Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Bestämmelsegrund ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 BES
Skeppets, /lottans, eskaderns b. dr St.
Domingo, Rio Janeiro, o. s. v. — Syn.
BestArnmelse-ort. — e) Naturligt anlag. Hvar och en bör
följa sin b. Låt bli att öfva musik, del är
icke din b. — Syn. Se Anlag. — f) Det, hvartill
något af Försynen blifvit ämnadt. Man bör
bruka hvarje sak - i verlden efter dess b. — 2)
(föga brukl.) Det, hvartill man bestämt, beslutat
sig. Hvad blef slutligen hans b. e/ler så långt
tvekande? — 3) Hvad som blifvit bestämdt såsom
föreskrift, till efterrättelse. B-erna i en lag, en
förordning, ell testamente, en fredstraktat, o. s.
v. — Syn. Stadgande, Föreskrift, (i plur.) Stadgar.
BESTÄMMELSEGRUND, m. 3. Skäl, orsak,
hvarför man besluter sig till något.
BESTÄMMELSEORT, m. 3. Ort, dit man
ämnar sig, eller der man bör vistas i och för tjenst,
befattning, yrke, uppdrag, o. s. v. I morgon
af-reser han Ull sin b. — Syn. Bestämmelse.
BESTÄMNING, f. 2. 1) Se Bestämmande.
— 2) (mindre brukl.) Se Bestämmelse. — 3) (fil.)
Hvarje kännemärke, egenskap, som tillägges eller
frånsäges ett föremål. — Syn. Kännetecken,
Kännemärke.
BESTÄMNINGSORD, n. 5. (gram.) Ord, som
närmare bestämmer ett annat ords bemärkelse. 1
uttrycket solens ljus är solens b. för ljus.
BESTÄNDIG, a. 2. 4) (om sak) Som har
bestånd, som fortfar på samma sätt. Del råder i
delta land en b. vår. B. helsa, väderlek. B.
lycka, framgång, vänskap, kärlek. Hafva b-a
förargelser. Förkortas ofta i vårdslöst tal och
skrift till Ständig. — Syn. Varaktig, Stadig,
Ut-hållande, Ihållande, Ihållig, Evig. — 2) (om
person) a) Som stadigt fortfar i samma tänkesätt,
grundsatser, böjelser. B. i del goda, i kärlek, i
vänskap. Varer b-e intill ändan. — Syn.
Ståndaktig, Stadig, Fast, Oföränderlig, Orubblig.
b) (mindre brukl.) Som ifrigt fortfar med samma
arbete. B. vid sin bok. — Syn. Trägen,
Ihärdig, Flitig.
BESTÄNDIGHET, f. 3. Egenskapen att vara
beständig. — Syn. a) Varaktighet, Stadighet,
Uthållighet, Ihållighet. — b) Ståndaktighet, Fasthet;
Ihärdighet. Trägenhet, Flit.
BESTÄNDIGT, adv. i) Utan uppehör, utan
afbrott. Strömmen rinner b. — Syn.
Oupphörligt, Oafbrutel, Alltjemt, Alltfort, Alltigenom, Allt
i ett, Allt för ett. — 2) Ganska ofta, tidt och ofta.
Han har b. ondt i länderna. Han sitter b.
på krogen. — 3) I alla tider, alltid, evigt. Hans
namn skall b. lefva i menniskors minne. För
b., lör alltid.
BESTÄNKA, v. a. 3. Stänka öfver med
något flytande ämne; B. med vatten, med
luktvatten, med vigvatten. O/ferpreslerne b-änkle
templets väggar med offrens blod. Hans blod
b-änkte väggen. B. med färg, med galsmuls.
— Syn. öfverslänka. — Be stänkande, n. 4.
o. Rest änkning, f. 2.
BESTÖFLAD, a. 2. (mindre brukl.) Klädd i
slöflar.
BESTÖRT, a. 4. (af det tyska bestürzl) Som
Är i ett tillstånd af Öfverraskning. Vara, blifva,
göra b. Han blef hcl^ b. vid dessa ord. —
Syn. Se Förvånad.
BESTÖRTNING, f. 2. sing. Tillstånd, då
själen genom någon plötsligen inträffad obehaglig
eller förskräckande händelse bringas ur fattning.
