Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bakom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAK
BAK
105
BAKOM, prep. o. adv. På eller till ett ställe,
som är nära intill baksidan af en lefvande varelse
eller ett ting. Stå, gå, sitta b. någon. B.
stolen, vagnen. Tag kil boken; hon ligger der b.
BAKPENNINGAR, m. pl. 2. Se Bagarlön.
BAKPLATS, m.3. Plats, som är bakom en annan.
BAKPLÅT, m. 2. 4) Plåt på ändan af
stocken på ett skjutgevär. — 2) Plåt, vanligtvis med
inskrift försedd, på hufvudgafveln af en likkista.
— 3) (pop. skämt v.) Lapp baktill på byxor.
BAKPORT, m. 2. 4) Port på baksidan af ett
hus. — 2) Port åt en bakgata. — 3) Port till en
bakgård.
BAKPUTS, n. 5. (mindre brukl.) Puts, som
man spelar någon, till hämd för ett annat af
samma person, hvarför man sjelf varit föremål.
BAKPÅ, prep. o. adv. 4) På bakdelen, på
baksidan af något. En fläck b. ryggen. B.
papperet, på andra sidan af ett pappersblad. Sitta b.
vagnen, åka b. Slå b. Rida b. — Motsats:
Frampå.
BAKRE, a. komp, af Bak. 4) Som är längre
bakåt. — 2) (allmännare) Som har sitt läge på
baksidan, bakdelen af något. Detsamma som Bak
i sammansättningar, hvilket mera brukas. —
Motsats: Främre.
BAKREM, f. 2. pl. — remmar. Rem, baktill
på redskap, o. s. v.
BAKRENTA, se Bakränta.
BAKRESA, f. 4. Se Återresa.
BAKRUM, n. 5. 4) (af Bak) Rum, som ligger
bakom ett annat, isynnerhet bakom en
försäljningsbod, o. s. v. — 2) (af Baka) Rum, der bak
förrättas.
BAKRAKNING, f. 2. 4) Räkning, hvarigenom
afdrag göres på en annans räkning eller fordran.
(Fig.) Komma på b., icke punktligt betala; äfv.
fa däliga affärer. — 2) (fig.) Vedergällning, hämd.
BAKRÄNTA, f. 4. Upplupen ränta, som
läg-ges till kapitalet. [- ren -.]
BAKSIDA, f. 4. Motsatta sidan till den
förnämsta eller Framsidan.
BAKSITS, m. 3. 4) Förnämsta sätet inuti en
fyrsitsig vagn eller släda. — 2) (mindre brukl.)
Säte bakpå vagn eller släda. Vanligare: Baksäte.
sitts.j
Anm. Som ordet härleder sig ifrån tyska ordet
Sitz, synes del vara mindre rätt all skrifva det
med It.
BAKSKALL, n. 3. (jäg.) Den delen af [-skallfolket, som vid ett skall går närmast midtlinien.
Detsamma som Dref.
BAKSKANK, f. 4. (pop.) Se Bakben, [-skank.]
BAKSKEPP, n. 3. Se Akterskepp.
BAKSKJUTS, m. 2. Skjutsning tillbaka
samma väg, som man förut skjutsat.
BAKSKO, m. 3. pl. — skor. 4) Jernsko till
bakfot på häst eller oxe. — 2) Baklädret på
en sko.
BAKSKO, v. a. 2. 4) Med jernskor besla
bakrötterna på häst eller oxe. B. en häst. —
2 Sätta nytt bakläder på skodon. B. en galosch.
BAKSKOENDE, n. 4. Se Bakskoning, 4.
BAKSKONTNG, f. 2. 4) Handlingen, dä man
bakskor. — 2) Nytt bakläder på skodon.
BAKSKRUF, m. 2. pl. — skrufvar.
Svans-skruf på ett skjutgevär.
BAKSKÄNK, se Bakskank.
BAKSKÖRT, n. 3. 4) Skört baktill på vissa
klädesplagg, som äfven hafva framskört. — 2)
Nyttjas stundom mindre riktigt i stället för
Skört.
