANSTIFTAN, f. sing. obest, och
ANSTIFTANDE, n. 4. Tillvägabringande af
något ondt, förderfligt, genom elaka råd,
stärnp-lingar, ränker, förtal o. d. Delta skedde på hans
a. — Syn. Inrådan, Intalan, Tillställning,
Stäinp-ling.
ANSTIFTARE, m. 3. och
ANSTIFTERSKA, f. 2. Person, som
anstiftar.
ANSTIFTMNG, f. 2. Se Anstiftan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