Föreställ dig min b., när jag återsåg min
gamla fiende, som jag hade troll vara hundra
mil härifrån. — Syn. Sc Förvåning.
BES
BESTÖTF1L, m. 2. (handtv.) Stor fyrkanlfil.
BESTÖTHYFVEL, m. 2. pl. — hy/lar. Se
Skrolhyfvel.
BESUDLA, v. a. 4. 4) Göra oren, smutsig,
helst med något smörjigt ämne. B. med ler.
Iräck, galsmuls. — Syn. Sc Orena. — 2) (fig.)
Befläcka. B. med laster. Hennes rykte blir
b-dl genom umgänget med sådana menniskor.
— Syn. Se Vanära. — Besudlande, n. 4. o.
Besudlin g, f. 2.
BESUTÉN, a. 2. neutr. — cl. (egentl. part,
pass, af Besitta) Som innehar tillräckligt stor
Agovidd att genom derå idkandé grundnäring
kunna försörja clt bondchushåll samt utgöra utskylder.
Ordet tillhör kameralstilen. [- sutt -.]
BESUTENHET. f. 3. (kameralt.) Egenskapen
att vara besuten. [- sutt - -.]
BESVARA, v. a. 4. 1) Gifva svar på, åt.
B. någon, ens ord, tilltal, fråga. B. ett bref,
en bön, en anhållan. — Syn. Svara på, till.
Genmäla. — 2) (föga brukl.) Gifva utslag från
högre ort (på ansökning, hemställan, suplik). —
3) Tala eller skrifva, för alt vederlägga. B. en
invändning, ell inkast, ell argument. B. en
anklagelse, beskyllning’ B. utfall i en bok, en
tidningsartikel, en recension. — Syn. Svara på,
Bemöta. — 4) a) Å sin sida göra hvad man bör
till tecken, att man iakttagit någon yttring af en
annans uppmärksamhet eller goda vilja. B. en
hel sn ing, signal, salut, ell skott. B. ens
artighet. Med tillgifvenhet b. ens välvilja. —
b) Göra något till försvar emot eller till hämd
för ett fiendtligt anfall, angrepp. B. fiendens
gevärssalvor med kanonskott. B. en hotande not
med infall i fiendens land. B. cn
förolämpning med en annan.
BESVARANDE, n. 4. Handlingen, då man
31*3 r
BESVARING, f. 2. 4) (mindre brukl.) Se
Besvarande.
BESVAR1NGSSK0TT, n. S. Skolt, hvarmcd
man besvarar förut lossade signal- eller salutskott.
BESVIKA, v. a. 3. (böjes som Svika) Se
Svika. — Syn. Se Bedraga. —
Besvikan-de, n. 4.
BESVUREN, a. p. 2. neutr. — el. (egentl.
part. pass, af verbet Besvärja) Med edgång
bekräftad. Brukas i lagstil. B. fordran.
BESVÅGRA, v. a. 4. (föga brukl.) Genom
svågerlag befrynda.’ Detta giftermål b-de honom
med herr N. De blefvo sålunda b-de. B. sig
med någon, med en familj. — Ordet brukas
oftast i part. pass, såsom adjektiv, t. ex.: De äro
b-de med hvarandra. — Syn. Befrynda.
BESVÄR, n. 5. (af det tyska Beschwerde)
Egentl.: Hvad som betungar. 4) Omak och
omsorger, som man har vid verkställandet,
uträttandet af något. Jag hade myckel b. med den
saken. Del förorsakade, gjorde mig myckel b.
Hvem vill åtaga sig b-el härmed? Det har
icke litet b. med sig alt alltjemt gå klädd.
Medföra, vara förenad med b. Göra någon b.
Göra sig b. med, för någon ell. något. Göra
sig onödigt b. Gör er (dig. sig) icke b.l säges
Afv., när man i snäsig eller ironisk ton vill
undanbedja sig någons tjenst. Vara till b., se
Besvära, 4. Icke vara rädd om b-et, icke bry
sig om den möda, man gör sig, vid förrättandet
af ett arbete, verkställandet af ett uppdrag, o. s.
v. — Syn. Möda, Omak, Bekymmer, Svårighet,
Besvärlighet, Bråk. — 2) (mest i plur.)
Göro-mål, förrättning, som medför omak och omsorger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