BAKSLAG, n. 3. 4) Stöt eller slag, som
någonting" återstudsandc (klot, kula, boll, o. s. v.)
gifver ett i vägen varande föremål. — 2) Ett
ja-gadt djurs omkastning och återvändande åt samma
håll, hvarifrån det förut sprungit.
BAKSLUG, a. 2. Sorn genom listiga och
dolska anslag söker sin egen fördel på andras
bekostnad. — Syn. Se Listig.
BAKSLUGHET, f. 3. Egenskapen att vara
bakslug. — Syn. Se List.
BAKSLUGT, adv. På ett sätt, som förråder
bakslughet. Gå b. tillväga.
BAKSPADE, m. 2. pl. — spadar. Stor, flat
spade med långt skaft, på hvilken nybakadt bröd
inskjutes i bakugnen och sedermera tages derutur.
— Syn. Kakspade, Brödspade.
BAKSPRÅNG, n. 5. 4) Språng eller hopp
baklänges. Hästen skyggade och gjorde elt b.
— 2) Steg, som man lager baklänges, lör att
hämta fart till ett starkt språng framåt. — 3)
Återstudsning (af klot, kula, boll, o. s. v.) i mer
eller mindre horisontel riktning.
BAKSPÅR, n. 3. Spår af menniska eller djur,
som vändt tillbaka samma väg de kommit.
Brukas mest om djur. Drifva på b., säges om
jagt-hundar, då de följa ett spår åt den sidan,
hvar-ifrån djuret kommit, men icke framåt.
BAKSTAG, n. 3. Se Bar dun er.
BAKSTAGSVIND, m. 2. (sjöt.) Vind ifrån
aktern, för-de-vind.
BAKSTAGSVIS, adv. (sjöt.) Akter om.
BAKSTAM, m. pl. — stammar. Yttersta
bakdelen af ett fartyg. — Syn. Bakstäf, Aklerstäf.
BAKSTEG, n. 3. 4) Steg, som tages bakåt.
— 2) Fotsteg bakpå en vagn för den, som skall
sitta bakpå. — 3) (Gg., föga brukl.) Aftagandc,
försämring. — Motsats: Framsteg.
BAKSTOCK, m. 2. Bakre delen af en
ge-värsstock.
BAKSTRÖM, m. 2. pl. — strömmar. Se
Bakflod.
BAKSTRÖMNING, f. 2. 4) Strömmande
tillbaka tvärt emot den vanliga riktningen. Säges
qm flod- och hafsvatten. — 2) Se Bakflod.
BAKSTUDS, m. 2. BAKSTUDSNING, f. 2.
Studsning tillbaka i mer eller mindre horisontel
riktning, t. ex. ifrån en vägg, o. s. v.
BAKSTYCKE, n. 4. 4) Stycke på bakre delen
af ett föremål, t. ex. ryggstycket på kläder,
bak-läder på skodon, ryggstödet på soffor, stolar, o.
s. v. — 2) Stycke af ett slagtadt djurs bakdel.
BAKSTYNG, n. 3. (skrädd.) Styng, som tages
tillbaka mot. sömmens vanliga riktning.
BAKSTÄLLNING, f. 2. Särskilt ställning,
hvarpå bakbröden uppläggas, det ena uppöfver det
andra.
BÅKSTÖT, m. 2. Stöt, som en
tillbakaslud-sande kropp ger ett föremål, hvilket beflnnes i
dess väg. — Syn. Bakslag.
BAKSÄTE, n. 4. 4) Det bakre eller
förnämsta sätet inuti en vagn. — 2) Säte bakpå en vagn.
— 3) Säte bakom ett annat säte.
BAKSÖM, m. 2. pl. — sömmar. Söm, som
går tillbaka i omvänd riktning emot den vanliga
eller förut gjorda.
BAKTAG, n. 3. Tag, som göres bakifrån.
Hans motståndare kom genom en qvick
vändning bakom ryggen på honom och vräkte
honom genom ett b. till marken. Taga elt b.
BAKTAL, n. 3. (föga brukl.) Se Baklalande.
B/VKTALA, v. a. 4. Tala illa om någon på
dess bak, d. v. s. i dess frånvaro, ’ben, som
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
