Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bedröfligen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BED
BED
125
BEDRÖFLIGEN! int. Sc Beklagligtvis.
BEDRÖFLIGHET, f. 2. 1) Egenskapen att
vara bedröflig. B-en af denna händelse är
större, än jag kan bcskrifva. — 2) Bedröflig
händelse. Hvilken b.! hans hustru har i natt
blifvit död. — 3) Bedröfligt tillstånd. Del råder
mycken b. i del huset.
BEDRÖFLIGT, adv. På ett bedröfligt sätt.
Del slår b. till för honom.
BEDRÖFLIGTVIS! int. Se Beklagligtvis.
BEDBÖFVA, v. a. 4. Förorsaka bcdröfvelse.
Denna nyhet b-r mig på det högsta. B. sina
föräldrar genom sitt dåliga uppförande. B.
någon med sill tal. Det b-r mig, all du är
så dåraktig. Det skulle b. mig, om någon
olycka hände honom. Det b-r mig all sc allt
detta. — Syn. Göra bcdröfvad, sorgsen, ängslig,
ledsen. Ängsla. Beängsta, Bekymra. — B-as, v.
dep. o. B. sig, v. r. Blifva ell. vara bedröfvad.
B-as, b. sig öfver något. Det är icke värdt
all b. sig öfver det. — Syn. Se Sörja.
BEDRÖFVAD, a. p. 2. 4) (om person) Som
är i ett tillstånd af bedröfvelse. Bland dessa
glada menniskor funnos dock äfven flere b-e.
Silla b. Se b. ut. — Syn. Sorgsen, Ängslig,
Ledsen, Beklämd. Bekymrad. BekymmerfuII,
Bekymmersam, Nedslagen, Modstulen, Beängstad,
Betryckt. — 2) (om sak) Som antyder, uttrycker,
tillkännagifvcr bcdröfvelse. B. uppsyn, min, blick.
— Syn. Sorglig, Ängslig, Bekymrad,
Bekymmersam, Nedslagen, Modstulen, Betryckt.
BEDRÖFVANDE, n. 4. Handlingen, då man
bedröfvar.
BEDRÖFVELIG (föråldr.), se Bedröflig.
BEDRÖFVELSE, f. 3. 4) Själstillstånd af
nedslagenhet, föranledt af en olycka, en motgång, en
obehaglig händelse, omständighet, ett ledsamt
förhållande. Mans b. öfver, i anledning af denna
olycka är ganska stor. När b-n är som störst,
nalkas din tröst min själ. — Syn. Sorg,
Ängslan. Ledsnad, Nedslagenhet, Modstulcnhct,
Be-klämning, Betryck, Bekymmer. — 2) Bedröflig
händelse. Gud har hemsökt dem med en svår
b.: deras enda barn har dött. (Fam. talesätt)
Efter sju sorger och åtta b-r, d. v. s. efter
oändligt många svårigheter. — Syn. Se
Lcd-samhel.’
BEDYRA, v. a. 4. Dyrt, högtidligt försäkra,
intyga. Inför Gud, vid sin ära b. sin oskuld.
Edligen, med cd b. Jag b-r, all så är. — Syn.
Se Försäkra.
BEDYRANDE, n. 4. Högtidlig försäkran. —
Syn. Se Försäkran.
BEDÅRA, v. a. 4. Se Dåra.
BEDÅRANDE, n. 4. Handlingen, hvarigenom
någon bedåras.
BEDÅRELSE, f. 3. 4) Sc Bedårande. — 2)
En menniskas tillstånd, då hon är bcdårad.
BEDÄMPA, v. a. 4. (mindre brukl.) Sc Dämpa.
BEDÖMA, v. a. 2. Fälla omdöme om någon
ell. något (antingen i tysthet, inom sig, eller
ut-tryckligt, i tal eller skrift). B. någon ell. nägol
väl, illa, hårdl, strängt, mildl, med stränghet,
mildhet. Hans handlingar utvisa, alt han
b-mde ställningen ganska rikligt, ehuru han
aldrig öppet dcrom yttrade sig. B. en bok,
en skrift, ett litterärt arbete, recensera,
granska det.
BEDÖMANDE, n. 4. Omdömes fällande om
nå zon eller något. Hans b. af saken är ganska
rikligt. Sakens b. är ickc så lätt, helst för
den, som icke närmare känner förhållandena.
BEDÖMARE, m. 3. En, som fäller omdöme
om person eller sak. För en yllig b. synes
frågan af ganska ringa vigt.
BEEDIGA, v. a. 4. (lagt.) Med cd styrka,
intyga. B. en skuldfordran.
BEEDIGAD, a. p. 2. (lagt.) 4) Med ed styrkt.
B. revers. — 2) Se Edsvuren.
BEEDIGANDE, n. 4. 4) Handlingen, då
något beedigas. — 2) Sjelfva innehållet af hvad som
blifvit beedigadt.
BEELZEBUB, bcä’llscbubb (i vanligt tal: ba
II-sebubb), nom. pr. m. 2. (bibi.) Benämning på
djcfvulen eller det personifierade onda. — Ordet
är hebreiskt och betyder egentligen: Flugfurste.—
Syn. Se Djefvul.
BEFALLA, v. a. 2. 4) I kraft af verklig,
förment eller tillvällad myndighet, genom ord eller
skrift, antyda någon sin vilja om något, som skall
verkställas. Brukas mest i fråga om förhållandet
emellan föräldrar och barn, förmän och
underordnade, husbondfolk och tjenarc eller underhafvande.
Fadrcn b-llde sina barn all hålla sig tysta.
Generalen har b-lll samtcliga officcrarne all
inställa sig hos honom. Herrn b-llde sin dräng
all köra fram häslarna. Grefvinnan b-llde
kammarjungfrun alt gå ul. Alla gödsels
underhafvande hafva blifvit b-llda alt inleverera
sin afradsspannmål. B. anläggandet af
hof-sorg. Här har ni ingenting all b. B. fram,
fn, ned, upp, ut, o. s. v., med myndighet
begära, tillsäga om, att något skall bäras, föras,
hämtas, skaffas, eller att någon skall komma fram,
in, ned, o. s. v., t. ex.: B. fram en bål på
bordel, b. fram hästar och vagn, b. in vin, b. ned
pelscn ur klädvinden, b. upp mal, b. ut
drängen ur drängstugan, o. s. v. Såsom
höflighets-uttryck märkas: Hvad b-lles? (sammandraget
hva’ b-lls?), hvad behagar, önskar, vill ni? äfv.
ett vanligt uttryck, då man antingen ej hört eller
orätt uppfattat en persons ord och vill bedja
honom upprepa, hvad han sagt. (1 sednare
meningen säger man i vårdslöst tal ofta: hva’falls?)
Ni äger (har) att b., det står er fritt att göra,
hvad cll. huru ni behagar. Låta b. sig,
efterkomma en myndig tillsägelse, ehuru man derlill
ej är förpliglad. Han låter ej b. sig af andra
än dem, som derlill äga rätt. — Syn. Bjuda,
Anbefalla, Beordra, Antyda, Tillsäga. — 2) (i fråga
om en regering) Påbjuda. Konungen har b-lll,
alt alla vapenföra män skola ulskrifvas till
krigstjensl. Vi,––––-b jude och b-llc,
den vanliga ordformeln i början af kongliga
förordningar. — 3) Bjuda att komma på besök eller
till måltid, lustbarhet, o. s. v. Brukas r denna
mening blott då, när bjudningen sker från en
konung eller furstlig person. Konungen b-Udc
honom till sin ta/fcl. Han har blifvit b-lld
på hofvet. Drottningen har gifvit en stor supé,
till hvilken flere af borgcrskapel voro b-lldc.
— Syn. Se Bjuda. — 4) Gifva uppdrag alt
köpa, sälja eller uträtta. Brukas som
höflighets-uttryck. Har ni något att b. till Upsala (bud,
brcf, ärende)?–––––-— — från U. (att hämta
eller köpa). — 3) Anbefalla (åt Guds skydd och
vård), anförtro. Nyttjas blott i religiös stil och i
konungabrcf. B. sin själ i Guds hand. Fi
b-lle eder Gud allsmäklig. I äldre tider skrefs
i samma mening: Gudi befalladt! Reflexivt säges
äfv. B. sig i Guds hand. — V. n. 4) a) B.
öfver: Herrska, regera öfver, kommendera. B.
öfver ett rike, en stad, ett folk, en krigshär. —
c) Hafva ell. äga all b. öfver, äga rätt att
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
